Alltsedan psalmförslagen släpptes har det retat mig att de förvisso är indelade efter psalmbokens huvudrubriker vad gäller teman, men därefter inte efter dess underrubriker, utan i bokstavsordning.
Här finns en lista över psalmförslagen som följer såväl Den svenska psalmbokens huvudteman som underrubriker. Det är min sortering och den kan man givetvis ha synpunkter på, men jag hoppas att den hjälper någon mer än mig själv.
Efter sex mandatperioder för en annan nomineringsgrupp, och 18 fullgjorda år i Kyrkomötet, kandiderar jag i år för ViSK, Vänstern i Svenska kyrkan, till Kyrkomötet, Svenska kyrkans högsta beslutande organ. Jag, som alla andra kandidater, bör vara öppna med var vi står, så här kommer ett försök.
Den perfekta kyrkan finns inte. Tro mig, jag har bytt både samfund och församlingar. Det beror på att kyrkan består av människor, levande stenar, som inte alltid får ihop tro och liv. Men jag älskar Svenska kyrkan och vill vara med och ta ansvar, för att hon ska bli så bra som möjlig i denna världen. Det innebär en kyrka som tar ansvar, också när det blivit fel.
Det perfekta sättet att styra en kyrka finns inte heller. Kyrklig demokrati är dyrt, men det jag älskar med kyrkovalet, är att precis varenda medlem får en röst. Den rösten som är lika mycket värd, oavsett om du gick i kyrkan förra söndagen eller inte, oavsett hur mycket du betalar i kyrkoavgift, oavsett vilka titlar du har. Det är det som just nu gör att jag fortfarande menar att Svenska kyrkan är en folkkyrka och finns representerad i hela landet. Inte en kyrka bara för anställda eller vigda diakoner, präster och biskopar.
Den perfekta nomineringsgruppen finns inte heller. När min drygt tjugoåriga erfarenhet och kunskap från kyrkopolitiken inte togs på allvar, eftersom jag flyttat under mandatperioden, och de lokala demokratiska processerna brast, välkomnades jag med öppna armar i ViSK, Vänstern i Svenska kyrkan. Det är en nomineringsgrupp som växt mycket den senaste mandatperioden och som fortfarande jobbar med nya roller och nya ansvar på många platser. Men det är också en nomineringsgrupp som är ärlig med vad den tycker, har en transparent styrning, är närvarande på kyrkomötet, som är modig och orädd, som står på de svagas sida, i solidaritet. Här ryms jag, jag får bidra på många olika sätt och jag får kandidera på valbar plats, tack för det!
Det perfekta partiet finns inte heller. Men jag väljer just nu att stå utanför alla partier, i ärlighetens namn för att jag blev bränd, men också för att det känns befriande att kunna stå helt oberoende av statsmakten, oavsett vem som styr.
Det perfekta samhället finns inte. Samtidigt har det aldrig varit någon hemlighet att jag tror på ett samhälle där vi får möjlighet att vara fria, jämlika och leva mera som syskon (så ensambarn jag är), där inte ursprungsfamiljens ekonomi styr livets möjligheter och där man inte behöver tigga om allmosor för att få stöd när livet händer. Kyrkan och staten separerade, men som temat var på det senaste tematiska kyrkomötet, så är kyrkan en del av det offentliga rummet. När vi ska navigera i det rummet, redan nu som en av många kyrkor, är det viktigt att göra det i Jesu fotspår, så gott vi kan. Genom att se varandra i ögonhöjd och ta Skapelsen på allvar. Jag tänker som den danske teologen och samhällsbyggaren Grundtvig: Människa först, kristen sen.
Slutligen, för er som orkat läsa hit: Den perfekte kyrkopolitikern finns inte heller. Jag är det verkligen inte. Jag är sällan ödmjuk och jag har svårt att hålla tyst, det är mitt Balkanursprung i kombination med min danska mamma med skinn på näsan. Jag är passionerad, debattglad och kritisk, och det märks. Jag älskar, trots allt, kyrkomötet och dess demokratiska arbetsformer. Jag är stolt över hur många motioner jag fått igenom i kyrkomötet, även om jag vet att det från och med nu kommer vara betydligt svårare. Det har lett till att Svenska kyrkan har dopkampanjer, att vi jobbar mer med funkisfrågor, att vi har ett gemensamt konfirmandsök, att vi har jobbat igenom prästers själavård, att det finns en app för barn om kyrkan, för att bara nämna några. Dessa motioner, om kyrkans insida, har jag, inte sällan tillsammans med andra, fått stöd för.
Jag tror att jag har mer att ge. Jag tror dessutom att det nu mer än någonsin behövs en psalmnörd och forskare i praktisk teologi i kyrkomötet. Om du tror det också, så kan du rösta på ViSK oavsett var du bor. Den som bor i Skåne och Blekinge kan rösta på mig, genom att sätta ett av sina tre kryss vid mitt namn. Det finns gott om andra goda kandidater på ViSKs lista för de andra två kryssen!
Här kommer lite länkar:
Svenska kyrkans information om kyrkovalet:
https://www.svenskakyrkan.se/kyrkoval
Avge vallöfte, få en kort sammanfattning av ViSKs politik och lyssna på Vänsterkören
Gå mera på djupet med ViSK
Midsommarafton är ingen kristen högtid. Ändå finns kristendomen närvarande även i sång och lek kring midsommarstången, eftersom den var närvarande i folks vardag. Det är exempelvis Prästens lilla kråka och sista versen i Så går vi runt kring ett enebärssnår, där vi går till kyrkan.
När jag läste på, att Så går vi runt… är en engelsk sång från mitten av 1800-talet som kommit hit, är den ju inte uråldrig. Dessutom finns det inga rätt eller fel, utan mera av lokala traditioner, både kring hur en sjunger och vilka rörelser en gör.
Alla sjunger inte om enebär utan om eneris, och på midsommar kanske det passar bäst att sjunga om en midsommarstång?
Men kanske vill en inte alls sjunga om att gå till kyrkan? Då kan en sjunga om att gå hem, eller som man gjorde på Sofiero utanför Helsingborg ”Så göra vi när vi dansar framför spegeln”… Lite oklart varför en gör det tidigt en söndagsmorgon dock.
Men det vanligaste sättet, efter en snabb koll på Facebook, spritt över hela landet, är att man sjunger i sista versen att man går till kyrkan och då går två och två i armkrok. Möjligen är en mera sekulär tolkning att en samtidigt ser trött ut efter en slitsam arbetsvecka, och en mera from version att en gör korstecken.
Själv firade jag midsommar i Lövvik i Höga kusten. När vi kom till sista versen överraskade lekledaren mig och fick igång forskarhjärnan. För hon tyckte att vi gick i kyrkan, istället för till, och började fundera på vad man gjorde där. Hon kom då in på de liturgiska praktiker som stiftsadjunkten Elin Lockneus här i Härnösands stift undersökte i sin doktorsavhandling, Kyrkbänksteologi. Jag kan avslöja att lekledaren föreslog att sitta, att be och att sjunga psalm, tre av de åtta praktiker som identifierades i avhandlingen.
Det intressanta här är att Elin undersökte vad kyrkobesökare och hon som forskare själv identifierade av vad som faktiskt sker i kyrkan under gudstjänstens gång. Men här var det vad lekledaren, gissningsvis en lekman som kanske inte jätteofta frekventerar kyrkan, identifierar som liturgiska praktiker. Då gladde det en psalmforskares hjärta att ”sjunga psalm” var en av praktikerna som nämndes, även om det är minst sagt svårt att mitt i en annan sång, åskådliggöra psalmsång.
Det är spännande med lokala variationer men mest tycker jag nog det är spännande när det sekulära möter kristendomen och hur det kristna beskrivs. Det handlar inte bara om den självbild självbild vi som kristna har, utan om den andres identifikation av vad som är typiskt för oss kristna. Så tack till dig som var lekledare, för vad du ser när du tänker på att gå i kyrkan – och för att du då valde just psalmen!
Medan alla andra gör klart ekonomiska kvartalsrapporter och skriver årsredovisningar, kommer här min andra kvartalsrapport, om slutet av den första terminen på forskarutbildningen.
Jag åkte på ett seminarium på Kirkemusikskolen i Roskilde, med anledning av 500 år med luthersk psalmsång, då Achtliederbuch publicerades 1524. Det är min barndomsstad och jag har gått förbi många gånger med min bedstefar. Det är lyxigt att bo så nära ett grannland och kunna ta del av forskning även där.
Särskilt spännande var det att lyssna på Bjarke Moe och hans arbete med reformatoriska psalmer, och framförallt den smått geniala hemsidan melodier.dsl.dk där man kan skriva in noter och sidan kan själv identifiera melodin oavsett om det är rätt tonart eller rätt tonlängd (vilket ju har har varierat genom århundradena!).
Det var en aha-upplevelse om hur psalmsången liksom på medeltiden har ett friare förhållningssätt mellan toner och ord och att man i translationen mellan språk inte brydde sig så mycket om rätt antal stavelser enligt melodin.
Jag har arbetat en del med andra numret av Hymnologi Nordisk tidsskrift, där jag själv bidrog med en rapport från nyss nämnda seminarium, samt en recension av finska Hymnos årsbok 2024, från en konferens i Helsingfors maj 2022, den första vetenskapliga konferens jag besökte och försiktig presenterade mitt projekt, men framförallt fick många kontakter.
Efter en hälsning genom gemensam vän bokade jag träff med Sven-Åke Selander, en nestor på det hymnologiska området och i skånsk snöstorm körde jag dit. Det blev en härlig eftermiddag där jag blev oerhört varmt välkomnad och förplägnad… Sven-Åke är nittio år och fantastiskt fin att prata hymnologi med.
Jag har letat efter material i gamla utgåvor av Hymnologi, som finns att läsa på https://salmehistorisk.dk/salmehistoriske-ressourcer.html
Vi hade ett seminarium på plats i Åbo, jag presenterade för första gången en text, nämligen den artikel jag skrivit för Svensk Pastoraltidskrift om vad Svenska kyrkan kan lära av de senaste psalmböckerna från Norge och Danmark. Det var en bra introduktion till både mig och mitt ämne, tror jag. Min kloka handledare sa om en mina fina kollegors texter: ”En del texter är etyder.” Alla texter blir inte vetenskapliga artiklar, men kan vara viktiga för den personliga utvecklingen ändå.
Medan jag gått igenom den finlandssvenska psalmboken hittade jag i deras tillägg psalmen 887 som handlar om fred, och har text på flera språk, även arabiska och hebreiska. Något att sjunga och be om i en orolig tid.
Jag har ägnat en del tid åt att skapa struktur för avhandlingen och gjort en sorts översiktlig synopsis, med innehållsförteckning.
Jag har efter samtal med handledare ifrågasatt omfattningen, kommer jag hinna allt? Behövs allt? Ska allt publiceras i avhandlingen eller finns det utrymme att redan nu tänka på post doc-projekt?
Jag har slutfört kursen om etisk forskning och börjat använda programmet Zotero för källhänvisningar.
I december fick jag veta att jag fått stipendium för vårterminen, tack Julius Polins förfäders minnesfond! Vårens ansökningstid slutar under februari, så snart dags att söka för höstterminen…
Sen var det förstås jul och över nyår var jag och min man vikarier i Svenska kyrkan i Hamburg, jag som präst, han som musiker. Vi var på plats en vecka och jag hann också hålla en föreläsning om psalmer, dess historia och nuläge med kommande publicering av 250 nya psalmer som ska provsjungas från våren. Lite turistande hann vi med men det kommer nog ett eget inlägg om skillnaden mellan att vara kompositör och psalmförfattare… Hursomhelst, oerhört nyttigt att få möta perspektiv från Svenska kyrkan i utlandet och att få presentera forskning för en bredare allmänhet.
Antal sidor avhandlingstext: 43 sidor, 16658 ord
Efter förfrågan är årets första fastekalender klar, den finns som pdf att ladda ner under fliken Fastekalender.
Såhär ser den ut:
Som vanligt fri att använda om det hänvisas till mig och/eller Fastekalendern på Facebook.
Blev varse att det är svårt att hitta en konkordans över vilka melodier som används till flera psalmer i 1986 års psalmbok. Här kommer en variant.
Första gången en psalm är nämnd står den i vanlig stil. Alla följande gånger i kursiv.
I denna lista kan du alltså på varje nummer du undrar, vilka psalmer har fler denna melodi, kunna hitta alla psalmer på samma.
Finns här som pdf
Jag älskar musik! Och helt oväntat älskar denna prästen också psalmer.
Ett tag nu har jag försökt ta reda på vilka psalmer som är gemensamma i 1986 års svenska psalmbok och den danske salmebog fra 2002.
Jag har hittat 102 gemensamma psalmer. Här kommer snabbguiden, i avvaktan på mitt mer utförliga dokument….PDF Snabbguide gem psalmer
I helgen avslutades sommarkonfirmandlägret jag var på och arton ungdomar konfirmerades.
Nu när jag ser tillbaka och ska smälta alla intryck, tänker jag mycket på de teologiska tankar som konfirmanderna själva formulerade. Flera av deras tankar fick utrymme i konfirmationsgudstjänsten.
Konfirmationen ger tillfälle att tala om livets alla frågor, även sådana som inte ryms i läroplanen. Det ger tillfälle att växa och mogna som människa. Det är en fantastisk möjlighet som jag hoppas att många tonåringar ska våga ta!
Det var första gången jag var iväg på långläger, 12 dagar. Det var en ny erfarenhet, som jag är tacksam över att jag delade med mina rutinerade kollegor och ungledarna. Vilket privilegium att få arbeta i en stor grupp!
TACK till er som var med på lägret ❤
Sofija L Pedersen 