Jag har varit på massor av möten där frågor av typen ”Hur ska vi få de av kyrkans medlemmar som inte är så aktiva att komma till kyrkan?”
Det finns säkert många svar på den frågan, men jag tror att ett sätt är kyrkovalet. Många anser att kyrkovalet är odemokratiskt för att valdeltagandet ligger på 10-12%. Samtidigt är Svenska kyrkan en av de största organisationerna i Sverige idag, så att under en dag (och perioden innan valdagen för förtidsröstning) mobilisera drygt 670000 personer tycker jag är fantastiskt. (Men så tillhör jag också dem som tycker det är bättre att glädjas över de femton personer som kommer på gudstjänsten, än att vara bedrövad över de som inte kom. Därmed inte sagt att man inte ska fundera över det, bara inte där och då)
Idag finns det många nomineringsgrupper i Svenska kyrkan. Det speglar den bredd som finns av olika åsikter om stort och smått som diskuteras i vår kyrka. Men rätt ofta klagas det över de politiska partierna som ställer upp i Svenska kyrkan. I årets kyrkoval kommer det att vara Socialdemokraterna, Centern och Sverigedemokraterna (kanske SPI?). Dessutom finns nomineringsgrupper som har partinamn i sitt nomineringsgruppsnamn och på olika sätt är knutna till ett parti, som t ex Vänstern i Svenska kyrkan och Kristdemokrater för en levande kyrka. Det finns också opolitiska nomineringsgrupper, som t ex Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan (som fyller 25 i år, grattis!) och Öppenkyrka-en kyrka för alla eller olika lokala grupper. Bland dessa kan även finnas partipolitiskt knutna personer, dvs personer som är medlemmar i ett parti, men väljer en annan lista i kyrkovalet.
Det finns alltså en mängd olika nomineringsgrupper i kyrkovalet. Därför förstår jag inte riktigt den fixering som finns vid de politiska partier som ställer upp i kyrkovalet. Eftersom man får bilda nomineringsgrupp på vilket underlag man vill, så låt folket göra som de vill – och låt Svenska kyrkans medlemmar välja vilka de vill! Jag ställer själv upp för val till Kyrkomötet för Socialdemokraterna. Jag var kyrkligt engagerad redan innan jag blev förtroendevald, och det är nog de flesta.
För mig är detta en fråga om hur vi vill att Svenska kyrkan ska styras. Själv har jag valt Svenska kyrkan, jag har lämnat en kyrka vars organisation jag inte tyckte fungerade. Jag tror inte på teknokratstyrda regeringar (annat än i krislägen) och jag tror inte heller på präststyrda kyrkor. Eftersom Katolska kyrkan nyligen valt påve, tar jag dem som exempel men det finns andra. Påven valdes av kardinaler. Vilka kan bli kardinaler? Prästvigda män i högre åldrar. Ändå består Katolska kyrkan av människor av olika kön, i olika åldrar, de flesta är inte prästvigda. De får inte vara med att välja, ens indirekt. Jag vill understryka att jag respekterar katoliker och gratulerar dem till en ny påve. Jag gläds åt att Franciskus kommer från den ignatianska bönetradition som jag själv tilltalas av.
De politiska partierna fick i valet till Kyrkomötet 2009 ca 61 % av rösterna, de mer löst knutna ca 16 % och de opolitiska ca 21 %. De politiska partierna har medlemmar som kanske inte är så kyrkliga men ändå nyfikna, och som därför ställer upp i kyrkovalet. Just de där människorna, vars erfarenheter vi efterfrågar.
Därför tycker jag att det är bra att de ställer upp i kyrkovalet – också. För i en folkkyrka är vi alla viktiga! Och den teologiska motiveringen är det allmänna prästadömet, att alla döpta är en del av uppdraget att leva i Kristus.
Sofija L Pedersen 