En kyrkomöteskandidats bekännelse

Efter sex mandatperioder för en annan nomineringsgrupp, och 18 fullgjorda år i Kyrkomötet, kandiderar jag i år för ViSK, Vänstern i Svenska kyrkan, till Kyrkomötet, Svenska kyrkans högsta beslutande organ. Jag, som alla andra kandidater, bör vara öppna med var vi står, så här kommer ett försök.

Den perfekta kyrkan finns inte. Tro mig, jag har bytt både samfund och församlingar. Det beror på att kyrkan består av människor, levande stenar, som inte alltid får ihop tro och liv. Men jag älskar Svenska kyrkan och vill vara med och ta ansvar, för att hon ska bli så bra som möjlig i denna världen. Det innebär en kyrka som tar ansvar, också när det blivit fel.

Det perfekta sättet att styra en kyrka finns inte heller. Kyrklig demokrati är dyrt, men det jag älskar med kyrkovalet, är att precis varenda medlem får en röst. Den rösten som är lika mycket värd, oavsett om du gick i kyrkan förra söndagen eller inte, oavsett hur mycket du betalar i kyrkoavgift, oavsett vilka titlar du har. Det är det som just nu gör att jag fortfarande menar att Svenska kyrkan är en folkkyrka och finns representerad i hela landet. Inte en kyrka bara för anställda eller vigda diakoner, präster och biskopar.

Den perfekta nomineringsgruppen finns inte heller. När min drygt tjugoåriga erfarenhet och kunskap från kyrkopolitiken inte togs på allvar, eftersom jag flyttat under mandatperioden, och de lokala demokratiska processerna brast, välkomnades jag med öppna armar i ViSK, Vänstern i Svenska kyrkan. Det är en nomineringsgrupp som växt mycket den senaste mandatperioden och som fortfarande jobbar med nya roller och nya ansvar på många platser. Men det är också en nomineringsgrupp som är ärlig med vad den tycker, har en transparent styrning, är närvarande på kyrkomötet, som är modig och orädd, som står på de svagas sida, i solidaritet. Här ryms jag, jag får bidra på många olika sätt och jag får kandidera på valbar plats, tack för det!

Det perfekta partiet finns inte heller. Men jag väljer just nu att stå utanför alla partier, i ärlighetens namn för att jag blev bränd, men också för att det känns befriande att kunna stå helt oberoende av statsmakten, oavsett vem som styr.

Det perfekta samhället finns inte. Samtidigt har det aldrig varit någon hemlighet att jag tror på ett samhälle där vi får möjlighet att vara fria, jämlika och leva mera som syskon (så ensambarn jag är), där inte ursprungsfamiljens ekonomi styr livets möjligheter och där man inte behöver tigga om allmosor för att få stöd när livet händer. Kyrkan och staten separerade, men som temat var på det senaste tematiska kyrkomötet, så är kyrkan en del av det offentliga rummet. När vi ska navigera i det rummet, redan nu som en av många kyrkor, är det viktigt att göra det i Jesu fotspår, så gott vi kan. Genom att se varandra i ögonhöjd och ta Skapelsen på allvar. Jag tänker som den danske teologen och samhällsbyggaren Grundtvig: Människa först, kristen sen.

Slutligen, för er som orkat läsa hit: Den perfekte kyrkopolitikern finns inte heller. Jag är det verkligen inte. Jag är sällan ödmjuk och jag har svårt att hålla tyst, det är mitt Balkanursprung i kombination med min danska mamma med skinn på näsan. Jag är passionerad, debattglad och kritisk, och det märks. Jag älskar, trots allt, kyrkomötet och dess demokratiska arbetsformer. Jag är stolt över hur många motioner jag fått igenom i kyrkomötet, även om jag vet att det från och med nu kommer vara betydligt svårare. Det har lett till att Svenska kyrkan har dopkampanjer, att vi jobbar mer med funkisfrågor, att vi har ett gemensamt konfirmandsök, att vi har jobbat igenom prästers själavård, att det finns en app för barn om kyrkan, för att bara nämna några. Dessa motioner, om kyrkans insida, har jag, inte sällan tillsammans med andra, fått stöd för.

Jag tror att jag har mer att ge. Jag tror dessutom att det nu mer än någonsin behövs en psalmnörd och forskare i praktisk teologi i kyrkomötet. Om du tror det också, så kan du rösta på ViSK oavsett var du bor. Den som bor i Skåne och Blekinge kan rösta på mig, genom att sätta ett av sina tre kryss vid mitt namn. Det finns gott om andra goda kandidater på ViSKs lista för de andra två kryssen!

Här kommer lite länkar:

Svenska kyrkans information om kyrkovalet:

https://www.svenskakyrkan.se/kyrkoval

Avge vallöfte, få en kort sammanfattning av ViSKs politik och lyssna på Vänsterkören

https://solidariskkyrka.nu

Gå mera på djupet med ViSK

https://visk.info

Om val i kyrkan

Jag har varit på massor av möten där frågor av typen ”Hur ska vi få de av kyrkans medlemmar som inte är så aktiva att komma till kyrkan?”

Det finns säkert många svar på den frågan, men jag tror att ett sätt är kyrkovalet. Många anser att kyrkovalet är odemokratiskt för att valdeltagandet ligger på 10-12%. Samtidigt är Svenska kyrkan en av de största organisationerna i Sverige idag, så att under en dag (och perioden innan valdagen för förtidsröstning) mobilisera drygt 670000 personer tycker jag är fantastiskt. (Men så tillhör jag också dem som tycker det är bättre att glädjas över de femton personer som kommer på gudstjänsten, än att vara bedrövad över de som inte kom. Därmed inte sagt att man inte ska fundera över det, bara inte där och då)

Idag finns det många nomineringsgrupper i Svenska kyrkan. Det speglar den bredd som finns av olika åsikter om stort och smått som diskuteras i vår kyrka. Men rätt ofta klagas det över de politiska partierna som ställer upp i Svenska kyrkan. I årets kyrkoval kommer det att vara Socialdemokraterna, Centern och Sverigedemokraterna (kanske SPI?). Dessutom finns nomineringsgrupper som har partinamn i sitt nomineringsgruppsnamn och på olika sätt är knutna till ett parti, som t ex Vänstern i Svenska kyrkan och Kristdemokrater för en levande kyrka. Det finns också opolitiska nomineringsgrupper, som t ex Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan (som fyller 25 i år, grattis!) och Öppenkyrka-en kyrka för alla eller olika lokala grupper. Bland dessa kan även finnas partipolitiskt knutna personer, dvs personer som är medlemmar i ett parti, men väljer en annan lista i kyrkovalet. 

Det finns alltså en mängd olika nomineringsgrupper i kyrkovalet. Därför förstår jag inte riktigt den fixering som finns vid de politiska partier som ställer upp i kyrkovalet. Eftersom man får bilda nomineringsgrupp på vilket underlag man vill, så låt folket göra som de vill – och låt Svenska kyrkans medlemmar välja vilka de vill! Jag ställer själv upp för val till Kyrkomötet för Socialdemokraterna. Jag var kyrkligt engagerad redan innan jag blev förtroendevald, och det är nog de flesta.

För mig är detta en fråga om hur vi vill att Svenska kyrkan ska styras. Själv har jag valt Svenska kyrkan, jag har lämnat en kyrka vars organisation jag inte tyckte fungerade. Jag tror inte på teknokratstyrda regeringar (annat än i krislägen) och jag tror inte heller på präststyrda kyrkor. Eftersom Katolska kyrkan nyligen valt påve, tar jag dem som exempel men det finns andra. Påven valdes av kardinaler. Vilka kan bli kardinaler? Prästvigda män i högre åldrar. Ändå består Katolska kyrkan av människor av olika kön, i olika åldrar, de flesta är inte prästvigda. De får inte vara med att välja, ens indirekt. Jag vill understryka att jag respekterar katoliker och gratulerar dem till en ny påve. Jag gläds åt att Franciskus kommer från den ignatianska bönetradition som jag själv tilltalas av.

De politiska partierna fick i valet till Kyrkomötet 2009 ca 61 % av rösterna, de mer löst knutna ca 16 % och de opolitiska ca 21 %. De politiska partierna har medlemmar som kanske inte är så kyrkliga men ändå nyfikna, och som därför ställer upp i kyrkovalet. Just de där människorna, vars erfarenheter vi efterfrågar.
Därför tycker jag att det är bra att de ställer upp i kyrkovalet – också. För i en folkkyrka är vi alla viktiga! Och den teologiska motiveringen är det allmänna prästadömet, att alla döpta är en del av uppdraget att leva i Kristus.