Statistik kring nya ledamöter i kyrkomötet

Jag tillhör en skara av läsare av Kyrkans tidning som tar allt som står i den med en nypa salt, särskilt vad gäller Kyrkomötet, där jag ofta tycker att viktiga poänger missas.

Idag skriver t ex Jonas Eek om min och andras motion om nationell dopkampanj (2021:55), vilken Samhälls- och kulturutskottet föreslår kyrkomötet att bifalla. Trevligt i sig självt, men chefredaktören läser in att den ska vara årligen återkommande, som då inte finns i motionen… Det i sin tur oroar mig, då det tidigare hänt att motioner bifallits av kyrkomötet men verkställts på annat sätt än den bifallna att-satsen.

Två sidor längre bort står om nyvalda ledamöter, en trevlig artikel som inkluderar två nyvalda (politiska) kändisar. Men statistiken lämnas okommenterad och ofullständig.

Därför kommer här en komplettering. När vi utredde kyrkomötets arbetsformer konstaterades att de senaste valen hade det varit ovanligt stor rotation på ledamöter. Det är givetvis bra att få in ”nytt blod” men det är också en fördel att ha några rutinerade ledamöter, som med sin erfarenhet reder ut betänkanden, voteringar och formalia i just kyrkomötet.

Därför är det inte bara relevant att veta antal nya ledamöter, utan också att veta andelen i respektive nomineringsgrupp.

Såklart antecknar jag på baksidan av en överbliven valsedel…

Då ser vi t ex att Frimodig kyrka inte har några (!) nya alls – ett faktum som KT överhuvudtaget inte nämner- samt att AfS och Himmel och jord bara har nya, vilket såklart beror på att de är nya nomineringsgrupper i kyrkomötet.

Däremellan kan vi konstatera att posk har nästlägst andel nya (vilket torde borga för stabilitet i gruppen) samt att mpsk har nästhögst andel, trots att de inte ökat så mycket. För den höga andelen nya i visk beror på att deras grupp mer än fördubblades till antalet ledamöter, medan den nästan lika höga andelen nya i sd inte kan förklaras med samma skäl, eftersom de backat flera mandat. Dessa grupper kommer få lägga avsevärd tid på att utbilda sin grupp om hur arbetet i kyrkomötet fungerar. Det tar tid från sakfrågorna, åtminstone initialt.

Jag anser att stabilitet är viktigt för kyrkomötets arbete, med en blandning av nya och gamla ledamöter, som tillsammans kan leda framåt, med både erfarenheter i ryggsäcken och blicken fäst mot framtiden. Det hade jag skrivit om, ifall jag hade jobbat på Kyrkans tidning.

Kyrkomötets andra dag

Kyrkomötets andra dag i plenum inleddes med att fatta beslut i de 38 ärenden som behandlades igår, betänkanden från Budgetutskottet, Tillsyns- och uppdragsutskottet samt Organisationsutskottet.

Vi beslöt bl a att
-kyrkoherdar i utlandsförsamlingar får rätt att pröva frågor om tillhörighet till Svenska kyrkan
-förtydligandes kring domprostarnas ställning, uppdrag och tillsättning
-samma förklaring om beredvillighet att tjänstgöra med såväl kvinnor som män, som gäller för kyrkoherdesökande ska gälla även för arbetsledande komministrar och diakoner
-kyrkostyrelsen ska se över titulaturen på präster
-vi ska ha ett fördjupat samtal om demokratin i kyrkan
-vi ska ta bort en paragraf i Kyrkoordningen (38 kap. 16 a paragrafen)

samt
-det ska utarbetas en ändamålsenlig redovisningsmodell
-att kyrkan ska se över ekonomisk kompensation för församlingar och pastorat i gränsbygder inom en pågående utredning
-det ska tydliggöras var gränsen mellan Svenska kyrkans huvudmannaskap för begravningsverksamheten och kyrkliga begravningsbyråer
-det inom utvärderingen av 2013 års kyrkoval även görs en analys vad gäller minimiantalet av fullmäktigeledamöter i församlingar och pastorat

Vi voterade 9 gånger genom att resa oss upp, och genomförde två rösträkningar. Dessa påverkade dock inte resultatet utan vi gick på utskottens förslag.

Resten av dagen består av ärenden från kyrkolivsutskottet, gudstjänstutskottet (där jag är med), ekumenikutskottet samt kyrkorättsutskottet. Jag hinner nog upp ett par gånger i talarstolen innan natten kommer…

Om val i kyrkan

Jag har varit på massor av möten där frågor av typen ”Hur ska vi få de av kyrkans medlemmar som inte är så aktiva att komma till kyrkan?”

Det finns säkert många svar på den frågan, men jag tror att ett sätt är kyrkovalet. Många anser att kyrkovalet är odemokratiskt för att valdeltagandet ligger på 10-12%. Samtidigt är Svenska kyrkan en av de största organisationerna i Sverige idag, så att under en dag (och perioden innan valdagen för förtidsröstning) mobilisera drygt 670000 personer tycker jag är fantastiskt. (Men så tillhör jag också dem som tycker det är bättre att glädjas över de femton personer som kommer på gudstjänsten, än att vara bedrövad över de som inte kom. Därmed inte sagt att man inte ska fundera över det, bara inte där och då)

Idag finns det många nomineringsgrupper i Svenska kyrkan. Det speglar den bredd som finns av olika åsikter om stort och smått som diskuteras i vår kyrka. Men rätt ofta klagas det över de politiska partierna som ställer upp i Svenska kyrkan. I årets kyrkoval kommer det att vara Socialdemokraterna, Centern och Sverigedemokraterna (kanske SPI?). Dessutom finns nomineringsgrupper som har partinamn i sitt nomineringsgruppsnamn och på olika sätt är knutna till ett parti, som t ex Vänstern i Svenska kyrkan och Kristdemokrater för en levande kyrka. Det finns också opolitiska nomineringsgrupper, som t ex Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan (som fyller 25 i år, grattis!) och Öppenkyrka-en kyrka för alla eller olika lokala grupper. Bland dessa kan även finnas partipolitiskt knutna personer, dvs personer som är medlemmar i ett parti, men väljer en annan lista i kyrkovalet. 

Det finns alltså en mängd olika nomineringsgrupper i kyrkovalet. Därför förstår jag inte riktigt den fixering som finns vid de politiska partier som ställer upp i kyrkovalet. Eftersom man får bilda nomineringsgrupp på vilket underlag man vill, så låt folket göra som de vill – och låt Svenska kyrkans medlemmar välja vilka de vill! Jag ställer själv upp för val till Kyrkomötet för Socialdemokraterna. Jag var kyrkligt engagerad redan innan jag blev förtroendevald, och det är nog de flesta.

För mig är detta en fråga om hur vi vill att Svenska kyrkan ska styras. Själv har jag valt Svenska kyrkan, jag har lämnat en kyrka vars organisation jag inte tyckte fungerade. Jag tror inte på teknokratstyrda regeringar (annat än i krislägen) och jag tror inte heller på präststyrda kyrkor. Eftersom Katolska kyrkan nyligen valt påve, tar jag dem som exempel men det finns andra. Påven valdes av kardinaler. Vilka kan bli kardinaler? Prästvigda män i högre åldrar. Ändå består Katolska kyrkan av människor av olika kön, i olika åldrar, de flesta är inte prästvigda. De får inte vara med att välja, ens indirekt. Jag vill understryka att jag respekterar katoliker och gratulerar dem till en ny påve. Jag gläds åt att Franciskus kommer från den ignatianska bönetradition som jag själv tilltalas av.

De politiska partierna fick i valet till Kyrkomötet 2009 ca 61 % av rösterna, de mer löst knutna ca 16 % och de opolitiska ca 21 %. De politiska partierna har medlemmar som kanske inte är så kyrkliga men ändå nyfikna, och som därför ställer upp i kyrkovalet. Just de där människorna, vars erfarenheter vi efterfrågar.
Därför tycker jag att det är bra att de ställer upp i kyrkovalet – också. För i en folkkyrka är vi alla viktiga! Och den teologiska motiveringen är det allmänna prästadömet, att alla döpta är en del av uppdraget att leva i Kristus.