Musikhjälpen 2013 för mammor och barn

Det finns telefonsamtal man aldrig kommer att glömma, som påverkar ens liv mer än man kan förstå.

Jag hade fått värkar. Det var dags! Det var en dryg vecka kvar till det beräknade datumet men det var ju andra gången. Jag ringer till förlossningen.
– Hej, jag har regelbundna värkar och jag skulle vilja komma in.
– Nja, du vet ju hur det ska kännas men du har ju inte haft värkar så länge. Vänta lite till.

Det gick två timmar från detta telefonsamtal tills vi kom in på förlossningen. Då hade min man kört fortare än vad som är tillåtet, för jag hade så ont. Men det värsta visste vi inte då, att vårt barn inte fick tillräckligt med syre.

En halvtimme senare var han ute. Han andades inte själv. Han kom igång, precis som den inringde barnläkaren lovade. Men han klarade sig inte så bra som först antogs. Han har idag en bestående hjärnskada, orsakad av syrebrist i magen.

Jag har malt tanken om och om igen. Vad hade hänt om vi hade åkt in när jag ville? Varför stod jag inte på mig?

Vad hade hänt om barnmorskan hade frågat efter min förkylning? Idag vet jag att feber under värkarbetet är en riskfaktor.

Vår verklighet går inte att förändra. Men det går att förhindra att andra råkar ut för samma sak.
För även i säkra Sverige, där vi kan förlösa med kejsarsnitt och lägga barn på kylbädd, drabbas kvinnor och barn av skador. Så mycket värre för de mammor och barn i andra delar av världen, med klart sämre förutsättningar. Tänk att inte ha någon att ringa, att inte ens få träffa en barnmorska.

Graviditet och förlossning är riskfyllt för kvinnor och barn, kanske det farligaste vi genomgår under våra liv. Låt oss göra det så tryggt som möjligt för alla inblandade, även de mest utsatta. Stötta Musikhjälpen!

Förlossningsvården i Sverige

Det är högtryck på sjukhusen i Skåne. Det vill säga, det är gott om patienter och ont om personal. Ofta också platsbrist.

Själv går jag och väntar på flera nya bebisar i bekantskapskretsen. Det är inte utan rädsla, baserat på egna erfarenheter av att föda barn och på pressens rapporter om kvinnor som skickas än hit, än dit, när platserna inte räcker till i Skåne.

Ingången i livet är den största faran vi utsätter oss för, vågar jag påstå. Att födas är oerhört riskabelt. Så borde det inte vara i Sverige idag. Vi har kunskap och teknik så det räcker. Det vi slarvar med i förlossningsvården idag är tiden och personalen. Vi lyssnar inte tillräckligt på de födande kvinnorna och vi har inte alltid tillräckligt med tid. Det gör att rädda kvinnor ibland får föda utan tillräcklig hjälp. Det gör att nyförlösta kvinnor lämnas ensamma med barn, vilket är riskabelt för både mor och barn.

Barnen är det mest värdefulla vi har. Vi borde inte behöva mista en enda mamma eller ett enda barn i Sverige pga för få resurser. Det händer tack och lov inte så ofta. Men det händer förvånansvärt ofta att kvinnor får komplikationer, eller att mamma och/eller barn skadas under förlossningen. Det är kvinnor som får infektioner i livmodern, eller att den spricker (!) under värkarbetet. Det händer att överburna barn dör i magen i slutet av graviditeten för att man inte sätter igång i tid. Det händer att barn får syrebrist som leder till bestående hjärnskador. För egen del kommer vi aldrig att få veta om min sons cp-skada hade kunnat undvikas helt, eller lindras, om jag hade kommit in till förlossningen första gången jag ringde (som rutinerad omföderska borde jag vänta lite till, tyckte de).

Nu har jag ändå inte ens nämnt det faktum att partnern helt ignoreras i eftervården. Är det så vi ska ha det? Är det bara individer som får barn?

Så kära politiker. Vi har inte råd att slarva med förlossningsvården! Vet ni vad det kostar med neonatalplatser (ja, det finns säkert på era papper)? Ni, som förutom att bestämma i landsting även är kommunalpolitiker, vad kostar det när spädbarn drabbas av skador och behöver extra resurser resten av livet? Tänk vad det blir bara under de ca. 18 åren i förskola och skola? Och det är bara kostnaderna för barnen. Medan föräldrarna går på knäna, blir sjukskrivna eller går ner i arbetstid, i värsta fall aldrig till sitt tidigare yrke.

Det är alltid bäst att förebygga. I förlossningsvården har vi alla möjligheter att spara pengar inför framtiden – om vi bara vågar investera i tillräckliga resurser. För alla barn i Sverige har rätt att komma tryggt till världen!

En kunglig födsel

Ännu ett kungligt barn har kommit till världen. Alla nyblivna föräldrar förtjänar ett grattis, so congratulations on your prince!

Men jag tycker allt att förlossningsvården är orättvis! I Sverige skickas vanliga kvinnor iväg till andra sjukhus när det är fullt. Medan royala bebisar har personal på standby.

Om alla människor är lika mycket värda och förlossningar är det största ögonblicket i människors liv, borde alla få lika bra vård som prinsessorna.

För ute i verkligheten får kvinnor och barn skador för att det är platsbrist och personalbrist på sjukhusens förlossningsavdelningar.

Det innebär stora risker för kvinnors liv att föda barn och i länder med dålig förlossningsvård riskeras även barnens liv.

Men vi kan ändra detta. Skånska regionrådet Birgitta Södertun, själv barnmorska (kd), föreslår bl a en barnmorskepool, så att fler barnmorskor får förlossningserfarenhet (annars jobbar de t ex på kvinnoklinik, prenatalt eller på ungdomsmottagning).
Jag skulle själv gärna se en uppgradering av kvinnoklinikerna som ligger i anslutning till bb, eftersom många nyförlösta hamnar där ändå.

Och givetvis ska partnern vara välkommen, t ex på patienthotell eller egenvårdsavdelning. Det är en viktig investering för att göra nyblivna familjer trygga!

Dags att satsa på barnen, de är vår framtid! Så satsa på förlossningsvården nu, så att alla föräldrar får en lika bra start som kungahusen!