Ännu en gång dags att sammanfatta en teologdag i Lund. Fyrahundra präster samlade.
Ibland kan man fundera på vad som är syftet med Teologdagen? Mitt intryck efter idag var dels att biskop Johan skulle få tillfälle att presentera sig och sitt valspråk, Jordens salt. Det verkade också vara att tid att träffa kollegor, och mest av allt att skratta.
Utan tvekan är det den teologdag då jag skrattat mest, inte bara i korridorpratet utan också i hörsalen. Inte bara åt Lundaspexarna, utan tillsammans med biskop Johan, kökschefen på hotellet och de andra gästerna.
Samtidigt är det också den teologdag som haft mest dödtid. När den kommer tidigt i programmet blir jag lite orolig. Präster på teologdag ska helst vara lite som konfirmander på läger. I början ska programmet gå i ett och om allt fungerar kan man sedan få lite fritid.
Den gäst jag sett mest framemot att lyssna till var Mpho Tutu. Enligt programmet var en timme avsatt till hennes anförande. Hon inledde strålande med en utläggning kring Jordens salt. Så kom en snabb övergång, där jag inte hann med förrän hon var färdig med att tala om förlåtelse. En halvtimme ungefär, totalt. Jag hade gärna hört mera ingående kring hennes tankar om förlåtelse, som hon och hennes far skrivit en bok om.
Eftermiddagens samtal mellan Erik Helmersson och Jenny Strömstedt, båda journalister i varsitt media, och biskop Johan lämnade mig många funderingar. När väljer vi att anpassa oss? När är vi salta? När är vi för salta?
Den sista frågan kom inte upp så mycket. Men man kan bli saltförgiftad och ett tappat saltkar i maten är inget vidare. Samtidigt går det att återställa.
Jag tror att kyrkans roll handlar mycket om balans. Vi ska inte ta över hela samhället, men ändå vara tydliga med var vi tror. Ändå undrar jag om det inte är oftare som kristna varit salta i överkant, än tillfällen då vi tappat vår sälta? Vi måste också rannsaka vår salthalt kritiskt.
Det blev en hel del prat om mat. Biskop Johan talade bl a om en nypa salt i havregrynsgröt, innan man satte in tallriken i micron. Enligt min åsikt blir havregrynsgröt överlägset godast om den kokas på spisen, gärna med en fjärdedel rågflingor, serverad med linfrö och mjölk.
Erik Helmersson, som erkände sina bristande kunskaper i köket, sa att man inte kunde rädda översaltad soppa. Det är inte sant. För mycket salt i soppa eller sås, räddas genom att man lägger i en rå potatis. Gammalt husmorstips, undrar om inte det står med i en av Kristina Sandbergs romaner om Maj?
Vi avslutade med mässa i domkyrkan. Katedraler är speciella. Saker som fungerar i andra kyrkorum, fungerar inte där. Dessutom är det rätt speciellt när kyrkan är full av egensinniga präster och många är inblandade i gudstjänsten. Ändå är det maffigt med mässa med kollegor från när i fjärran i den domkyrka där många av oss en gång vigts!
Sofija L Pedersen 