Kategoriarkiv: Svenska kyrkan

Kvartalsrapport V, (Q3:2025)

Jag har avslutat det första doktorandåret och påbörjat mitt andra år, därav att mina kvartalsrapporters numrering följer ett läsår snarare än kalenderår. Detta första år avslutades med att jag jobbade som komminister i Helsingborgs pastorat under juli månad (jag är tjänstledig därifrån för forskarstudier på heltid resten av året). Det var ett sätt att säkerställa lite inkomst ifall jag inte skulle få stipendier för hösten. Det fick jag, trots motgångar, veta att jag fått i sista stund. Tack Einar och Elisabeth Råbergers forskningsstiftelse för stipendium som möjliggör forskning på heltid september till december i år!

I augusti var jag på två konferenser. Först Christian Congregational Music Conference i Cuddesdon, mitt i Oxforshire i England. Ett prästseminarium som ibland kallas Holy Hogwarts. Det var fyra intensiva dagar av keynote sessions, panel sessions och roundtables om församlingsmusik i alla möjliga geografiska, kulturella och religiösa sammanhang, från hela världen och inte bara den världsvida kyrkan. Dock hade jag gärna sett och hört flera från katolska och ortodoxa sammanhang. Själv presenterade jag, tillsammans med Helen och Samuli, en översikt av den svenska debatten om brudöverlämning i Svenska kyrkan under 2024. Presentationen väckte reaktioner och gav nya perspektiv, för i de flesta länder som var representerade är brudöverlämning (i brist på bättre ord) det vanligaste.

I full gång med presentation

De flesta som var på konferensen, är i första hand musiker av olika slag, och många av dem musiketnologer, det var nyttigt för mig med deras perspektiv på församlingens musik. En mera noggrann rapport kommer i decembernumret av Hymnologi Nordisk tidsskrift. Tre av fyra redaktörer var på plats, med ytterligare tre vänner från Norden, så vi var väl representerade. För mig som aldrig varit utanför London, var det en upplevelse att få vandra på den engelska landsbygden i sensommartid men också att uppleva Oxford under en halvdagsutflykt. För denna konferens fick jag medel av Polininstitutet i Åbo, tack!

Hemma blev jag intervjuad av en journalist om frånvaron av kända svenska höstpsalmer i Sydsvenskan/Helsingborgs dagblad/Nordvästra Skånes Tidningar.

Två veckor senare reste jag på konferens i praktisk teologi i Århus. Innan den egentliga konferensen var det forskarskola och vi var fem doktorander från Åbo på plats. Jag fick tillfälle att presentera min forskning och få klok respons. Särskilt glad var jag att få träffa både gamla bekanta och nya dito från Menighetsfakulteten i Oslo. Jag planerar en vistelse där i mars nästa år. Det var intensiva dagar med fler keynotes och parallella valbara presentationer. Jag presenterade samma redovisning av debatten om brudöverlämning i Svenska kyrkan 2024 som vid CCMC i Cuddesdon och det är intressant att se reaktionerna den svenska vigselseden väcker även i Norden. För denna konferens fick jag resestipendium från finska Kyrkostyrelsen, varmt tack för detta!

Jag tillbringade också två fullmatade dagar i början av september med hela redaktionen för Hymnologi Nordisk tidsskrift i Köpenhamn. Vår danska redaktör Helen stod som värd, tillsammans med hennes hemförsamling, Sankt Jakob. Vi fyra var oerhört produktiva med att både jobba med texter inför kommande nummer (vi räknar med bortåt 20!), inklusive en intervju med Ann-Christine Ruuth, som reste över sundet enkom för detta, samt att arbeta igenom instruktionerna för vårt och skribenternas arbete inför publicering på hemsidan. En del arbete fortsatte vi var och en på hemmaplan. Nästa nummer kommer i december! Det är ett temanummer om psalmer i marginalen.

Sankt Jakobs Kirke, Köpenhamn

Samtidigt som jag var i Köpenhamn presenterades den nya kulturkanon, med flera anknytningar till psalmer. Det astronomiska uret i Lund spelar ju In dulci jubilo, Malmøsalmebogen som jag envisas med att det ska skrivas, och min favoritpsalm vad gäller berättelser om migration, O store Gud, som ju först vandrade österut och översattes till tyska och ryska innan den hittades av en engelsk missionär, i nuvarande Ukraina. Bland Jan Johanssons Jazz på svenska finns också flera visor som sjungs med psalmtexter, som Visa från Rättvik/Gå varsamt, min kristen.

Astronomiska uret i Lund, Horologium mirabile lundense

September är som vanligt stipendieansökningstid. Jag har sökt fem olika stipendier, för såväl uppehälle (läs motsvarighet till lön) som specifikt för vårens vistelse i Oslo. Jag har redan hunnit få ett avslag, från en stiftelse som inte ger bidrag till doktorandstudier. Jag har en Excel-fil för att hålla reda på alla stipendier. Det svåra är att många har egna formulär att fylla i, och trots att det finns skriftliga instruktioner, så är dessa inte alltid i enlighet med de faktiska formulären. Det gäller alltifrån olika kategorier att söka i, till var eller hur man ska lämna referenser (bara kontaktinformation eller separata filer med färdigskrivna brev från handledare eller andra). Ett tag behövde jag pausa från min forskningsplan för jag blev alldeles matt av att anpassa den till olika format.

I början på månaden hade vi ett digitalt seminarium (för Vikinglines färjor var på storstädning) och jag hade digital handledning. Efter kloka inspel har jag den senaste tiden arbetat dels med att sortera i min innehållsförteckning som en synopsis för att se vad jag gjort och vad jag behöver göra, dels arbetat med det kapitel där jag presenterar psalmböckerna och deras sammanhang. Det ska jag presentera för mina eminenta doktorandkollegor på seminarium på plats i Åbo. Dessutom har jag börjat läsa på om såväl översättningsteori som migrationsteorier.

Det har också varit kyrkoval, vilket tog en del av min tid. Men för första gången på många år innebär det att jag just nu inte är på kyrkomötet…

Jag var på en konferens som Helsingfors universitet bjöd in till, för alla doktorander i teologi och religionsvetenskap i Finland. Vi var på ett vackert beläget kulturcentrum, Sofia, i utkanten av staden och fick möjlighet att gå i skogen vid flera tillfällen. Temat var resiliens, hopp och uthållighet. Jag tror att jag återkommer till det temat i nästa rapport. I övrigt fick vi möjlighet att presentera ett problem i grupp med såväl andra doktorander som andra handledare, över teologiska indelningar. Bara att presentera min forskning för t ex bibelvetare gav mig nya insikter som jag bär med mig. Men jag blev också ”introducerad” för en makalös kvinna, en pionjär inom pingströrelsens hymnologi, Frida Vingren, som var missionär i Brasilien. Ibland blir jag så oerhört gripen av livsberättelserna bakom psalmerna!

Den heliga Sofia, med sina tre döttrar Tro, Hopp och Kärlek

Min publikationslista har fyllts på. Under sommaren kom Verbums bok Kyrkoåret 2025/2026 med en text om att välja psalmer som jag skrivit, liksom Svenskt Gudstjänstlivs årsbok nummer 100 med en recension av Wigorts Yngvessons bok Att tolka psalm. Dessutom har jag fått en bok av den makalösa Sven-Åke Selander, som 90 år ung ger ut sin bok, Psalmer behövda: om reformationspsalmer i funktionellt pastoralteologiskt perspektiv. Ett imponerande verk som systematiskt går igenom 1500-talets svenska förlagor till den svenska psalmboken.

Det är något stort att se sin text i en bok…

Som alternativ inkomstkälla har jag i år också startat företag, med det underbara namnet Psalmiak, tack Emelie) för att kunna fakturera när jag föreläser. Bland annat har jag träffat Eslövs pastorats präster och musiker för att presentera och kommentera psalmförslagen. Det är alltid kul att arbeta konkret med praktiska teologiska och musikaliska frågor. Inkomsterna därifrån möjliggör bland annat inköp av hymnologisk litteratur.

Bland mina projekt så försöker jag också lära mig lite finska. Jag har studerat många språk, inklusive bibelhebreiska och bibelgrekiska, men finska är nog det svåraste. Jag vet inte heller om Duolingo är det bästa sättet att lära sig. Kanske borde jag köpa en finsk grammatik när jag är i Åbo nästa vecka, så jag fattar varför vissa saker böjs och hur hela mönstret ser ut. Ni vet ju att jag gillar listor och systematik…

Inte så många teologiska ord än, men lite om danska trevligheter kan jag uttrycka!

Apropå vad jag skrev sist om att ha olika arbetsplatser, har jag under sommarmånaderna suttit mycket i soffan i vardagsrummet, eftersom det då är vårt svalaste rum (förutom barnens rum i källaren). De sista veckorna har jag däremot återgått till att dricka en kanna te varje morgon efter frukost, vid mitt skrivbord. Gärna medan jag lyssnar på klassisk musik, det skärper mitt fokus. Jag lyssnar ofta på programmet Hej P2 på Danmarks radio och inte sällan får jag höra psalmer. Igår var det Sorgen och glädjen, de vandra tillsammans

Antal sidor avhandlingstext: 73, 28 087 ord (+19%)

Antal konkordanser: 13

Antal sökta stipendier i september: 5

Nivå på Duolingo (finska): section 2, unit 13 Talk about nature

Ett försök att systematisera psalmförslagen

Alltsedan psalmförslagen släpptes har det retat mig att de förvisso är indelade efter psalmbokens huvudrubriker vad gäller teman, men därefter inte efter dess underrubriker, utan i bokstavsordning.

Här finns en lista över psalmförslagen som följer såväl Den svenska psalmbokens huvudteman som underrubriker. Det är min sortering och den kan man givetvis ha synpunkter på, men jag hoppas att den hjälper någon mer än mig själv.

En forskare firar midsommar

Midsommarafton är ingen kristen högtid. Ändå finns kristendomen närvarande även i sång och lek kring midsommarstången, eftersom den var närvarande i folks vardag. Det är exempelvis Prästens lilla kråka och sista versen i Så går vi runt kring ett enebärssnår, där vi går till kyrkan.

När jag läste på, att Så går vi runt… är en engelsk sång från mitten av 1800-talet som kommit hit, är den ju inte uråldrig. Dessutom finns det inga rätt eller fel, utan mera av lokala traditioner, både kring hur en sjunger och vilka rörelser en gör.

Alla sjunger inte om enebär utan om eneris, och på midsommar kanske det passar bäst att sjunga om en midsommarstång?

Men kanske vill en inte alls sjunga om att gå till kyrkan? Då kan en sjunga om att gå hem, eller som man gjorde på Sofiero utanför Helsingborg ”Så göra vi när vi dansar framför spegeln”… Lite oklart varför en gör det tidigt en söndagsmorgon dock.

Men det vanligaste sättet, efter en snabb koll på Facebook, spritt över hela landet, är att man sjunger i sista versen att man går till kyrkan och då går två och två i armkrok. Möjligen är en mera sekulär tolkning att en samtidigt ser trött ut efter en slitsam arbetsvecka, och en mera from version att en gör korstecken.

Midsommarstång i Lövvik

Själv firade jag midsommar i Lövvik i Höga kusten. När vi kom till sista versen överraskade lekledaren mig och fick igång forskarhjärnan. För hon tyckte att vi gick i kyrkan, istället för till, och började fundera på vad man gjorde där. Hon kom då in på de liturgiska praktiker som stiftsadjunkten Elin Lockneus här i Härnösands stift undersökte i sin doktorsavhandling, Kyrkbänksteologi. Jag kan avslöja att lekledaren föreslog att sitta, att be och att sjunga psalm, tre av de åtta praktiker som identifierades i avhandlingen.

Det intressanta här är att Elin undersökte vad kyrkobesökare och hon som forskare själv identifierade av vad som faktiskt sker i kyrkan under gudstjänstens gång. Men här var det vad lekledaren, gissningsvis en lekman som kanske inte jätteofta frekventerar kyrkan, identifierar som liturgiska praktiker. Då gladde det en psalmforskares hjärta att ”sjunga psalm” var en av praktikerna som nämndes, även om det är minst sagt svårt att mitt i en annan sång, åskådliggöra psalmsång.

Det är spännande med lokala variationer men mest tycker jag nog det är spännande när det sekulära möter kristendomen och hur det kristna beskrivs. Det handlar inte bara om den självbild självbild vi som kristna har, utan om den andres identifikation av vad som är typiskt för oss kristna. Så tack till dig som var lekledare, för vad du ser när du tänker på att gå i kyrkan – och för att du då valde just psalmen!

Askonsdagen

Igår inleddes årets första fasta, inför påsk.

Jag skulle på ett evenemang på kvällen, som inleds med mässa, men där skulle inte ske tecknande av aska, så jag gick på morgonmässa i min närmaste kyrka.

Kyrkorummet genomstrålades av vårsolen och kyrkomusikern (min körledare) inledde med ett pianostycke som precis lyckades fånga stämningen i tiden, med melankoli och ändå med en aning av hopp.

När prästen gav oss förlåtelsen blev det en freudiansk felsägning:

…förlåter dig, på Jesu Kristi uppståndelse, uppdrag…

Det blev så fint att just på askonsdagen så tydligt i förlåtelseorden knyta samman förlåtelsen med uppståndelsen, att också fastan inleds med vissheten om vad som väntar.

I sociala medier spreds nya och gamla bilder av pannor och händer med askkors, mer eller mindre synliga. Bland dessa arkiverade bilder, finns en panna med ett par ögon, som jag vet är min vän Ewas. Hon lever inte längre, bland oss här, men varje askonsdag påminns jag, inte bara av det kors jag själv fick, utan också av att möta Ewas blick:

”Kom ihåg att du är stoft och åter skall bli stoft. Omvänd dig och tro evangelium”

Därefter gick jag hem och jobbade vidare på min avhandling om de psalmer vi delar i de nordiska länderna. Bland dem finns två självklara fastepsalmer: Se, vi går upp till Jerusalem samt Herre, du vandrar försoningens väg. De är från olika epoker och har olika ursprung men lyckas förmedla fastans evangelium till oss alla.

Melodikonkordans

Blev varse att det är svårt att hitta en konkordans över vilka melodier som används till flera psalmer i 1986 års psalmbok. Här kommer en variant.

Första gången en psalm är nämnd står den i vanlig stil. Alla följande gånger i kursiv.

I denna lista kan du alltså på varje nummer du undrar, vilka psalmer har fler denna melodi, kunna hitta alla psalmer på samma.

Statistik kring nya ledamöter i kyrkomötet

Jag tillhör en skara av läsare av Kyrkans tidning som tar allt som står i den med en nypa salt, särskilt vad gäller Kyrkomötet, där jag ofta tycker att viktiga poänger missas.

Idag skriver t ex Jonas Eek om min och andras motion om nationell dopkampanj (2021:55), vilken Samhälls- och kulturutskottet föreslår kyrkomötet att bifalla. Trevligt i sig självt, men chefredaktören läser in att den ska vara årligen återkommande, som då inte finns i motionen… Det i sin tur oroar mig, då det tidigare hänt att motioner bifallits av kyrkomötet men verkställts på annat sätt än den bifallna att-satsen.

Två sidor längre bort står om nyvalda ledamöter, en trevlig artikel som inkluderar två nyvalda (politiska) kändisar. Men statistiken lämnas okommenterad och ofullständig.

Därför kommer här en komplettering. När vi utredde kyrkomötets arbetsformer konstaterades att de senaste valen hade det varit ovanligt stor rotation på ledamöter. Det är givetvis bra att få in ”nytt blod” men det är också en fördel att ha några rutinerade ledamöter, som med sin erfarenhet reder ut betänkanden, voteringar och formalia i just kyrkomötet.

Därför är det inte bara relevant att veta antal nya ledamöter, utan också att veta andelen i respektive nomineringsgrupp.

Såklart antecknar jag på baksidan av en överbliven valsedel…

Då ser vi t ex att Frimodig kyrka inte har några (!) nya alls – ett faktum som KT överhuvudtaget inte nämner- samt att AfS och Himmel och jord bara har nya, vilket såklart beror på att de är nya nomineringsgrupper i kyrkomötet.

Däremellan kan vi konstatera att posk har nästlägst andel nya (vilket torde borga för stabilitet i gruppen) samt att mpsk har nästhögst andel, trots att de inte ökat så mycket. För den höga andelen nya i visk beror på att deras grupp mer än fördubblades till antalet ledamöter, medan den nästan lika höga andelen nya i sd inte kan förklaras med samma skäl, eftersom de backat flera mandat. Dessa grupper kommer få lägga avsevärd tid på att utbilda sin grupp om hur arbetet i kyrkomötet fungerar. Det tar tid från sakfrågorna, åtminstone initialt.

Jag anser att stabilitet är viktigt för kyrkomötets arbete, med en blandning av nya och gamla ledamöter, som tillsammans kan leda framåt, med både erfarenheter i ryggsäcken och blicken fäst mot framtiden. Det hade jag skrivit om, ifall jag hade jobbat på Kyrkans tidning.