Kristi återkomst (III)
GT Hes. 47:6-12
Ep. 1 Kor 15:22-28
Ev. Matt. 13:47-50
Gud, kom med ditt rena vatten och rensa bort all min ängslan för din återkomst. Hjälp mig att vänta dig med glädje, så som man väntar på en efterlängtad vän och, under tiden jag väntar, förvandla mig till att bli alltmer lik dig. Amen.
Att vara kristen är att leva med dubbelheten.
Att på samma gång se den som Gud skapat oss att vara, och samtidigt alla våra brister.
Att på samma gång leva mitt i världen, samtidigt med Guds rike mitt ibland oss, inom oss, som vi hörde i förra veckan evangelium från Lukas.
Att på samma gång känna Jesu närvaro här idag och samtidigt vänta på hans återkomst i härlighet.
I Matteusevangeliet talar Jesus med skärpa om himmelriket, både i dagens evangelium ur liknelsetalet och i 25:e kapitlet som är den klassiska domssöndagstexten och används i första årgången.
Hans liknelser om fåren till höger och getterna till vänster samt den goda och den dåliga fisken har genom tiderna använts för att skrämma folk. För vem vill vara den som sorteras bort av änglarna, vare sig man känner sig mest som en ful fisk eller en bångstyrig get?
Samtidigt finns det så många som dömer oss här och nu, varje dag. En viss rädsla för dessa domar finns hos många, vem vill och vågar sticka ut? Så domen pågår varje dag mitt ibland oss, samtidigt som det kommer en slutgiltig dom vid Kristi återkomst. Varje dag får vi göra val, varje dag blir vi dömda, och om vi är ärliga, dömer vi andra.
Mina barn gör ofta uppdelningen mellan de goda och de onda, inspirerad av barnlitteratur där det oftare är svart eller vitt, gott eller ont, men så står det inte i dagens evangelium.
Änglarna ska skilja de onda från inte de goda utan från de rättfärdiga.
Då väcks ju frågan: Vem är rättfärdig? Vi kan titta oss omkring och svaret blir ingen. Kanske försöker vi leva som goda människor, men ingen enda av oss är rättfärdig i oss själva.
Alla människor syndar, vi gör det bara på olika sätt: väljer medvetet eller omedvetet ondskan, avstår från att handla när vi borde agera med kraft för det goda, missar målet med våra liv, tänker mer på oss själva än på andra, har del i världens bortvändhet från Gud.
Och just eftersom vi alla syndar behöver vi alla Guds förlåtelse. Den ges ut, gratis, av nåd, här och nu. Men vi behöver se det stora perspektivet.
Dagens texter, på kyrkoårets sista söndag, ger oss anledning att se på helheten i Guds frälsningshistoria, när cirkelns sluts. Från skapelsen och syndafallet, över Israels folk och Guds tilltal, till födelsen av Jesus, som sedan blir offentlig som den smorde Messias och uppstår som Kristus, som en dag skall komma åter.
Skapelseberättelsen, där Gud skapar människan med fri vilja. Gud tar oss på allvar, ger oss ett verkligt förtroende att leva våra liv och göra våra egna val. Ändå gör vi inte alltid de bästa valen och det är detta vi kommer att dömas för, när Jesus återkommer till oss.
För Gud lyckas inte nå oss. Han försöker genom historien och profeterna. Så han sänder oss sin son, Jesus.
En kung som är annorlunda än världens alla andra kungar.
En son som predikar om Guds storhet, men umgås med de minsta.
En man, sann Gud och sann människa, som i kärlek dör på ett kors och övervinner döden.
Kristus som lämnar jorden, men lever och skall komma tillbaka.
Vad händer när Jesus kommer åter?
Meningen med Kristi återkomst är att den fallna världen ska frälsas, att vi ska återvända till Guds ursprungliga tanke med oss. Världens skapelse och dess undergång knyts samman och det kommer nya himlar och en ny jord. För att kunna nå det helt goda måste vi rensa bort det som kom in i världen genom fallet, nämligen synd och ondska. Först när det är utrensat kan vi bli de som vi är menade att vara och då får vi börja om på nytt.
Kristus kommer tillbaka, för att rensa bort synden genom dom. Då blir det nya villkor som gäller, motsatta de dödens villkor vi lever under nu. Det blir en befrielse från det onda, när allt ont blir besegrat och Guds rike upprättas. Då får vi se Guds renande vatten, återspeglat i vårt dop, precis som Hesekiel fick se vid strandkanten av tempelkällan och vi får se frukten vi fått bära.
De senaste veckorna har jag burit svarta kläder på torsdagarna, ett sätt att visa min medverkan i den världsvida kampanjen Torsdagar i svart, initierat av Kyrkornas världsråd, som nått mig genom Sveriges kristna råd, för att ta avstånd från våld och våldtäkter mot kvinnor.
Ibland tror vi att de som är våldsamma mot kvinnor är onda, men det är aldrig hela sanningen, vilket vi borde veta eftersom det mesta våldet utövas mellan två som känner varandra.
Just i torsdags fick vi höra nyheten att Julian Assange, grundaren av Wikileaks, fortfarande anses häktad i sin frånvaro, på sannolika skäl misstänkt för våldtäkt och sexuellt ofredande för ett brott begånget för flera år sedan. Det innebär att hans liv i vakuum på Ecuadors ambassad fortsätter. Rättegången kan inte börja och varken han eller de utsatta kan gå vidare på riktigt. Ingen har rett ut vad som hände ur laglig synvinkel, ingen är varken frikänd eller dömd. Det hänger i luften, oavslutat. och ingen vet utgången,
Vi hänger på ett vis också i luften, i avvaktan på dom, dubbelheten att på samma gång vara syndare och rättfärdiga, förlåtna men med ständigt nya oförätter. Men när Jesus kommer åter blir domen en rättfärdighetens seger och ondskans nederlag. I en vanlig domstol händer det att ingen blir nöjd med utfallet, att båda sidor överklagar, men i Jesu dom finns möjligheten till en unik rättvisa. När Jesus kommer åter, döms våra onda handlingar med en fällande dom, men det finns också ett frikännande genom Jesu död på korsets för oss. Det är det kärleksfulla budskapet idag, att vi döms av Jesus, samma Gud som möter oss i ett litet barn, av den ende sant rättfärdige, han som också säger att himmelriket är som en nedgrävd skatt och en dyrbar pärla.
Vi har ett samhälle med ett juridiskt system, inte främst för att skrämma folk med fängelse om vi inte följer lagen, utan för att ha ett system där vi tar ansvar för samhället tillsammans.
Den teologiska domen är inte till för att skrämma folk med skärselden, utan för att visa på allvaret och Guds seger över ondskan, en nödvändighet för våra liv och för evigheten.
Jesus är inte bara en annorlunda kung utan också en annorlunda domare. Vi vet det från hans möten med människor, vilka han umgicks med, vilka som fick bära budskapet vidare.
Gud dömer annorlunda än vi.
Så Jesu återkomst handlar inte om att sortera de rättfärdiga från DOM onda, för sådana människor finns inte, utan för att rensa bort DET onda, så att vi kan bli äkta rättfärdiga, i Jesu likhet.
Samtidigt får vi börja vårt ansvarstagande inför återkomsten redan nu. Vi får ta ansvar för vårt handlande, mot oss själva, mot våra medmänniskor och mot Gud och ta emot förlåtelsen när vi misslyckas. Då blir Kristi återkomst en glädjens dag och inte en skräckens, utan en förvandlingens och befrielsens dag.
Jag tror på en domens dag där vi får möta Gud ansikte mot ansikte.
Då möter vi Gud,
i all Guds kärlek och renhet,
förlåtelse och nåd,
ljus och helighet.
Då blir det nya villkor för livet och evigheten, en återkomst att längta efter. Då har Gud blivit allt, överallt.
Eller har det börjat redan nu? Amen.
Sofija L Pedersen 