Vit jul

Jag önskar alla barn en vit jul. En jul där de slipper alkohol, narkotika, påverkade vuxna.

På Facebook cirkulerar ett inlägg av en sjuksköterska på barn- och ungdomspsykiatrin som berättar om oroliga barn som ringer dagarna före jul. För de barnen innebär jullov en enda lång oro, som alltför ofta infrias.

Häromkvällen såg jag ett inslag föreningen Maskrosbarn. De möter ungdomar vars föräldrar har missbruksproblem eller psykisk sjukdom och arrangerar bl a sommarläger. Då firar de alltid julafton, mitt i sommaren. För att skapa minnen av julen, så som alla barn drömmer om den, men som dessa ungdomar sällan fått uppleva.

Jag önskar att sådana midsommarjular inte skulle behövas. Jag kommer att fira en vit jul, helt utan alkohol, som jag brukar. Jag jobbar en del i jul, bland annat på midnattsmässa i Gustav Adolfs kyrka i Helsingborg. Där firar vi Sinnesromässa de flesta torsdagar. Denna natt till torsdag blir det druvjuice i kalken.

Barn känner direkt på vuxna om de druckit. Du behöver inte vara redlöst berusad för att barnen ska känna skillnaden i ditt beteende. För oss som vill att barnen ska vara i fokus under julen är det särskilt viktigt att just denna helg vara nyktra.

Låt oss tillsammans se till att föreningen Maskrosbarn slipper fira jul på sommaren!

Jag önskar er alla en vit, fridfull jul!

Adventskalendern 2014

Adventskalender slutvers

Jag fick första gången en fastekalender till påskfastan av min handledare när jag var pastorsadjunkt.

Jag tyckte att det var en fin och enkel idé att synliggöra fastan varje dag, en balans mellan att vara och göra, nåd och evangelium. Vi behöver se både Gud och våra medmänniskor tydligare, fastekalendern är ett av flera sätt. Det finns de som tycker att det är barnsligt och naivt, men jag lever med tron att ingen kan göra allt, men alla kan göra något.

Här kommer nu årets fastekalender för egen utskrift. Om du föredrar att få dagliga uppdateringar, så följ Fastekalendern på Facebook.

#thursdaysinblack

De senaste torsdagarna har jag varit klädd i svart, för att visa min medverkan i den världsvida kampanjen Thursdays in black, torsdagar i svart. Det är en kampanj mot våld och våldtäkter, initierad av Kyrkornas världsråd.

Läs mer här och delta gärna själv!

Min medmänniska tigger om pengar, vad kan jag göra?

Den senaste tiden har Helsingborg, liksom andra svenska städer, upplevt att det kommit fler människor med romskt ursprung från Rumänien, med stora behov. Alltfler sitter på gatan och tigger. Det säger mycket om hur deras situation i hemlandet ser ut.

Samtidigt pågår många kriser runtomkring oss, de där som drabbar människor hela tiden, hemlöshet och missbruksproblem, flyktingar som flyr från krig i Syrien och från IS, ebola.

Vi är nog många som då och då ger människor som tigger en slant, men känner en frustration över att inte räcka till mot alla orättvisor. Vi ser våra medmänniskor, men också vår egen otillräcklighet.

Många säger också att man måste angripa problemet i deras hemland.

Själv tror jag att vi måste agera medmänskligt både här och där. Vi måste utöva påtryckningar på hemlandet, men också agera när de är här.

Till er som vill stötta projekt i Rumänien finns här en samling länkar:

Ett privat initiativ från Uppsala, Stefanushjälpen

Ett lokalt initiativ i Höganäs, genom loppisen Loppan

Köp mössor eller halsduk som är producerade i Rumänien via Erikshjälpen

Svenska kyrkans internationella arbete driver projekt i Rumänien

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något!

Fastekalender

Även i år har jag gjort en fastekalender. Den är publicerad i Kvistofta församlings Kyrkmagazinet. Nytt för i år är att den också har en egen Gilla-sida på Facebook, som på ett dygn fått över 500 uppåttummar.

Det finns många olika sätt att hålla kristen fasta. Fastekalendern är inspirerad av en fastekalender jag fick som pastorsadjunkt. Den påminner mig om min barnsliga förtjusning i julkalendrar, där man varje dag får öppna en lucka. Här är allt synligt redan från början, det är något nytt varje dag och jag får ”uppdrag” för att påminna mig om Gud och mina medmänniskor och göra dem mer synliga i mitt liv.

Du hittar den här

Sprid kärlek på Alla hjärtans dag

Det finns de som tror att Alla hjärtans dag bara handlar om kärlek i parrelationer. Det är synd tycker jag! Det finns mycket mera kärlek i världen och alla, både singlar och ”upptagna” behöver den. Det är ett villkor för att leva, att vi är beroende av kärlek.

I år infaller Alla hjärtans dag också i Vänliga veckan. Vi behöver bli bättre på att älska och uppmuntra våra medmänniskor och nu är det dags.

Kristian Gidlund uppmuntrade oss att inte låta känslorna stanna i våra bröst. Våra liv är ändliga, en dag kommer vi inte längre att kunna säga till våra vänner vad de betyder för oss.

Så jag utmanar er att skriva ner några ord till människor i er närhet, vad de betyder för er. Skriv om deras styrkor, skriv om er relation. Det kan vara ett litet kort, eller ett längre brev, men ta er tid att skriva. Det ska vara något som går att spara.

Ni som får en sådan beskrivning, spara och ta fram de dör dagarna som inte är så roliga, då ni behöver uppmuntran.

Gud, du är kärlek, källan till livet ❤

#hemlös

Twännen Kent Wisti satte som mål att få hashtaggen #hemlös att trenda på Twitter ikväll. När en hashtag trendar dominerar den flödet på Twitter.

Ibland tror vi att vi ingenting kan göra. #hemlös är ett sätt att lyfta frågan. För er som inte är på Twitter har jag försökt sammanställa en rad konkreta saker många av oss kan göra för dem som inte har bostad.

– Våga se de hemlösa, när du möter dem
– Våga ge en gåva, pengar eller mat
– Köp tidningen Faktum
– Ha med ett extra par vantar, ge till den som fryser (varmahnder.blogg.se)
– Arbeta ideellt t ex på stadsmission eller soppkök
– Skänk rena, hela kläder, gärna ytterkläder och underkläder
– Skänk handdukar och hygienartiklar
– När du köper kaffe, eller mat, köp en extra, sk suspended coffee/meal. Perfekt för dig som sällan har kontanter! Säg sedan till hemlösa att gå in på de ställen du vet är med
– Bjud in den som fryser i värmen

INGEN KAN GÖRA ALLT MEN ALLA KAN GÖRA NÅGOT!

Länkar för Helsingborgare:
RIA Hela människan
http://www.helamanniskan.se/vara-enheter/skane/helsingborg/hela-manniskan-ria-helsingborg/

Bostad först
http://www.helsingborg.se/Medborgare/Omsorg-och-stod/Boenden-sarskilda/om-bostad-forst/

Frihamnen Hemlösas hus
http://www.hemlosashus.se/

Skånes stadsmission i Helsingborg
http://www.skanestadsmission.se/Verksamheter/Helsingborg/Mansklig-varme-pa-gatan/

Vem är din nästa på vägen?

De senaste veckorna har jag varit med om tre bilincidenter, där majoriteten av alla medtrafikanter bara kört iväg.

Först passerade jag en äldre man som fått motorstopp precis i en korsning. Han försökte själv ratta och putta bilen in till kanten. Jag och en man till stannade och hjälpte honom putta, så fick han ratta. Det gick både fort och lätt när vi var tre.

En annan dag körde jag på en bro, då jag såg en man i nöd. En cyklist hade stannat men hon pratade i telefon med 112 och kunde inte prata med honom samtidigt. Flera cyklister bara körde förbi, precis som jag också gjorde först. Men så bestämde jag mig för att stanna och pratade med mannen, som inte alls mådde bra. Snart nog kom ambulansen och jag vet att han blev ompysslad.

Nu senast hade jag precis parkerat vid mitt arbete, då jag hörde en smäll. En bilist hade backat rakt på en parkerad bil. Hon gick ut och tittade på bägge bilar men satte sig sedan i sin bil och körde iväg.

Många säger sig inte tro på Gud, men när andra råkar ut för olyckor verkar det finnas någon sorts förväntan på ett gudomligt ingripande. Gud får fixa, jag har inte tid! För det verkar inte ha fallit dem in, att den som måste hjälpa till är den som passerar! Det är inte säkert att det är bekvämt eller att man håller tiden dit man är på väg, men hur bra mår man av att bara köra ifrån människor som behöver hjälp?

Jag tror inte att man måste tro på Gud för att vilja förbättra samhället, men jag tycker att vi pratar alldeles för lite om hur vi tar ansvar för vårt samhälle och alla våra medmänniskor.

Jesus berättar liknelsen om den barmhärtige samariern. Jag skulle tro att det är en av de mer välkända berättelserna från Bibeln. Det hade ju varit trevligt om människor också kom ihåg poängen, nämligen att den som hjälpte mannen i nöd, hjälpte sin nästa precis som vi alla bör göra.

Jesus slutkläm verkar ha glömts bort, men den är: Gå du och gör som han!

Att vara präst och aktiv Socialdemokrat

Jag var med på delar av den socialdemokratiska kongressen i Göteborg, på uppdrag av den socialdemokratiska kyrkomötesgruppen för att prata kyrkoval. Jag hann också gå på ett seminarium om att vara troende och socialdemokrat, arrangerat av Socialdemokrater för Tro och Solidaritet, STS.

När jag gick med i Socialdemokraterna gjorde jag det i dåvarande Broderskapsrörelsen, numera Socialdemokrater för tro och solidaritet. Det var befriande att hitta trosfränder, som motiverade sitt politiska engagemang utifrån sin tro på Gud. Idag är STS öppet för alla troende, oavsett religiös tillhörighet. Jag tror att vi som tror på Gud, oavsett vad vi kallar hen, har erfarenheter av religiositet som kan vara en drivkraft i politiken.

När Stefan Löfven höll sitt linjetal sa han flera saker som jag kunde identifiera mig med, men en sak har jag särskilt funderat över. Jag tror att han sa ungefär: Vad spelar min frihet för roll, om jag inte arbetar för att andra ska ha samma frihet? Jag har fått fantastiska möjligheter genom att bo i Sverige, men det kan bli bättre, både här och i andra länder världen.

Som präst arbetar jag med människor, och försöker att på olika sätt hjälpa dem, där de befinner sig. Vi möter ju ofta människor i övergångstider i livet, och vi möter deras existentiella frågor. Vi svarar utifrån vår kristna tro.

Som socialdemokrat vill jag hjälpa människor genom att förändra samhället och de strukturer som finns där. Jag tänker på en annan sak som Stefan Löfven sa: När du är som svagast, ska samhället vara som starkast. Så vill jag att det ska vara, när vi får barn, när vi blir arbetslösa, när vi blir sjuka och när vi blir gamla. Man ska inte behöva tigga om hjälp. Vi har också ett ansvar för att hjälpa till att utveckla demokratin i andra länder.

En del verkar tycka det är provocerande att jag är både präst och socialdemokrat. Jag blev varken präst eller socialdemokrat för att få makt. Däremot för att hjälpa andra. Det innebär inte att jag tycker att varken Svenska kyrkan eller Socialdemokratin är perfekta. Tvärtom vill jag vara med och utveckla båda, som aktiv medlem.

Jag tror att Gud kan förändra människors liv och jag tror på en värld som präglas av frihet, jämlikhet och solidaritet. Därför är jag både troende och socialdemokrat.

Sorgens hav

I mitt arbete möter jag ofta människor i sorg. Också i mitt eget liv har jag upplevt sorgen, långt in i kroppen. Detta inlägg handlar om sorgen vi känner när vi mister någon i våra liv.

Sorgen är något som vi lever med, därför att vi älskar. Men i dagens samhälle är det ibland svårt att veta vad som är rätt, rätt sätt att sörja och rätt sätt att trösta.

Mitt råd är: Våga stanna kvar!

Våga stanna kvar i det svåra, man måste sörja sig igenom sorgen. Ni som finns runtomkring, våga stanna även när den sörjande älter samma sak om , våga stanna även om tystnaden ibland är obekväm. Ta egna initiativ, den som sörjer har ingen ork kvar.

Sorgen är randig, särskilt hos barn. Med det menas att man inte är ledsen hela tiden fast man sörjer. Alla sörjande kan behöva skratta, och särskilt gott känns det när man minns den man sörjer. Prata gärna om gemensamma minnen. eller fråga om det är någon du inte själv känt.

Eftersom jag bor nära havet jämför jag ibland sorgen med havet. Ibland är det storm, ibland är det kav lugnt. Ibland är sorgen bara en stilla krusning på ytan. Då och då kommer en våg så häftigt och med sådan kraft att den nästan välter omkull en, ungefär som en tsunami. Det kan komma mycket oväntat, som när något i omgivningen påminner oss, eller mer väntat, som på årsdagar eller högtider. Men sorgen finns alltid där, precis som havet. Och ibland är det rätt skönt att bara gå dit en stund, vara i sorgen. Ibland är det inte lika skönt – stormar är sällan det, men man kan ändå känna sig renad efteråt.

Och till sist: när det gäller sorg finns inget rätt eller fel. Men våga ta ett extra steg för att möta den som sörjer…