Tvåkönsnormen börjar redan i magen

Vi väntar barn i min familj. Glädjande och lite nervöst, det är det varje gång. Nyfiket, på vem det som är som kommer.

Som gravid blir kvinnan offentligt gods. Det ställs frågor, det klappas på magen, oavsett om man är nära vän eller bara ytligt bekant. De flesta frågor är privata, för att inte säga intima. Många frågor ställs inte av uppriktigt intresse, utan för att de ger en möjlighet att berätta om egna erfarenheter. Flera frågor är sådana jag helst inte vill svara på. Vissa är rent provocerande.

Den senaste i raden, för de varierar efter graviditetens längd, är:

– Vet ni vad det blir? (Underförstått, om det blir en pojke eller en flicka.)

Mitt svar är numera:

– Ett barn. Vi väntar ett barn.

Ibland kommer då följdkonstaterandet:

– Jaja, det spelar ju ingen roll, så länge barnet är friskt.

Då kan jag knappt svara, för det sitter en klump i halsen, men om jag hade kunnat och orkat kanske jag hade orkat säga:

– Ibland är inte barnet friskt när det föds och det går ändå. Man kan ändå känna tacksamhet och glädje över ett barn som inte följer normalitetsnormen, mitt i sorgen över att det blev som det blev.

Som förälder till tre barn av samma kön förväntas vi nämligen önska ett barn av det motsatta könet.

– Kanske är det rent av så att denna graviditet är ett resultat av denna önskan, så att vi sedan kan vara färdiga, undrar någon.

Mest av allt vill jag snäsa av dem. Men det är jag alldeles för väluppfostrad för.

Jag är otroligt glad för de barn jag har. De är mycket olika sinsemellan, ”fast” de har samma kön. Variationen inom ett kön är ju enormt stort. För mig är det mest fascinerande hur olika de är, med samma grundförutsättningar. Därför är jag särskilt nyfiken på personligheten på den som finns i min mage. Om jag så vet könet innan barnet föds, vet jag ingenting om denna lilla varelses könsidentitet framöver. Lika lite vet jag om personligheten, eller vad vi kommer att ha för relation i framtiden.

Så nu övar jag mig på närvaro i nuet, i en graviditet. När någon frågar, kommer jag att svara:
– Ett barn. Vi väntar ett barn.

”Välkommen, välkommen hit. Vem du än är, var du än är”

från Kents låt Sverige

Jag var tvungen att googla texten, för eftersom strofen visksjungs kan man också höra:
”Vad du än är/vad du än bär”. Oavsett vilket så är du välkommen som du är!

PS Trots teknikens under finns en felmarginal vid försök till könsbestämning under ultraljudsundersökning. De flesta sjukhus väljer därför att inte berätta alls utan fokus läggs på att fastställa graviditetens längd och undersöka fostret, moderkakan och fostervattnet.

Den fantastiska föräldraförsäkringen!

Sverige är fantastiskt på många sätt. Det märks bl a genom föräldraförsäkringen som ger möjlighet att vara hemma 480 dagar med barn någon gång fram till barnets åttonde levnadsår – och få betalt! Dessutom får man tillfällig föräldrapenning, för att vårda barnen när de blir sjuka.

Det är inte många länder som har samma försäkringssystem. En av många anledningar att vara glad för att man bor i Sverige.

Regeringen har presenterat ett förslag om att mer tid ska vikas till respektive föräldrar. Det finns de som kallar det pappamånader. Det tycker jag är en felaktig beskrivning. För det första viks lika lång tid till båda föräldrar. För det andra kan två föräldrar mycket väl vara två mammor eller två pappor. Genast dök det upp negativa kommentarer i mitt flöde och jag försökte argumentera ett tag för det positiva i förslaget.

Jag inser dock att det bästa sättet att övertyga människor är genom konkreta exempel. Hur kan man ta ut sin föräldrapenning, på bästa sätt för familjen.

Innan du läser vidare, ska jag bara varna för att jag är övertygad om att barn mår bra av att vara hemma med båda sina föräldrar och att det dessutom ger ett mervärde för föräldrarna. Men detta inlägg är inte menat som ett pekfinger utan bara för att belysa några andra infallsvinklar.

Jag länkar till ett par rapporter från Försäkringskassan. Den första om hur man får ett jämställt uttag, visar några (oväntade) punkter:
”Sannolikheten för ett föräldrapar att göra en jämställd fördelning av föräldrapenningdagarna ökar om pappan och/eller mamman:
1. Är yngre jämfört med äldre
2. Har högskoleutbildning jämfört med om de inte har högskoleutbildning
3. Är född i Sverige jämfört med utanför Sverige
4. Har höga inkomster jämfört med om de har låga inkomster
5. Arbetar i offentlig sektor jämfört med i privat sektor” (2013, s. 27)

Hela fortsättningen är otroligt spännande, så läs gärna!

Den andra visar att det är ett faktum att införandet av särskilda månader vikta till respektive föräldrar ökat ett jämställt uttag.

”I Försäkringskassans statistik över utbetalda föräldrapenningdagar syns en tydlig skillnad när det gäller användandet av dagar för barn födda före och efter år 2002 på precis samma sätt som det tidigare fanns en skillnad före och efter 1995. Papporna till barn födda efter 2002 hade använt hela 22 dagar fler i genomsnitt än papporna till barn födda år 2001 när barnen fyllde åtta år. Skillnaderna mellan barnen födda år 2000 och 2001 var enbart tre dagar i genomsnitt under barnens åtta första år. Den totala konsumtionen av föräldrapenningdagar ökar som en följd av att försäkringen förlängdes och att papporna använder fler dagar.(…) Införandet av två pappa- och mammamånader fick en direkt effekt på uttagsmönstret över en årskull, takethöjningen är mer svår att se effekter av och några effekter av jämställdhetsbonus kan ännu inte ses.” (2011, s. 48f)

Men hur kan man göra för att ta ut sina dagar?

För det första är föräldraförsäkringen otroligt flexibel. Du väljer själv hur många dagar du vill ta ut per månad, och du måste inte ta hela dagar. Du kan ta ut en timme per vecka om du vill! Om du så bara tar ut en timme i veckan under barnets första åtta år, har du i alla fall utnyttjat 58% av dina dagar.

Du måste inte vara hemma 90 dagar i ett sträck heller. Du kan ta en vecka här och där (kanske på lov), eller dagar (t ex studiedagar för förskolepersonal), eller timmar, som sagt.

Tänk på att föräldraförsäkringen inte bara behöver gälla barnets första tid i livet. Man kan alltså ta ut ända till barnets åttonde levnadsår.

Men det jag tyckt varit det bästa med föräldraförsäkringen har varit när båda har både jobbat och varit föräldralediga. Jag jobbade när maken var föräldraledig och tvärtom. Vi delade veckan mellan oss. Vi fick det bästa av båda världar. Det önskar jag att vi provat tidigare. Detta är en modell som borde vara bra för många med stora inkomstskillnader, när den som tjänar mest inte är föräldraledig på heltid.

Jag är inte så naiv att jag inte inser att det finns de som har så svårt ekonomiskt eller så tufft i relationen till den andra föräldern att det är svårt att leva jämställt, men forskningen visar att det är färre än vad man säger rent generellt. Det är sällan de som tjänar minst som protesterar, utan de som tjänar mest och det känns orimligt. Så lever du på marginalen, eller har en hopplös medförälder, så bortse från mitt inlägg. Detta är till alla medelSvenssons därute.

Vid alla föräldraledigheter minskar inkomsterna. Men många har råd att avstå något under en begränsad tid, annars lever man sin vardag på marginalerna. Dessutom finns det andra utgifter som minskar. Vid en av våra föräldraledigheter motsvarade inkomstbortfallet helt kostnaden för bensin vid pendlingen.

Att få barn är ingen ekonomisk vinst, men att få barn och att vara hemma med dem är en gåva, oavsett hur man väljer att använda föräldraförsäkringens dagar. Det är en begränsad tid, som vi vet om och ofta valt själva. Samma möjlighet för planering har inte den som blir sjuk. Men det blir så klart inte jag…