Ortodox påsk & bönsöndag

Nu har äntligen hela kristenheten firat påsk i år, eftersom kyrkorna som följer den julianska kalendern firar påskdag idag. Nästa år firar vi tillsammans! Kristus är sannerligen uppstånden!

Som präst lever jag alltid i dödens närhet, men den senaste tiden har jag också i mitt privatliv sett döden lite för ofta. Det påverkar, såklart. Särskilt jobbigt är det att flera mammor jag umgås med på nätet i olika cp-forum har mist barn. Om jag minns rätt är det tre pojkar, bara i år. Jag sörjer med dem och oroar mig för vår framtid. I påsktiden känns gränsen mellan liv och död särskilt tunn.

De senaste dagarna har jag lyssnat mycket på ortodox kyrkomusik på Spotify och Youtube. Eftersom jag är uppvuxen i den ortodoxa kyrkan ligger den musiken mig varmt om hjärtat. Mest lyssnar jag på rysk musik, för när jag var liten gick jag ofta med mamma i den rysk-ortodoxa kyrkan Alexander Nevskij i Köpenhamn och på serbisk musik, gärna Mokranjac.

En kväll roade jag mig med att lyssna igenom en massa versioner av Herrens bön (Vår Fader/Fader vår). För mig är översättningarna inte det viktigaste, alla har för- och nackdelar. Jag njuter när jag får sjunga eller lyssna till sjungen bön!

Att vara flerspråkig innebär att jag bett Herrens bön i en massa olika versioner. Jag kan fastna alldeles i språkliga skillnader och – nu när jag kan koinégrekiska – bättre översättningar. Denna veckan reflekterade jag särskilt över singular och plural. Ska det verkligen heta ”himlen”? Borde det inte vara ”himlarna”? Passar det inte svenskan bättre med ”skuld” (på båda ställen) och ”prövningar”?

Man ändrar inte så lätt i böner – men jag väljer ju själv vilket språk jag vill be på 😉

Seger om merkostnader

Igår bad jag om ny kraft – och idag fick jag det.

I en överklagan till Försäkringskassan fick vi rätt! Det som enligt Försäkringskassans egna riktlinjer kan vara merkostnader, räknas faktiskt som merkostnader, även för T.

Trots att vi först fått avslag för bilbarnstol och specialkost, så ändrar sig nu Försäkringskassan. Dessutom ändrar de sig om en summa som de sänkte helt omotiverat. En del annat fick vi som väntat avslag på. Något kom vi på för sent och man får inte retroaktiv ersättning. Annat är svårt att beräkna den faktiskt ökade utgiften för.

Det finns alltså interna riktlinjer, som vår handläggare inte följde. Vi föräldrar måste noggrant ange hur vi räknar, men Försäkringskassan kan ändra summor utan någon redovisad beräkning.

Nu godtog vi inte deras bedömning, eftersom vi läst deras egna riktlinjer, och därför att vi genom olika forum för barn med funktionsnedsättningar vet att andra fått igenom just dessa kostnader.

Jag vill uppmuntra Försäkringskassan att noga följa sina egna riktlinjer, att se till att alla handläggare vet hur dessa ska implementeras och att deras beräkningar redovisas så att beslutsordningen blir transparent och rättssäker. (Ibland hjälper det att använda finare ord, tråkigt nog)

Jag vill inte att det ska vara så olika villkor för olika barn, att det ska spela roll vilken kommun man bor i och vilket landsting man tillhör, eller vilken handläggare man får på Försäkringskassan.

Jag vill inte heller att det ska spela roll vem som är förälder och hur bra denna förälder kan argumentera eller använda sig av språket. I de flesta fall handlar det alltså om rättigheter som finns enligt lag, som vi föräldrar får kämpa för att våra barn faktiskt ska få,

Därför hoppas jag att min kamp för T, kanske kan bana väg också för andra. Och jag vet att min kamp ger andra ork att överklaga, liksom mina nyfunna vänner på Facebookforum gett mig, trots att vi aldrig träffats IRL. Ni är guld värda – tack!

På söndag läser vi psaltarpsalmen 98. Nu kan jag med glädje stämma in:

Sjung till Herrens ära, sjung en ny sång, ty han har gjort underbara ting!

När mitt barn inte får försäkring…

Våra barn är det dyrbaraste vi har. Vi vill skydda dem på alla möjliga sätt. Ett sätt att göra det är att köpa en barnförsäkring. Idag försäkrar vi allt, jag kan inte köpa en ny klocka utan att få en försäkring på köpet, så då borde det väl vara enkelt att försäkra sitt barn, kan man tycka.

Men nej, så är det inte. Jag har tre barn. Redan när äldsta föddes ansökte vi om en barnförsäkring. Men det var för sent. Då hade barn ett hunnit bli ett par månader och vid sex veckor uppstod utslag, som utreddes av BVC, trots att jag ganska snabbt förstod att det var för att jag ätit en ask vindruvor. De är fulla av allt möjligt som inte går att skölja bort och rekommenderas inte till ammande kvinnor, enligt BVCs egen bok Leva med barn. (Numera äter jag inte vindruvor, med mindre de är odlade i folks trädgård.) Barn ett fick undantag i sin barnförsäkring för alla eksem och hudåtkommor. Den bestod tills vi några år senare bytte till ett nytt försäkringsbolag.

Då bytte vi för att vi fått barn nr 2. Under alla mina graviditeter har jag haft en gravidförsäkring, sådana som man betalar runt en tusenlapp för. Bara två kvällar innan barn två föddes hade vi en försäkringsrådgivare hemma. Hen intygade att det var viktigt att söka barnförsäkring så snart som möjligt efter barnets födsel, så vi tänkte i princip ringa från BB. Hur som helst, var vi ju nu garanterade en barnförsäkring, eftersom jag hade betalt för min graviditetsförsäkring.

Men nej, så var det ju inte. Någonstans i det finstilta står att man får en olycksfallsförsäkring. För att få en sjukförsäkring ställs en rad krav, som vårt andra barn inte uppfyllde. Låga APGAR-värden, låg födelsevikt, medfödda sjukdomar förföljer barn i försäkringsbranschen. Då har man inte en chans.

Vi tyckte att vårt försäkringsbolag behandlade oss dåligt, så vi har bytt till de andra (friska?) barnen. Men vi har behållit den olycksfallsförsäkring vi fick för barn två. Man vet vad man har men inte vad man får. Hör och häpna ringde detta försäkringsbolag nyligen en kväll och frågade om vi förstod vad det innebar att barn två ”bara” har en olycksfallsförsäkring. Samma försäkringsbolag som nekar en full barnförsäkring ringer alltså och låter en stackars telefonförsäljare sälja in en full barnförsäkring! Tack och lov sansade jag mig och skällde inte ut hen efter noter, och telefonförsäljaren bad om ursäkt, när jag förklarade att hens arbetsgivare nekat oss barnförsäkring, flera gånger. Jag slängde däremot iväg en sur kommentar på försäkringsbolagets FB-sida, för kundtjänst hade fortfarande öppet. De bad om ursäkt, men jag hoppas de sett över sina rutiner. Allt annat är kränkande!

Det är väl det som retar mig mest med detta. För mig handlar detta om rättvisa. Personförsäkringarna är inte rättvisa, man tittar på medicinsk historia osv. Men är det verkligen rimligt att neka barn försäkringar? Förstår ni hur många barn det rör sig om? En försäkringsrådgivare sa att man inte försäkrade några barn som varit på neonatal, åtminstone inte de två första åren. På Helsingborgs lasarett är det ungefär var tionde barn. Alla medfödda genetiska sjukdomar, Downs syndrom m.m., de rensas bort. Alla barn med cp. Alla barn med neuropsykiatriska diagnoser. Urvalet börjar tidigt i livet.

Jag skulle önska att vi inte behövde någon barnförsäkring till något av våra barn. Men jag litar inte på vårt samhälle och det gör mig galen att det av mina barn, som verkligen skulle behöva en sjukförsäkring, inte får det. Inte för en högre premie, utan inte alls. Att jag som har råd, lägger undan pengar i en särskild hög, som ersättning ifall att, eftersom vi inte får köpa en försäkring.

Det kommer ett teologiskt perspektiv på detta. Jag tror att varje människa är skapad till Guds avbild. Jag tror att just mitt barn, som får kämpa med sin funktionsnedsättning resten av sitt liv, berättar något om Gud, något som inte alla predikningar i världen kan förklara med ord. Därför är mitt andra barn lika värdefullt som mitt första och mitt tredje, lika unikt och lika älskat, av vår familj och av Gud.

Jag är så innerligt trött på ett samhälle som bedömer dig utifrån vad du inte kan, istället för det du kan. För vad du inte är, istället för vad du är. Där någon talar om för mig att det får du inte köpa till ditt barn, för vi tror inte att vi kan tjäna pengar på detta barn men dina andra barn är välkomna.

Ikväll är jag ilsken och ledsen, imorgon ber jag om kraft att ta nya tag.

Att vara präst och aktiv Socialdemokrat

Jag var med på delar av den socialdemokratiska kongressen i Göteborg, på uppdrag av den socialdemokratiska kyrkomötesgruppen för att prata kyrkoval. Jag hann också gå på ett seminarium om att vara troende och socialdemokrat, arrangerat av Socialdemokrater för Tro och Solidaritet, STS.

När jag gick med i Socialdemokraterna gjorde jag det i dåvarande Broderskapsrörelsen, numera Socialdemokrater för tro och solidaritet. Det var befriande att hitta trosfränder, som motiverade sitt politiska engagemang utifrån sin tro på Gud. Idag är STS öppet för alla troende, oavsett religiös tillhörighet. Jag tror att vi som tror på Gud, oavsett vad vi kallar hen, har erfarenheter av religiositet som kan vara en drivkraft i politiken.

När Stefan Löfven höll sitt linjetal sa han flera saker som jag kunde identifiera mig med, men en sak har jag särskilt funderat över. Jag tror att han sa ungefär: Vad spelar min frihet för roll, om jag inte arbetar för att andra ska ha samma frihet? Jag har fått fantastiska möjligheter genom att bo i Sverige, men det kan bli bättre, både här och i andra länder världen.

Som präst arbetar jag med människor, och försöker att på olika sätt hjälpa dem, där de befinner sig. Vi möter ju ofta människor i övergångstider i livet, och vi möter deras existentiella frågor. Vi svarar utifrån vår kristna tro.

Som socialdemokrat vill jag hjälpa människor genom att förändra samhället och de strukturer som finns där. Jag tänker på en annan sak som Stefan Löfven sa: När du är som svagast, ska samhället vara som starkast. Så vill jag att det ska vara, när vi får barn, när vi blir arbetslösa, när vi blir sjuka och när vi blir gamla. Man ska inte behöva tigga om hjälp. Vi har också ett ansvar för att hjälpa till att utveckla demokratin i andra länder.

En del verkar tycka det är provocerande att jag är både präst och socialdemokrat. Jag blev varken präst eller socialdemokrat för att få makt. Däremot för att hjälpa andra. Det innebär inte att jag tycker att varken Svenska kyrkan eller Socialdemokratin är perfekta. Tvärtom vill jag vara med och utveckla båda, som aktiv medlem.

Jag tror att Gud kan förändra människors liv och jag tror på en värld som präglas av frihet, jämlikhet och solidaritet. Därför är jag både troende och socialdemokrat.

Påskens berättelse

Det är påsk. I år följer vi Markusserien när vi läser Bibelns ord i gudstjänsterna om Jesu sista tid i livet. Markus är det kortaste evangeliet, av de fyra. Hela påskens berättelse ryms, där också.

Påskens berättelse rymmer det mesta som finns i våra liv. Den rymmer kärlek och vänskap, glädje och sorg, liv och död, skärtorsdagens måltid, svek och bön, långfredagens kors och påskdagens uppståndelse. Den rymmer också både tro och tvivel.

Jesus gick före oss. Vi får följa, om vi vill. Påskens berättelse handlar inte bara om Jesus, den gången, utan om våra liv här och nu.

Sorgens hav

I mitt arbete möter jag ofta människor i sorg. Också i mitt eget liv har jag upplevt sorgen, långt in i kroppen. Detta inlägg handlar om sorgen vi känner när vi mister någon i våra liv.

Sorgen är något som vi lever med, därför att vi älskar. Men i dagens samhälle är det ibland svårt att veta vad som är rätt, rätt sätt att sörja och rätt sätt att trösta.

Mitt råd är: Våga stanna kvar!

Våga stanna kvar i det svåra, man måste sörja sig igenom sorgen. Ni som finns runtomkring, våga stanna även när den sörjande älter samma sak om , våga stanna även om tystnaden ibland är obekväm. Ta egna initiativ, den som sörjer har ingen ork kvar.

Sorgen är randig, särskilt hos barn. Med det menas att man inte är ledsen hela tiden fast man sörjer. Alla sörjande kan behöva skratta, och särskilt gott känns det när man minns den man sörjer. Prata gärna om gemensamma minnen. eller fråga om det är någon du inte själv känt.

Eftersom jag bor nära havet jämför jag ibland sorgen med havet. Ibland är det storm, ibland är det kav lugnt. Ibland är sorgen bara en stilla krusning på ytan. Då och då kommer en våg så häftigt och med sådan kraft att den nästan välter omkull en, ungefär som en tsunami. Det kan komma mycket oväntat, som när något i omgivningen påminner oss, eller mer väntat, som på årsdagar eller högtider. Men sorgen finns alltid där, precis som havet. Och ibland är det rätt skönt att bara gå dit en stund, vara i sorgen. Ibland är det inte lika skönt – stormar är sällan det, men man kan ändå känna sig renad efteråt.

Och till sist: när det gäller sorg finns inget rätt eller fel. Men våga ta ett extra steg för att möta den som sörjer…

Cupcaketävling & Livsloppet

En av mina uppgifter som församlingspräst är att samordna vår församlings Internationella grupps arbete. Det är roligt och givande, ett sätt att göra skillnad.

När jag fick den arbetsuppgiften var Livsloppet redan ett etablerat evenemang i församlingen. Jag är glad att jag får vara en del av det! Vi har fantastiska människor, som arbetar med detta, både i Internationella gruppen och människor som ställer upp denna dag. De bidrar med att sälja lotter, baka tårtor, bröd och bullar, koka apelsinmarmelad, baka och sälja våfflor, sälja böcker, bidra med lotterivinster, samla ihop lotterivinster – ja, hur mycket som helst, var och en efter sina gåvor, allt till förmån för Svenska kyrkans internationella arbete.

Livsloppet är alltså en tipspromenad, som man går en dag. Denna dag sätter frivilliga upp frågorna på en runda. I år var det en ny runda på ca 1,5 km. Man köper startkort (Livsloppslotter) på plats eller i förväg för 50 kr. Alla frågorna finns också i lotten, så man behöver inte gå rundan, eller vara med den dagen. Alla inlämnade lotter är både med i en lokal utlottning och en nationell. Vinsterna är skänkta.

Vi brukar ha runtomkringaktiviteter, som våffelkafé. Vi har också brukat ha någon gudstjänst eller konsert. I år var det vår fantastiska musikpedagog som tillsammans med lika fantastiska teaterpedagog hade dragit ihop ett husband, församlingens kompgrupper, vinterkonfirmander, dansgruppen, och en sånggrupp.

Men helt nytt för i år var ett tips vi fick på Världens fest i Malmö. Då gick jag och en hel del av våra förtroendevalda och frivilliga på ett seminarium om insamling för Svenska kyrkans internationella arbete. Där berättades om att man kunde ha baktävling, med anmälningsavgift som gick direkt till Svenska kyrkans internationella arbete.

Så i år hade vi också en cupcaketävling, där man fick lämna in två cupcakes för bedömning av både smak och utseende. En engagerad jury, bestående av frivilliga från Internationella gruppen, dansgruppen och kompgrupp samt vår superba församlingspedagog, smakade och jämförde och korade vinnarna. Vinnarna fick priser, bl a från en lokal butik. Det är särskilt kul med vinster som har lokal förankring, tycker jag.

Ingen enda hade kunnat göra allt detta själv, så tack kära frivilliga, alla givare, alla deltagare, alla medverkande, alla kollegor. Tillsammans kan vi vara med och utrota hungern!

Om val i kyrkan

Jag har varit på massor av möten där frågor av typen ”Hur ska vi få de av kyrkans medlemmar som inte är så aktiva att komma till kyrkan?”

Det finns säkert många svar på den frågan, men jag tror att ett sätt är kyrkovalet. Många anser att kyrkovalet är odemokratiskt för att valdeltagandet ligger på 10-12%. Samtidigt är Svenska kyrkan en av de största organisationerna i Sverige idag, så att under en dag (och perioden innan valdagen för förtidsröstning) mobilisera drygt 670000 personer tycker jag är fantastiskt. (Men så tillhör jag också dem som tycker det är bättre att glädjas över de femton personer som kommer på gudstjänsten, än att vara bedrövad över de som inte kom. Därmed inte sagt att man inte ska fundera över det, bara inte där och då)

Idag finns det många nomineringsgrupper i Svenska kyrkan. Det speglar den bredd som finns av olika åsikter om stort och smått som diskuteras i vår kyrka. Men rätt ofta klagas det över de politiska partierna som ställer upp i Svenska kyrkan. I årets kyrkoval kommer det att vara Socialdemokraterna, Centern och Sverigedemokraterna (kanske SPI?). Dessutom finns nomineringsgrupper som har partinamn i sitt nomineringsgruppsnamn och på olika sätt är knutna till ett parti, som t ex Vänstern i Svenska kyrkan och Kristdemokrater för en levande kyrka. Det finns också opolitiska nomineringsgrupper, som t ex Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan (som fyller 25 i år, grattis!) och Öppenkyrka-en kyrka för alla eller olika lokala grupper. Bland dessa kan även finnas partipolitiskt knutna personer, dvs personer som är medlemmar i ett parti, men väljer en annan lista i kyrkovalet. 

Det finns alltså en mängd olika nomineringsgrupper i kyrkovalet. Därför förstår jag inte riktigt den fixering som finns vid de politiska partier som ställer upp i kyrkovalet. Eftersom man får bilda nomineringsgrupp på vilket underlag man vill, så låt folket göra som de vill – och låt Svenska kyrkans medlemmar välja vilka de vill! Jag ställer själv upp för val till Kyrkomötet för Socialdemokraterna. Jag var kyrkligt engagerad redan innan jag blev förtroendevald, och det är nog de flesta.

För mig är detta en fråga om hur vi vill att Svenska kyrkan ska styras. Själv har jag valt Svenska kyrkan, jag har lämnat en kyrka vars organisation jag inte tyckte fungerade. Jag tror inte på teknokratstyrda regeringar (annat än i krislägen) och jag tror inte heller på präststyrda kyrkor. Eftersom Katolska kyrkan nyligen valt påve, tar jag dem som exempel men det finns andra. Påven valdes av kardinaler. Vilka kan bli kardinaler? Prästvigda män i högre åldrar. Ändå består Katolska kyrkan av människor av olika kön, i olika åldrar, de flesta är inte prästvigda. De får inte vara med att välja, ens indirekt. Jag vill understryka att jag respekterar katoliker och gratulerar dem till en ny påve. Jag gläds åt att Franciskus kommer från den ignatianska bönetradition som jag själv tilltalas av.

De politiska partierna fick i valet till Kyrkomötet 2009 ca 61 % av rösterna, de mer löst knutna ca 16 % och de opolitiska ca 21 %. De politiska partierna har medlemmar som kanske inte är så kyrkliga men ändå nyfikna, och som därför ställer upp i kyrkovalet. Just de där människorna, vars erfarenheter vi efterfrågar.
Därför tycker jag att det är bra att de ställer upp i kyrkovalet – också. För i en folkkyrka är vi alla viktiga! Och den teologiska motiveringen är det allmänna prästadömet, att alla döpta är en del av uppdraget att leva i Kristus.

Debatt och kommentarer på min blogg

Jag funderade länge på om jag skulle blogga eller ej, bl a beroende på den hårda ton som finns på nätet ibland, även bland svenskkyrkliga debattörer. 

 

En av anledningarna till min tvekan är de kommentarer som man får. Å ena sidan är det viktigt att folk får kommentera, å andra sidan befarar jag vad jag kommer att hitta i kommentarsfälten.

 

Jag hoppas att jag kommer hitta ett öppet debattklimat, med fokus på sakfrågor och inte person. 

Vi är alla människor som hör ihop med varandra och med Gud. Låt oss visa det – också här.

Tvekande start

Jag har funderat länge på om jag skulle blogga, men inte kommit till skott. Nu kör vi!