Sluta gnälla, gå och rösta!

Såhär dagen före kyrkovalet så är jag innerligt trött på gnällandet.

Trött på alla som tycker att nomineringsgrupperna är för lika – och sedan klagar när man lyfter fram skillnader i värdegrunder och sakfrågor.

 

Trött på alla som först klagar på att det talas för lite om Gud och sedan slår bakut när SSU gör en reklamfilm med teologiska tankar (och nej, jag tror inte att Jesus var sosse. Han var inte heller saduké, essé eller farisé, hans tids politiker. Men han såg varje människa, oavsett var hon kom ifrån)

Trött på alla som tycker att man hör för lite om kyrkovalet – och uppenbarligen helt har missat reklampelare & skyltar, radioreklam (min favorit är Kommunals litania!) och information som kommit hem i brevlådan och poppar upp på Facebook.

Trött på internt käbbel mellan nomineringsgrupperna om organisationen – när vi kunde debatterat sakfrågorna.

Så nu, kära läsare, kommer jag att fokusera den sista tiden åt att ignorera alla som gnäller och fokusera vad Socialdemokraterna och jag som kandidat går till val på.

 

Här kommer vårt program, med mina tankar om hur det kan knytas till vår kyrka, utifrån bibelns budskap.

 

Svenska kyrkan ska sätta människornas behov i centrum

Psalm 602 För livets skull

1. 1.       Visa lyhördhet och omsorg vid dop, konfirmation, vigslar och begravningar!

Det finns inte så många beskrivningar i Bibeln av kyrkliga handlingar, som vi tänker oss dem. Men jag tänker ändå på berättelsen om Fillipos och den etiopiske hovmannen, Apg. 8:26-40. Fillipos undervisar med lyhördhet, och detta leder sedan till dopet och tron. Samtalen inför kyrkliga handlingar bör ske som ett ömsesidigt samtal och även samtal om detaljer kan leda till tro.

1. 2.       Förena goda traditioner med nytänkande så att fler känner sig delaktiga!

Lovsjung Gud tillsammans! Ps 34:4 Det är roligare när fler är tillsammans och känner sig delaktiga

1. 3.       Håll Sveriges kyrkobyggnader och kyrkogårdar öppna och välvårdade!

Luk 2:41ff Den tolvårige Jesus i templet. Jesus kände närhet till Gud och fick undervisning i templet i Jerusalem, så hoppas vi att våra kyrkor också ska vara för människor i dess närhet.

 

Svenska kyrkan ska stå upp för allas lika rätt och värde

Psalm 791 Du vet väl om att du är värdefull

1. 4.       Visa att kvinnoprästmotstånd och homofobi inte hör hemma i folkkyrkan!

2 Kung 22:14 Profetissan Hulda. Redan i Gamla testamentet nämns kvinnliga profeter, så det är intet nytt under solen, som Predikaren skulle uttryckt det…

1. 5.       Arbeta för internationell solidaritet, social rättvisa och hållbar utveckling!

Gal 3:28, alla är vi ett i Kristus. Om vi hör ihop måste vi också ta ansvar för varandra

Psalm 288, Gud, från ditt hus

1. 6.       Var drivande i religionsdialog och i arbetet mot mobbning och rasism!

Psalm 782 Godhet har makt över ondskan. Vi måste visa var gränserna går och vara goda förebilder! Så segrar godhet över ondska, inte med våld.

 

 

Svenska kyrkan ska bekämpa de växande klassklyftorna

Joh 12:8 Maria smörjer Jesu fötter: De fattiga har ni alltid bland er. Fattigdomen har inte förändrats nämnvärt på 2000 år. Är det inte dags snart?

1. 7.       Slå larm när kommun, landsting och stat inte tar sitt ansvar för välfärden!

2 Mos 22:21-27 Regler för hur man behandlar invandrare, änkor, faderlösa och fattiga. Vi har också regler i vårt samhälle, men maskorna i nätet blir allt större och den lilla människan faller emellan.

1. 8.       Avskaffa alla avgifter i Svenska kyrkans barn- och ungdomsverksamhet!

Mark 10:14f Låt barnen vara och hindra dem inte! Avgifter kan vara ett hinder för fattiga familjer, ska det drabba barnen?

1. 9.       Skapa fler sommarjobb åt ungdomar i samverkan med kommunerna!

1 Tim 4:12 Låt ingen se ner på dig för att du är ung. Ge ungdomarna en chans att lära sig, kanske bidrar de med nya perspektiv i gengäld?

 

Svenska kyrkan ska bidra till gemenskap och utveckling

Psalm 61 Lågorna är många

1. 10.   Ta vara på församlingshemmen som öppna mötesplatser i lokalsamhället!

1 Petr. 2:4-5 levande stenar. Husen i sig är inte levande, men vi kan fylla dem med liv.

1. 11.   Skapa en god arbetsmiljö och utvecklingsmöjligheter för alla anställda!

Enligt Apg 18:3 var Paulus sadel- eller tältmakare. Hur vill att det ska vara för kyrkans anställda framöver?

1. 12.   Bedriv diakonal verksamhet som bryter ensamhet och utanförskap!

Kvinnan vid Sykars brunn, Joh 4. Mötet mellan den samariska kvinnan och Jesus förändrar dem båda och kvinnan får en ny ställning i sin by. Möten och gemenskap förändrar människors liv!

 

 

 

Gå och rösta imorgon i kyrkovalet! 

Tvivlare som tror på kyrkan

Under kyrkovalskampanjen har tidigare ministern Margareta Winberg fått mycket kritik för att hon ställer upp som kandidat till Östersunds kyrkofullmäktige och samtidigt säger sig inte vara troende.

Om jag skulle sätta etikett på Margareta, utifrån vad hon säger (för vi har inte träffats), så skulle jag vilja säga att hon är handlande. Hon vill omsätta sin tro på en bättre värld i handling.

I en insändare hon har skrivit ställer hon sig frågan: ”Vad är Jesu budskap?

Vem har inte tvivlat någon gång? Tvivlat på sig själv, tvivlat på en Gud, som man inte tycker gör det som man förväntar sig. Varför griper han inte in? Mot krig? Mot fattigdom? Mot utsugning och misär?
Jag har inget bra svar på dessa frågor. Men jag har försökt svara inför mig själv. Jag försöker se det jag kan se. Jag söker, utan att vara troende, förstå vad det kristna budskapet innebär och vad det ålägger oss alla. Läser min konfirmationsbibel och formar min bild av Jesus – en person, verklig eller fiktiv – bedöm själv, som inte gör skillnad på folk; fattiga, skökor, barn, kvinnor, handikappade, ja alla har samma värde. Det har fångat mig. Vi har alla samma värde! Ingen är förmer!
Så är det inte i dagens värld. Då åligger det oss att förändra världen, så att det som vi uppfattar som Jesu vilja och budskap blir verklighet. Kanske var det så han menade? Han gav oss budskapet/riktningen, men vi måste själva ta oss dit.
Är det kanske den stora kristna utmaningen, att fylla budskapet med ett innehåll. Att verkställa?
Jag har fattat mitt beslut. Jag försöker att leva efter det kristna budskapet – utan att vara aktivt troende. Nu vill jag att den svenska kyrkan skall bli en folkkyrka. Alla skall känna sig välkomna!
Därför ber jag om din röst på söndag.
Margareta Winberg (s)”

Kan man följa Jesu budskap utan att vilja definiera sig som troende? Jag tror inte att någon enda människa lyckats följa Jesus i allt, så då är Margareta som vi människor är mest. Och var hennes väg går i relation till Gud kan ingen av oss veta, lika lite som vi vet det om oss själv. Själv har jag den senaste tiden läst om en del präster som valt att lämna sitt arbete, då tron inte varit självklar och förändrats.

För vem är någon av oss medmänniskor att avgöra när någon är tillräckligt troende? Tillräckligt kristen? Tillräckligt lyckad i förhållande till Jesu budskap om Gud och vår nästa? Har tillräcklig kunskap för att kunna möta Gud i sakramenten?

Det finns troende som tvivlar på kyrkan. Men tänk att det finns tvivlare som vill vara med i kyrkan, för att de tror på den! Som en kraft som kan förändra, där de vill vara med, för människornas skull.

Lärjungarna visste inte från början att Jesus var Guds son, så jag säger till Margareta som till alla andra som kommer till kyrkan: Följ med och se! Inget är bättre än att göra sin egen resa.

Anna Lindhs död

Jag minns Anna Lindhs död tydligt. Hon blev knivskuren medan jag var på antagningskonferens för att bli präst i Svenska kyrkan. Hon dog dagen efter, och ytterligare en dag senare skulle jag få besked om jag blivit antagen. Men först gick jag in i domkyrkan, tände ljus och skrev en bön i boken där. Mina tankar gick främst till hennes barn, som mist sin mamma så onödigt tidigt.

Jag hade inte varit politiskt aktiv så länge, men hennes död har påverkat hur jag tänkt på mitt eget engagemang. Jag har t ex varit noga med att mina barn inte är med på foton på mig i politikerrollen. De har inte valt att ha en politiskt engagerad mamma, och ska inte behöva finnas med för att visa människan bakom.

Anna Lindh mördades av en man med delvis samma bakgrund som jag själv har. Min serbiska identitet har sällan varit okomplicerad. Sedan kriget på Balkan har jag haft svårt för att hamna i det fack, där många placerar serber. Jag är alltid för fred, fredliga lösningar och möten med människor. Där har Anna och andra politiker inspirerat mig, gett mig hopp och tro på att det är möjligt att nå fred genom politik.

Jag blev berörd när Dan Svanell i Tom Alandhs dokumentär sjöng Ovan där. Texten lät annorlunda när man tänker på Anna Lindh. Hoppet om att en gång förstå lever. Ikväll kommer jag att be, som jag gjort tidigare, för Annas barn, men också för hennes mördare.

Kyrkopolitiska skiljelinjer

”I kyrkopolitiken är alla överens” och ”Det finns inga tydliga skiljelinjer i kyrkopolitiken”.

 

Två uttalande som jag efter 12 år som kyrkopolitiker vet inte är sanna.

 

Det är sant att man i kyrkoråd ofta försöker komma till konsensus och att det är ovanligt att man reserverar sig i beslut. Det betyder inte att alla jämt är överens. I kyrkomötet är det tydligt, annars skulle vi inte debattera till långt ut på nätterna.

 

Här kommer några exempel på frågor där nomineringsgrupperna inte är överens.

– Frågor om avgifter i barnverksamhet. Ska barnkören och konfirmandundervisningen vara öppen för alla, eller bara för de som har råd? Vi socialdemokrater vet att det finns familjer som inte har ekonomiskt utrymme för en massa terminsavgifter, även om summan är låg. Det finns familjer som tvingas prioritera hyra, mat, kläder eller medicin.

– Frågan om fri församlingstillhörighet. Ska man kunna välja vilken församling i Sverige man vill tillhöra? Nej, anser vi Socialdemokrater eftersom det riskerar att utarma några församlingar. En församling kan också bli ”övertagen” av en viss inriktning eller nomineringsgrupp så att inte alla känner sig välkomna. Vi tror att det bästa är att tillhöra den församling där man bor, för att på så sätt kunna garantera en öppen, demokratiska folkkyrka över hela Sverige.

– Frågan om män som vill bli präster men som inte vill samarbeta med kvinnliga kolleger. Ska man kunna bli prästvigd i Svenska kyrkan trots att man redan innan säger att man inte kan tänka sig att tjänstgöra med kvinnor, som fått samma kallelse? Är det rimligt i en kyrka som haft kvinnliga präster i 54 år och andelen kvinnor i prästkåren stadigt ökar?

– Frågan om kyrkans personal ska hjälpa flyktingar, oavsett legal status. Självklart för många, vi ser till människan.

– Frågor kring social ekonomi. Ska kyrkan starta äldreboende eller begravningsbyråer? Ska kyrkan starta bolag och tjäna pengar?

– Frågor kring mission, ekumenik och religionsdialog. Var går gränsen för hur tydlig Svenska kyrkan ska vara i sina ståndpunkter i mötet med andra? Måste man alltid torgföra sin egen åsikt, eller finns det andra sätt att vara trygg i sin tro när man möter andra samfund?

Grundläggande frågor som bibelsyn och kyrkosyn kommer vi inte heller ifrån. Det finns fler frågor än vad som ryms i detta blogginlägg.

 

Inför valet kartläggs skillnaderna mellan nomineringsgrupperna. Det är bra! Då blir det tydligt för väljarna att vi har olika fokus, olika hjärtefrågor. Efter valet samarbetar vi mellan nomineringsgrupperna i kyrkofullmäktige, stiftsfullmäktige och  kyrkomötet, för kyrkans bästa. Vi strävar gemensamt framåt, men inte utan att tycka olika och debattera. Det är bra, för det är precis så demokrati går till. Alla får säga sitt och så får man kompromissa. Det är ingen som har sagt att det är lätt, men jag tycker att det är det bästa sättet.

Tillsammans tar vi ansvar för Svenska kyrkan – en folkkyrka i tiden! Senast på söndag får du som är medlem avge din röst, för var vi ska lägga kraften.

 

Varför du ska rösta på just mig i kyrkovalet

Sofija L Pedersen

Alla som bor i Lunds stift kan rösta på mig i kyrkovalet genom att kryssa mig på Socialdemokraternas lista till kyrkomötet, där jag står på plats nummer fyra.

Varför ska ni rösta på just mig?

Ja, förutom att ni sympatiserar med frihet, jämlikhet och solidaritet, ska ni göra det av följande skäl (glöm Jante!):

– Jag är både ung och gammal. Jag tillhör fortfarande de unga i kyrkomötet och har två mandatperioders erfarenhet i bagaget.

– Jag har aktivt valt Svenska kyrkan! Jag har lämnat en annan kyrka för att bli medlem i Svenska kyrkan.

– Jag är aktiv i kyrkomötet! Jag sitter inte tyst, varken i utskott (jag har suttit i både tillsyns- och uppdragutskottet samt gudstjänstutskottet) eller i plenum. Jag hoppas att jag tillför konstruktiv kritik.

– Jag vill vara med och utveckla Svenska kyrkan!

– Jag reser miljövänligt till våra möten, med tåg, ibland med nattåg (resa…

Visa originalinlägg 52 fler ord

Varför jag älskar Svenska kyrkan, del 2

Jag flaggade redan i det första inlägget för att det skulle komma en fortsättning, så här kommer den! Alla saker jag inte kan förstå hur jag kunde missa… Det är mycket möjligt att det kommer en del tre 🙂

– MUSIKEN – som bär evangeliet på ett alldeles unikt sätt. Hur många är det inte som möter Gud genom musiken? I Svenska kyrkan är vi välsignade med både bredd och djup i musiken i våra kyrkor inte minst genom våra fantastiska kyrkomusiker. Redan i psalmboken möter vi en skatt av nytt och gammalt.

– Svenska kyrkan står för både tradition och förnyelse. Men aldrig tradition för traditionens skull – och förhoppningsvis inte heller förnyelse bara för förnyelsens skull…

– Svenska kyrkan möter människor i alla åldrar, oavsett om det gäller dop av bebis eller vuxen, eller bara ett enkelt samtal. Som präst får man verkligen dela liv! Dessutom möter en massa olika människor varandra i kyrkan, över alla gränser.

– Jag har en plats i gemenskapen som finns i Svenska kyrkan, där jag får möta både kristna bröder och systrar och heligheten i Gud själv.

Kvinnoprästmotstånd

Jag vill egentligen inte skriva det här inlägget, men jag känner att det är dags. Jag gör inte det för att hänga ut enskilda utan för att belysa något som är aktuellt.

På nätet har jag flera gånger hört påståendet att det finns inget kvinnoprästmotstånd i Svenska kyrkan idag. Jag vet att det inte är sant men jag och andra kvinnor med mig har av olika skäl valt att sällan tala om det. Ett skäl som ofta anförs, är att vi ska skydda kyrkan. Men vi kan inte skydda kyrkan från de arbetsmiljöproblem som uppstår om vi inte ser verkligheten för vad den är.

En del av er kommer att förfäras av det jag skriver och undra om det verkligen är sant. Jag gläds åt att det finns präster som aldrig någonsin upplevt det jag skriver om. Men jag tror också att det finns ett mörkertal, ett antal präster som av rädsla för att förlora anseende eller energi, väljer att vara tysta.

Vi har åsiktsfrihet i Sverige. Man får gärna tycka att enbart män ska få bli präster, det finns kyrkor där det är så. Man kan få tycka att homosexuella borde leva i celibat. Jag har bekanta som har sådana åsikter, och de får tycka som de vill. Det jag vänder mig emot är de handlingar som jag och andra präster, såväl män som kvinnor, mött i vår yrkesroll. Jag har också mött människor som inte menar att jag borde vara präst, som ändå möter mig med respekt och vänskap. Det går inte att säga att alla kvinnoprästmotståndare är si eller så. De är människor, som har en åsikt, och sinsemellan förstås helt olika. De är män och kvinnor, präster och lekmän, anställda och icke-anställda.

I år är det 12 år sedan jag började universitetsstudier för att bli präst. Jag kände och känner en kallelse att tjäna Gud som präst i Svenska kyrkan. När jag berättade det för folk i min församlingsgemenskap möttes jag av blandade reaktioner. Flera var positiva men från enskilda upphörde kontakten. En person sa rakt ut att jag svek.

Under åren som gått har jag och kvinnliga kolleger varit med om både det ena och det andra. Jag möter det inte längre i min vardag, men vet att det förekommer för kolleger i min närhet. Det sker sällan i grupp utan är på individnivå. Ibland är det flera människor som var för sig går på en präst, men eftersom de i sin tur känner varandra anar man ett mönster.

Jag vill hävda att det finns kvinnoprästmotståndare som använder sig av härskartekniker för att på något vis visa sig maktfulla. De nöjer sig inte med att ha sin åsikt om vilka som borde vigas till prästämbetet, utan demonstrerar sin åsikt, genom att på olika sätt markera mot präster.
Man använder sig av härskarteknikerna: osynliggörande, förlöjligande, undanhållande av information, dubbelbestraffning, påförande av skuld och skam, objektifiering och hot om våld. Det är inte säkert att de förstått att det är härskartekniker de använder sig av, men det är det likafullt, och sådana handlingar där man går över gränsen till det acceptabla ska uppmärksammas.

Hur går dessa härskarhandlingar till? Här är några exempel:
Man kan ignorera prästen, dvs inte hälsa.
Man kan göra listor över anställda eller gudstjänster, där prästens namn eller andra tjänstgörande saknas.
Man kan vägra tjänstgöra med präster som är kvinnor.
Man kan kräva att det ska stå förnamn i annonser så att man inte missar att det är en kvinna som tjänstgör.
Man bojkottar.
Man drar sexuella skämt och kommenterar utseende.
Man pratar om prästens privatliv.
Man hjälper inte den kvinnliga kollegan lika mycket som den manliga.

Så vad ska vi göra åt detta? Det finns motstrategier:
Ta plats!
Ifrågasätt!
Lägg korten på bordet!
Bryt mönstret!
Intellektualisera!

Ni kvinnor och män som möter detta, våga berätta för någon annan och hjälps åt att förebygga. Detta är ett arbetsmiljöproblem och ska behandlas som ett sådant. Våga säga ifrån!

Detta sker idag. Kvinnoprästmotståndarnas handlingar har inte upphört med tiden och tiden läker inte alla sår. Låt oss vara ärliga och ta itu med problemet, genom ett systematiskt arbetsmiljöarbete.

Varför du ska rösta på just mig i kyrkovalet

Alla som bor i Lunds stift kan rösta på mig i kyrkovalet genom att kryssa mig på Socialdemokraternas lista till kyrkomötet, där jag står på plats nummer fyra.

Varför ska ni rösta på just mig?

Ja, förutom att ni sympatiserar med frihet, jämlikhet och solidaritet, ska ni göra det av följande skäl (glöm Jante!):

– Jag är både ung och gammal. Jag tillhör fortfarande de unga i kyrkomötet och har två mandatperioders erfarenhet i bagaget.

– Jag har aktivt valt Svenska kyrkan! Jag har lämnat en annan kyrka för att bli medlem i Svenska kyrkan.

– Jag är aktiv i kyrkomötet! Jag sitter inte tyst, varken i utskott (jag har suttit i både tillsyns- och uppdragutskottet samt gudstjänstutskottet) eller i plenum. Jag hoppas att jag tillför konstruktiv kritik.

– Jag vill vara med och utveckla Svenska kyrkan!

– Jag reser miljövänligt till våra möten, med tåg, ibland med nattåg (resa och boende i ett).

– Jag motionerar! Jag har skrivit motioner ensam och tillsammans med andra om konfirmation, flerspråkighet, antagning av präst- och diakonkandidater, biologisk mångfald på kyrkogårdar, Bok- och biblioteksmässan m.m. Min motion om en nationell satsning på dopet fick jag igenom (ett smärre under då majoriteten av alla motioner avslås).

Konduktiv pedagogik för hjärnskadade

Idag har jag sett Arga doktorn om konduktiv pedagogik för en ung kvinna som drabbats av stroke.

 

Låt mig först vara tydlig, mitt barn har aldrig tränat med konduktiv pedagogik, för vi har aldrig blivit erbjudna sådan träning.

 

Men jag känner så många andra föräldrar, vars barn har fått åka på intensivträning med konduktorer, De har upplevt resultat som inte borde vara möjliga. Det är så nära mirakel man kan komma! 

 

Varför det fungerar? Därför att hjärnan är plastisk! Skadorna som uppstår i hjärnan kan inte repareras men med rätt och intensiv träning kan kroppen rehabiliteras. Konduktorerna är specialister på träning vid hjärnskador. Skadan försvinner inte, men man lär kroppen att hantera den. Dessutom blir man peppad och får höra att man har förmågor, inte bara hinder! Man omskolar hjärnan, sas det i Arga doktorn.

 

Men många patienter får inte vård som kan göra dem bättre! För vem ska betala?

Landstinget vill inte betala för vård till extern vård, utanför egna landstinget och till privat aktör (men erbjuder heller ingen likvärdig vård i egen regi).

Man kan inte söka fondmedel, för fonder ger inte bidrag till vård, eftersom det borde samhället betala för.

Återstår att själv bekosta träningen.

 

Ska det bli en kostnadsfråga vem som får intensivträning, så är det också en privatekonomisk fråga, uppenbarligen. Är det så man ska avgöra vem som ska få vård? Borde det inte avgöras av behovet?

 

Det finns kritiker, som menar att konduktiv pedagogik inte fungerar. Det står landstinget fritt att erbjuda alternativ, som är evidensbaserade. 

 

Det största problemet, anser jag, är att det finns för många olika pengapåsar. Det är ingen som ser helheten. Som ser att rätt träning är förebyggande vård, som leder till att det behövs mindre pengar i en annan pengapåse, t ex hjälpmedelspåsen.

 

Vem ser till individens hela förmåga?

 

Cancer

Jag brukar sällan använda ordet hata, det är ett starkt ord som inte ska användas i onödan. Men när det gäller cancer då är hat, avsky, maktlöshet ord som ändå inte räcker till för de känslor som väcks i mig.

 

Både som privatperson och i mitt yrke möter jag människor som drabbats av cancer. Det finns de som överlever, men jag har mist mig närstående i denna sjukdom. Ännu en gång lurar sjukdomen nu runt hörnan för en kär ”adopterad” familjemedlem (vi har inga blodsband, men vi är släkt ändå!).

 

Jag sätter inga hjärtan i min Facebook-logg. Däremot gör jag vissa konkreta saker.

Jag ber, för de som är sjuka och de som arbetar med cancersjuka.

Jag stöttar en organisation som bl a satsar på rehabilitering av cancerdrabbade. Tyvärr har Lydiagården i Skåne gått i konkurs, men sådan verksamhet behövs verkligen!

Jag prenumererar på lotter från Cancerfonden och ger dem i tid och otid till människor som redan har allt – eller som jag inte känner tillräckligt väl för att veta vad de kan tänkas önska sig.

Jag skänker pengar till de som arbetar med forskning i Lund, eftersom jag och mina närstående har så fina erfarenheter därifrån, mitt i all sjukdom.

 

Du får bestämma vad du vill göra, men gör något mer konkret än symboler i en statusuppdatering. Så får fler hjärtan klappa längre!