5 anledningar att inte fråga: Är du gravid?

De senaste åren har jag vid ett flertal tillfällen fått frågan om jag var gravid. Ett fåtal gånger var jag det, men ofta inte och då blir man inte särskilt glad av frågan.

Förutom att man blir ledsen om man inte är det, kan det finnas mycket som man inte vet.

Här kommer fem anledningar att INTE fråga om kvinna om hennes kropp:

1. Det angår inte dig med mindre du tror att du är barnafadern.
2. Hon kan ha eller ha haft ätstörningar. Din fråga kan kasta henne in i en hetsjakt mot hennes egen kropp.
3. Hon kan vara sjuk. En svullen buk är ett symtom på ett flertal sjukdomar, rätt många vill man inte prata med gemene man om.
4. Hon kan önska att hon vore gravid, men kanske vet hon att det är svårt, eller i värsta fall omöjligt för henne att få barn.
5. Hon kan vara gravid men inte vilja berätta, av någon anledning som du inte behöver veta.

Så snälla ni, framförallt medelålders män och kvinnor, inte sällan med egen rondör, sluta fråga!

Det nya kyrkomötet

Så har det gamla kyrkomötet avslutats och det nya både börjat och avslutats. Det nya kyrkomötet hade ett kortare valsammanträde.

Från det gamla kyrkomötet är drygt 50 procent av ledamöterna kvar, men det är stor förnyelse i många nomineringsgrupper. Några har dessutom blivit färre. Socialdemokraterna har nu 73 av de 251 mandaten, en liten ökning med två mandat och den största gruppen. Även vår grupp har en stor andel nya. Det är med visst vemod man säger adjö till de avgående ledamöterna, samtidigt som det är en glädje att välkomna nya.

Vid vårt valsammanträde valde vi det nya presidiet i Kyrkomötet med Karin Perers, c, som ordförande. Till sin hjälp har hon Levi Bergström, s, och Carina Etander Rimborg, POSK.

Vi valde också den nya kyrkostyrelsen, där ärkebiskopen är ordförande. Förste vice ordförande är Wanja Lundby-Wedin (nyval). Övriga ordinarie är Lars Johnson, Marta Axner, Olle Burell, Birgitta Halvarsson (samtliga s) samt Anna Lundblad Mårtensson, Nils Gårder, Erik Sjöstrand, Mats Hagelin (tillika 2:a vice ordf), Cecilia Brinck, Sven Kragh, Ulla Rickardsson, Karl-Gunnar Svensson och Erik Muhl.
Ersättarna är Birger Wernersson, Britt Sandström, Göran Karlsson, Margareta Carlenius, Tommy Eriksson (samtliga s) samt Katarina Wedin, Sofia Särdquist, Helena Nordvall, Margareta Nisser-Larsson, Lars-Ivar Ericson, Margareta Andersson, Georg Lagerberg, Dag Sandahl och Ylva Wahlström.

I kyrkomötet finns tolv nomineringsgrupper samt två representanter för utlandskyrkan. I kyrkostyrelsen är sex nomineringsgrupper representerade på de ordinarie platserna och ytterligare tre på ersättarplats. Sverigedemokraterna önskade att resterande nomineringsgrupper skulle adjungeras. Ett sådant förfarande hade kunnat göra kyrkostyrelsen mycket svårarbetad. I kyrkovalet finns ingen nedre gräns, en spärr, som i riksdagspolitiker. Även en procent av rösterna renderar mandat. I praktiken hade vi kunnat ha väldigt många smågrupper. Skulle alla listor då bli adjungerade trots sin minimala storlek?

Vi valde även till domkapitlet i Visby stift, till Läronämnden (dock med en vakans som vi får fylla i september), till ansvarsnämnden för biskopar, till valprövningsnämnden, till överklagandenämnden och revisorer. Valsammanträdet var en nyhet för Kyrkomötets arbetsformer för denna mandatperioden, för att inte det skulle bli så lång överlappning efter kyrkovalet. Innan har kyrkostyrelsen och nämnderna ju fått arbeta ett helt år efter kyrkovalet, innan det nya kyrkomötet har träffats och kunnat göra nya val.

Ärendebehandling och beslut i kyrkomötet

Idag har vi fattat många beslut och vi har några kvar i eftermiddag. Eftermiddagens ärenden debatteras just nu. Trots 16 voteringar och tio rösträkningar gick vi på utskottens förslag, även om vi antog ett tilläggsyrkande. Man kan alltså lägga fram förslag i debatten och få kyrkomötet med sig.

Idag har vi beslutat att
– kyrkostyrelsen ska ta fram nya sätt att ta och ge kollekt
– kyrkostyrelsen ska undersöka hur nationell nivå kan stötta församlingarna kring information om konfirmation (min motion 2013:30)
– kyrkostyrelsen i samråd med stiften ska göra en särskild satsning för att uppmärksamma konfirmationens roll
– alla stift ska uppmuntras att sträva efter att i möjligaste mån genomföra HBT-certifikat på arbetsplatser i kyrkan
– det ska undersökas hur nationell nivå framöver ska ta sitt ansvar för kyrkomusiken
– arbetet för förföljda kristna ska intensifieras (under överläggningen framlagt förslag av Britta Olinder, vann gehör med siffrorna 95-140-3)
– kyrkostyrelsen fick i uppdrag att planlägga spridning och utbildning kring dokumenten Mission och evangelism samt The Church, från Kyrkornas världsråd.

Igår var jag flera gånger uppe i talarstolen och talade mig varm för utskottets förslag att INTE låta Domssöndagen få tilläggsnamnet Kristus konungens dag. Så heter kommande söndag i t ex Katolska kyrkan, Anglikanska kyrkan och den finska evangelisk-lutherska kyrkan. Därför anknyter man i dessa kyrkor också i samtliga årgångar till ett eskatologiskt kungaperspektiv. I Svenska kyrkans 10 bibeltexter återfinns det ordagrant enbart i en text, som läses en årgång. Vi har valt andra texter. Närmast oss av de kyrkor jag tittat på är den evangelisk lutherska kyrkan i Tyskland, EKD som delar 4 av 6 textläsningar med oss. De kallar söndagen Evighetssöndagen. Jag menar att en söndags namn, tema och texter hör ihop, och yrkade för utskottets talan avslag. Vi fick kyrkomötet med oss, med siffrorna 152-70-18.
Jag vill passa på att tacka för all uppmuntran och stöd jag fick från skilda håll igår och idag, efter mina anföranden!

Kyrkomötets andra dag

Kyrkomötets andra dag i plenum inleddes med att fatta beslut i de 38 ärenden som behandlades igår, betänkanden från Budgetutskottet, Tillsyns- och uppdragsutskottet samt Organisationsutskottet.

Vi beslöt bl a att
-kyrkoherdar i utlandsförsamlingar får rätt att pröva frågor om tillhörighet till Svenska kyrkan
-förtydligandes kring domprostarnas ställning, uppdrag och tillsättning
-samma förklaring om beredvillighet att tjänstgöra med såväl kvinnor som män, som gäller för kyrkoherdesökande ska gälla även för arbetsledande komministrar och diakoner
-kyrkostyrelsen ska se över titulaturen på präster
-vi ska ha ett fördjupat samtal om demokratin i kyrkan
-vi ska ta bort en paragraf i Kyrkoordningen (38 kap. 16 a paragrafen)

samt
-det ska utarbetas en ändamålsenlig redovisningsmodell
-att kyrkan ska se över ekonomisk kompensation för församlingar och pastorat i gränsbygder inom en pågående utredning
-det ska tydliggöras var gränsen mellan Svenska kyrkans huvudmannaskap för begravningsverksamheten och kyrkliga begravningsbyråer
-det inom utvärderingen av 2013 års kyrkoval även görs en analys vad gäller minimiantalet av fullmäktigeledamöter i församlingar och pastorat

Vi voterade 9 gånger genom att resa oss upp, och genomförde två rösträkningar. Dessa påverkade dock inte resultatet utan vi gick på utskottens förslag.

Resten av dagen består av ärenden från kyrkolivsutskottet, gudstjänstutskottet (där jag är med), ekumenikutskottet samt kyrkorättsutskottet. Jag hinner nog upp ett par gånger i talarstolen innan natten kommer…

Kyrkomötets första överläggningar

Så började förhandlingarna… Igår hade vi gruppmöten på var sina håll, men nu samlades alla 251 ledamöter och biskoparna i plenum, den mäktiga Universitetsaulan.

Jag var uppe i talarstolen redan på andra ärendet, Årsredovisning för Svenska kyrkans nationella nivå 2013. På sidan 19 finns nämligen Bok- och bibliotek nämnt, liksom att Svenska kyrkan är den största samarbetspartnern för bokmässan. Jag har tillsammans med flera andra motionerat om att kyrkomötet inte bör krocka tidsmässigt med Bok- och bibliotek. Jag försökte, med glimten i ögat, framföra att min förhoppning är att även kyrkomötets ledamöter framöver kommer att tillhöra de drygt 10000 besökarna i Svenska kyrkans monter. Utskottet föreslår avslag på vår motion, men vi skickar vårt önskemål vidare till det nya presidiet.

De flesta motionerna blir avslagna, enligt utskottets förslag till kyrkomötesbeslut. I allmänhet med hänvisning till att nationell nivå inte ska detaljreglera den lokala nivån och därmed utöka Kyrkoordningen. Men jag tycker mig uppleva att utskotten allt oftare kommer med egna förslag, med anledning av motionerna. Så blir det när man uppskattar motionärens intention men inte anser att förslaget till beslut är lämpligt formulerat. Det är ett bra och demokratiskt sätt att ta tillvara goda idéer. Ekonomi- och egendomsutskottet gör så i två av sju betänkanden, Organisationsutskottet i fyra av fjorton.

Dagens ärenden spänner över ekonomi, miljöfrågor, ljud i kyrkan, prästers olika tjänster, kyrkliga begravningsbyråer och kyrkopolitikens spelregler. Stort och smått, med både kortare och längre perspektiv, lokalt och nationellt.

Vi slutade tidigare än planerat vilket gjorde att jag hann med en god och trevlig middag i lugn och ro. Dessutom hinner jag nu förbereda lite för morgondagen. Jag har också hunnit med att mysa i ett par omgångar med vår sötaste Kyrkomötesbäbis, som t o m har fått egen namnskylt!

Kyrkomötet börjar

Idag samlas kyrkomötet för årets sista session. Men det är också mandatperiodens sista och redan på onsdag kommer de nyvalda ledamöterna, som är helt nyvalda, att ansluta medan de som inte återvalts lämnar, så att vi på torsdag har ett valsammanträde för det nya kyrkomötet för åren 2014-2017.

Jag kommer då att påbörja min tredje mandatperiod i kyrkomötet och gläds åt att få fortsätta arbeta för kyrkans bästa också på nationell nivå.

Kyrkvandringar

Av alla fantastiska saker i Svenska kyrkan har jag i veckan roat mig med kyrkvandringar! En av våra kyrkor fyller 150 år och det firar vi på olika sätt. Ett sätt var att inbjuda skolorna i närområdet till att lösa mysteriet med den försvunna dopfunten i kyrkan. 4 skolklasser kom, från åk F-2, och löste mysteriet tillsammans med prästen, lejonet, ett skrin hos hjortarna, duvan, vaktmästaren och ängeln med hjälp av pusselbitar som de fick på vägen.

Ibland undrar folk vad präster gör hela dagarna och denna veckan har svaret varit: Möter barn och låter dem fråga om allt! När själva uppdraget var löst, fick de fråga om stort och smått, och vi fick berätta både om evangelistsymboler och pietán i kyrkan.

Nu undrar kanske vän av ordning hur det kommer sig att skolan kommer till kyrkan. Enligt läroplanen ska man lära sig såväl om kristendomen som om sin lokalhistoria, och i kyrkobyggnaderna är dessa två nära förbundna. Men jag hoppas och tror att skolan inte bara gör besök i kyrkan, och att skolan följer upp med samtal kring hur olika människor lever och tror. Vi berättar vad vi tror och hur vår kyrkas historia är!

Kyrkvandringar är riktigt roligt och vi arbetar med det på olika sätt i vår församling. Jag har läst en bok om kyrkpedagogik, utgiven på Argument förlag, som vi använt som grund när vi planerat, präster, pedagoger, vaktmästare och musiker, för vad vi vill visa och berätta om våra kyrkor och kyrkogårdar.

Präst- och diakonmöte

Idag var jag och 600 andra i Lund för präst- och diakonmöte. På förmiddagen talade Bo Wiedel om religionspedagogik och livsberättelser. Eftersom vi nyligen hade Merete Mazzarella i Helsingborgs kontrakt kändes det välbekant och angeläget. Men eftersom Bo dessutom hade teologiska perspektiv, bl a på liknelsen om sådden, tyckte jag att han var bäst av de två. Merete sade mycket som jag inte alls höll med om. Bo talade om vikten av att både ställa frågor och lyssna på svaren, det ena utesluter inte det andra. I övrigt kan man följa mina anteckningar på Twitter, under församlingens konto.

Dagens stora flopp var lunchen. Kall mat ska inte vara kyld kokt mat, enligt mig. Inte heller bör man välja vegetariskt av miljöskäl, för att sedan servera allt i och med mängder av plast, som dessutom inte sorteras… Fram för soppa i återvinningsbar förpackning, med riktiga skedar som kan diskas! Det hade dessutom värmt i regnet, för det öste ner!

Det är som alltid roligt att träffa kollegor från när och fjärran. Många utbildade sig samtidigt och sedan spreds vi för vinden. Så talar man om stort och smått, om barn och jobb, gläds med varandra och delar sorg.

På eftermiddagen var det dags att välja ledamot och ersättare i domkapitlet. I det utsända brevet hävdades att man vid acklamation kunde ropa ja eller nej. Det var vi en del som var överens om var felaktigt, men tack och lov var det ingen som praktiserade att skrika nej vid motkandidatens namn. Allt gick lugnt och städat till och vi var färdiga tidigare än beräknat.

Konsulter mot kommuninvånare

Man ska sällan ställa stå saker mot varandra men efter gårdagens Kalla fakta känner jag att det är nödvändigt.

TV4s Kalla fakta söndagen den 10 november visar på ett problem i Sverige. Kommunerna har dyra notor för LSS och assistans. Istället för att efterleva lagens rättigheter till sina invånare, gäller det att till varje pris avslå ansökningar.

Därför finns det konsulter, programmet visar ett företag men det finns fler, vars juridiska expertis används för att lära kommunala biståndshandläggare hur man avslår ansökningar. För att rättfärdiga detta jämför man människor med livslånga svåra funktionsnedsättningar med arbetslösa ungdomar. Man raljerar över människor som behöver inte bara en utan två assistenter för att klara av att duscha. Och kursdeltagarna, de kommunala handläggarna, skrattar…

De flesta av oss lever ett liv där vi inte behöver hjälp med de mest banala behoven. Det är ingen som frivilligt skulle vilja ha två anställda för att överhuvudtaget kunna bli ren, eller hur? Tänk er en anställningsintervju där du måste ställa dig själv frågan, kan jag tänka mig att vara naken inför dig?

Jag har, liksom många andra, mailat juristen ifråga, men egentligen väcker Avslag till varje pris, många fler och större frågor:
Är det det här samhället vi vill ha, där människor med svåra funktionsnedsättningar kränks, trots att de ha lagstöd för sina ansökningar?
Hur många skattekronor är det rimligt att kommuner lägger på kurser ledda av externa konsulter som lär ut avslag, när de istället kunde gått till lagstadgade insatser till kommunens egna invånare?
Hur kan vi få en rättssäkerhet i kommunernas handläggning av LSS, så att det inte spelar roll var man bor för tryggheten att få vad man har rätt till?

Nu är det upp till politiker i alla kommuner, inte bara de som nu tvår sina händer för att de kom med på Kalla faktas lista, att ta tag i frågorna kring LSS!
Ett gott råd, satsa mer på era kommuninvånare än på externa experter med bedrövlig människosyn!

Frustration i förskolan

Jag tycker att många förskolor och förskollärare gör ett fantastiskt arbete även om man inte alltid har de bästa förutsättningarna. Jag förstår att det inte alltid är enkelt med stora barngrupper och lite personal. Jag kämpar mer än gärna för att förbättra förutsättningarna.

Därför upphör det inte att förvåna mig när förskollärare offentligt lägger skuld på barnens föräldrar. Senast har jag sett det i intervju med en förskollärare på op.se och en anonym insändare i vår lokaltidning. Föräldrarna anstränger sig inte tillräckligt, utan vältrar över ansvar på förskolan. Jag känner inte igen mig, men tar illa vid mig. Jag vet att många föräldrar slår nästintill knut på sig själv för att korta barnens vistelsetid i förskolan, att vi får anlita privat barnomsorg på kvällar och helger därför att den kommunala förskolan inte erbjuder barnomsorg när alla arbetar (eller snarare gör det till ett fåtal) och gör allt för sina barn, även när det knäcker föräldrarna och deras relation.
Jag fattar att det inte gäller alla föräldrar, det kommer alltid att finnas några som fuskar, men den stora majoriteten gör inte det. Det har t ex intygsinlämnandet vid vab visat. Istället för att hänga ut alla, är det inte bättre att ta itu med de få fall där barnen far illa? Jag trodde att det var en del av anmälningsplikten?

När man har hand om barn är det viktigt att kunna samarbeta med föräldrarna. Hur är det möjligt när man mer eller mindre kollektivt anklagar föräldrar för att inte kunna eller vilja vara med sina barn? Tror man på riktigt att det kommer att stärka föräldrarna i deras roll?

Jag har lyckan att ha mina barn på en bra förskola. Den har ett fel som jag ser det. Jag anser att det är för stora barngrupper på för lite personal. Det klandrar jag varken förskollärarna eller förskolechefen för. Det är ett politiskt beslut, som ser ungefär likadant ut över hela landet. Jag tror att vi behöver mindre barngrupper och mer personal, men det uppnår vi först när vi samarbetar.

Så istället för att klaga på varandra, så förena er, landets alla föräldrar och förskollärare! Låt oss tillsammans arbeta för bättre villkor, för våra barns bästa!