Skolavslutning i kyrkan

Igår hade jag skolavslutning i en av kyrkorna. Det är med dubbla känslor. Inte alls p.g.a. skolan i fråga, vårt samarbete fungerar bra. På många sätt är det utmärkt att fira just julavslutningen i kyrkan, eftersom upprinnelsen till jullovet också är kyrkans. Mina dubbla känslor beror istället på Skolverkets tolkningar av skollagen och deras syn på religion.

För det första konstaterar jag att organiserad religion alltid tar sig uttryck i gemensamma ritualer. Men även den som inte är troende medverkar i ritualer. En fotbollsmatch eller en skolavslutning i en aula följer också ett visst mönster, där man riktar uppmärksamheten åt samma håll och skapar en känsla av gemensam stämning. Enligt Wikipedia lämnar man vardagen och ritualen följer ett mönster, den upprepas vid bestämda tider: ett repetitivt kollektivt beteendemönster.

För det andra konstaterar jag att man själv avgör om man vill delta i en ritual och isåfall hur. Om man väljer att ställa sig som åskådare eller man ser sig själv som en deltagare. Även detta gäller oavsett om det är en religiös ritual eller inte.
Först när man själv deltar aktivt blir man en del av ritualen.

För det tredje undrar jag hur stark makt över människors sinnen Skolverket tror att mitt ämbete har. Det är inte självklart att alla tystnar för att lyssna på mig. För mig är det uppenbart att skolavslutningen inte är en gudstjänst med kollektiv bön eller trosbekännelse. Inte ens om det är en gudstjänst går jag runt och kollar om folk ber med eller läser trosbekännelsen, det är alltid frivilligt. Men på skolavslutningar får jag inte heller på lov att göra det som alla vet att präster gör: läsa Bibeln, be eller välsigna. Under årens lopp har jag fått möta en del kommentarer kring det, för folk förväntar sig att jag ska göra det, även de som inte själva gör det.

För det fjärde undrar jag hur man tänker kring gästfrihet. För mig är det självklart att alla är välkomna till kyrkan. Faktum är att jag anser att alla skolbarn SKA besöka kyrkor och andra religiösa rum, Svenska kyrkan ska inte ha ensamrätt. Men när skolan gör studiebesök, oavsett var de äger rum, är det skolans uppgift att förbereda eleverna och följa upp besöket med efterföljande samtal för att nyansera verkligheten. Om man besöker Helsingborgs stora arbetsplatser, berättar de knappast om sina konkurrenters verksamheter. När man kommer på besök så följer man de regler som finns där, t ex om man behöver använda skyddskläder. Man kommer inte dit och dikterar i förväg exakt hur det ska gå till, och styr vad personalen säger. Fast precis det vill Skolverket göra.
Christer Sturmark från Humanisterna ansåg att kyrkan borde upplåtas till skolorna, eftersom staten betalar kyrkoantikvarisk ersättning (KAE) varje år. Vi kan gärna räkna ut hur många kronor det blir per kyrka och vad det blir i minuter. För även om jag hade gjort hembesök istället (han anser att prästen kan få ledigt) så hade vaktmästaren behövts eftersom han styrde ljus och ljud. Hans lön, kantorns lön liksom alla instrument, vårt ljudsystem och våra mikrofoner, allt det har Svenska kyrkans medlemmar betalt. Vi bjuder på det, det är en del av den kristna gästfriheten!

För det fjärde ställer jag frågetecken kring vad som är godkänt och icke godkänt. Den som har godkänt vissa psalmer men inte andra, har bristfälliga kunskaper inte bara i religionskunskap utan också texttolkning och läsförståelse.
Barnen ska lära sig psalmer för att de är en del av den svenska traditionen. De får ta aktiv del av skolavslutningen genom att sjunga. Bland godkända psalmer finns Nu tändas tusen juleljus (Sv. ps. 116) och Stilla natt (Sv. ps. 114). Båda dessa psalmer innehåller bekännelser. Även annat än den apostoliska trosbekännelsen är bekännelser om att Jesus är Gud och världens frälsare. Jag kan inte be skolbarnen läsa med i trosbekännelsen men de får lov att sjunga

att född är Herren Jesus Krist

och

Kristus till jorden är kommen, oss är en Frälsare född

. Många av de sånger som vi normalt sjunger i skolor i advent och på Lucia anknyter också till Jesu födelse, inte bara historiskt utan även teologiskt, men de är ok. Logiken brister…
Jag får inte lov att berätta för mycket om vad vi kristna firar under julen och upprinnelsen till deras jullov, men de är välkomna till ett rum fullt av symboler, inklusive en man under avrättning, en hemlös familj och nakna barn, beroende på vilken kyrka man besöker. Det är tur att vi tänder mycket ljus så det blir mysigt…

Kära Skolverket. Inte bara en deltagares ord utgör en en ritual. Det är en helhet som samverkar: alla medverkande, platsen, gemensamma ord och hymner, varje moment. Hur barnen kommer att uppleva sina skolavslutningar beror mer på deras lärare och deras familjer än på mig.
Skolavslutningar i kyrkan är en relativt ny företeelse i Sverige. Kristendomen är däremot etablerad sedan omkring 1000 år. Många svenskar firar jul, med olika traditioner. Stora delar av Sverige står stilla ett par timmar på julafton. Att inte få berätta varför det är så är både religionsfobiskt och historielöst.

Det vore trevligt om vi kunde samtala om hur vi på bästa sätt kan låta skola och kyrka mötas. Egentligen tror jag inte att det behövs, för på många platser fungerar det ypperligt lokalt.
Så snälla, bakbind inte oss präster genom nationella riktlinjer, som inte är logiska.

Jag förstår att det finns de som inte anser att skolavslutningar i kyrkan är logiskt i dagens samhälle. Men på många platser är det en uppskattad tradition. Låt oss göra den inklusiv, istället för exkluderande, vare sig det är präster eller ateister som känner sig exkluderade. Det är sällan muslimerna som protesterar, eftersom Jesus anses vara en profet inom islam. Låt flera traditioner rymmas, istället för att ta bort.

Präster som har skolavslutningar i kyrkan gör olika. Jag har valt att följa Skolverkets rekommendation även om jag anser att den är fel och får mig att känna mig obekväm. Därför bar jag inga liturgiska kläder idag, för att markera att skolavslutningen inte är en gudstjänst. När jag nämnde Gud eller Jesus sa jag att jag tror eller att vi i kyrkan firar. Jag läste ingen bön högt och välsignade inte barnen, trots att den aronitiska välsignelsen är hämtad ur Fjärde Mosebok, helig skrift i tre världsreligioner.
Men som alltid bad jag för de närvarande under klockringningen. På kvällen sammanfattade jag dagen inför Guds ansikte och önskade frid även för skolbarnen, deras familjer och skolans personal. För reglerna till trots så blev det fina skolavslutningar. Jag tror inte att det främst var jag som spred det glada budskapet idag, vi hjälptes åt!

Slava sveti Nikola

Idag är det en familjehögtid i min ursprungsfamilj. Min familj har ett familjehelgon, vilket är brukligt i den serbisk-ortodoxa kyrkan. Familjehelgonet ärvs på fädernet till sönerna. Döttrarna får fira sin makes. Min familj har den absolut vanligaste, den helige Nikolaus, förebilden för Jultomten. Han firas den 6 december (titta efter i din egen almanacka) men den serbiska kyrkan använder den julianska kalendern och är 13 dagar efter. Idag har vi alltså firat slava sveti Nikola.

Som serbisk prästdotter anser många mig rätt misslyckad. Jag har inte gjort särskilt mycket av det som förväntats av mig. Jag har ju dessutom konverterat! Och valt att arbeta som präst, kvinnliga präster finns inte i den serbisk-ortodoxa kyrkan idag.

Men den 19 december då slår jag på stort och släpper julförberedelserna för en stund. Då uppfyller jag verkligen det fjärde budet 🙂 Som protestant är helgonfirande helt oviktigt för mig. Jag läser gärna om helgon, som förebilder i tron. Men slava är viktigt för min pappa. Min mamma, som var konverterad ortodox, hade en annan slava. Förr firade vi båda. Det senaste decenniet är det jag som har gjort slavabrödet. Det är ekumenik i praktiken, ekumenik av kärlek till familjen. Det är inte svårt att göra en brödkaka med bokstäverna IC XC NIKA, Jesus Kristus segraren. Jag väljer att se det som berikande att känna till fler kulturer och att ha en viss insyn i andras kristna liv.

Så ikväll har vi firat, på ortodoxt vis. Med slavabröd, zito (kokta hela vetekorn) och vin. Sedan äter vi det, med räkor, lax och hovmästarsås, som passar som ortodox julfastemat.

срећна слава / Glad slava önskar jag alla som firar!

Julens budskap

På julkonserten som jag nämnde i mitt förra inlägg sjöngs en sång som var ny för mig, Christmas is a time to love. Lyssna på den här.

Jag tycker att melodin i all sin enkelhet med en överstämma som barnen sjöng på konserten är underbar. Men texten gör mig tveksam. Inte för att man inte ska älska på julen, utan för att det inte räcker med kärlek bara på julen.

I julhandeln finns mycket stress, där skulle behövas mer kärlek. Många organisationer får stora gåvor i december, som sedan får räcka hela året, då deras gåvogivare är färre.

Hela året behövs kärlek! Till alla människor vi möter. Bara genom handling kan kärleken övervinna rädsla och förtvivlan. Gud är min förebild i kärlek. Som möter igen och igen med en öppen famn, som kommer till oss som ett litet barn. Det är mod, och mod är en viktig del av kärleken.

Mer kärlek, hela året! Synd att det inte passar till melodin…

Julkonsert

Jag har landat i soffan efter en härlig söndag som inleddes med dopsamtal och avslutades med julkonsert. I mellantiden hade en av våra ideella fixat en julmarknad tillsammans med andra goda krafter.

Musiken är en viktig del av advents- och julfirandet, för mig och många andra. Dagens julkonsert var också ett julspel med hela berättelsen om resor, stjärnan, föräldrarna, barnet, de första gästerna och änglarna. Barnkörerna och vuxenkörerna sjöng och visade upp julberättelsen, och synliggjorde evangelium.

Mina fantastiska kollegor gjorde det till en lyckad kväll och jag är så glad att jag fick vara en del av det. Evangelium blir starkt när det sjungs och jag gläds åt att jag idag fick sjunga favoriten Christmas Lullaby of Joy i duett.

Dagens tema var Bana väg för Herren och idag fick musiken som så ofta förr göra just det i vår kyrka.

Goda råd till Lucia med följe

Jag har gått i Luciatåg många gånger, ibland som Lucia men desto oftare som tärna, mestadels med levande ljus.
Jag har svimmat en del i mina dagar men inte på Lucia. Här kommer mina bästa råd för att stå på benen.

– Grunda väl. Ät frukost/lunch/middag som vanligt. Banan och vatten är bra fika, och bananen gör att man inte blir så kissnödig.
– Stå inte helt still. Försök stå med fötterna lite isär och fördela vikten jämnt eller växla lite.
– Vicka på tårna (Lucia kan även vicka på tummarna) så ökar blodcirkulationen
– Om man som tärna har levande ljus, håll det inte rakt under näsan utan lite åt sidan (dock inte under någon annans näsa heller)
– Om ni är många och inomhus, var inte för varmt klädd under lucialinnet
– Om du är på väg att svimma och ovanstående inte har hjälpt, sätt dig ner! Det är ingen som kommer minnas det och ingen tar skada av det.
– Kom ihåg att ha roligt! Lucia sprider ljus och värme i en kall och mörk tid.

Musikhjälpen 2013 för mammor och barn

Det finns telefonsamtal man aldrig kommer att glömma, som påverkar ens liv mer än man kan förstå.

Jag hade fått värkar. Det var dags! Det var en dryg vecka kvar till det beräknade datumet men det var ju andra gången. Jag ringer till förlossningen.
– Hej, jag har regelbundna värkar och jag skulle vilja komma in.
– Nja, du vet ju hur det ska kännas men du har ju inte haft värkar så länge. Vänta lite till.

Det gick två timmar från detta telefonsamtal tills vi kom in på förlossningen. Då hade min man kört fortare än vad som är tillåtet, för jag hade så ont. Men det värsta visste vi inte då, att vårt barn inte fick tillräckligt med syre.

En halvtimme senare var han ute. Han andades inte själv. Han kom igång, precis som den inringde barnläkaren lovade. Men han klarade sig inte så bra som först antogs. Han har idag en bestående hjärnskada, orsakad av syrebrist i magen.

Jag har malt tanken om och om igen. Vad hade hänt om vi hade åkt in när jag ville? Varför stod jag inte på mig?

Vad hade hänt om barnmorskan hade frågat efter min förkylning? Idag vet jag att feber under värkarbetet är en riskfaktor.

Vår verklighet går inte att förändra. Men det går att förhindra att andra råkar ut för samma sak.
För även i säkra Sverige, där vi kan förlösa med kejsarsnitt och lägga barn på kylbädd, drabbas kvinnor och barn av skador. Så mycket värre för de mammor och barn i andra delar av världen, med klart sämre förutsättningar. Tänk att inte ha någon att ringa, att inte ens få träffa en barnmorska.

Graviditet och förlossning är riskfyllt för kvinnor och barn, kanske det farligaste vi genomgår under våra liv. Låt oss göra det så tryggt som möjligt för alla inblandade, även de mest utsatta. Stötta Musikhjälpen!

Att resa sig igen och igen och igen

Nelson Mandela har avlidit. Det var väntat och är sorgligt. Vi har mist en man som gjort en fantastisk livsresa. Twitter och Facebook fylls av citat och länkar till tal han hållit efter fångenskapen.

Det är ett par saker som stannar hos mig.
Mandela vågade tänka om och tänka nytt. Fängelsetiden gav honom nya perspektiv, trots att han var fysiskt förhindrad att röra sig gjorde hans tanke det ändå. Det är en tröst för alla som inte har samma möjligheter att röra sig ute i världen, Mandela själv sa att det var genom böckerna han reste. Litteratur kan ge oss kännedom om mycket som vi aldrig möter i vår vardag.

Mandela råkade ut för mycket i sitt liv, både i sin offentliga gärning och privat. Han levde inte oberörd av verkligheten men senare delen av hans liv visade på en oerhörd själslig styrka, att leva i försoning med livets alla orättvisor och ändå kämpa för livets goda.
Det är inte svårt att resa sig första gången man faller. Det som kräver verklig styrka är att fortsätta resa sig varje gång man faller. Den styrkan hade Nelson Mandela och jag hoppas och tror att fler har fått den förmågan med honom som förebild.

Tack för inspirationen, Nelson Mandela. Vila i frid!

”Do not judge me by my successes, judge me by how many times I fell down and got back up again”
”I am not a saint, unless you think if a saint as a sinner who keeps on trying”

#hemlös

Twännen Kent Wisti satte som mål att få hashtaggen #hemlös att trenda på Twitter ikväll. När en hashtag trendar dominerar den flödet på Twitter.

Ibland tror vi att vi ingenting kan göra. #hemlös är ett sätt att lyfta frågan. För er som inte är på Twitter har jag försökt sammanställa en rad konkreta saker många av oss kan göra för dem som inte har bostad.

– Våga se de hemlösa, när du möter dem
– Våga ge en gåva, pengar eller mat
– Köp tidningen Faktum
– Ha med ett extra par vantar, ge till den som fryser (varmahnder.blogg.se)
– Arbeta ideellt t ex på stadsmission eller soppkök
– Skänk rena, hela kläder, gärna ytterkläder och underkläder
– Skänk handdukar och hygienartiklar
– När du köper kaffe, eller mat, köp en extra, sk suspended coffee/meal. Perfekt för dig som sällan har kontanter! Säg sedan till hemlösa att gå in på de ställen du vet är med
– Bjud in den som fryser i värmen

INGEN KAN GÖRA ALLT MEN ALLA KAN GÖRA NÅGOT!

Länkar för Helsingborgare:
RIA Hela människan
http://www.helamanniskan.se/vara-enheter/skane/helsingborg/hela-manniskan-ria-helsingborg/

Bostad först
http://www.helsingborg.se/Medborgare/Omsorg-och-stod/Boenden-sarskilda/om-bostad-forst/

Frihamnen Hemlösas hus
http://www.hemlosashus.se/

Skånes stadsmission i Helsingborg
http://www.skanestadsmission.se/Verksamheter/Helsingborg/Mansklig-varme-pa-gatan/

Julkalender

Jag är en barnslig själ som älskar julkalendrar! När jag var liten brukade jag ha massor (bl a min mormors, som återanvändes varje år), och nu får mina barn flera stycken, bl a den från Svenska kyrkans internationella arbete. Jag brukade också titta på de danska tv-kalendrarna, som efter min mening är betydligt bättre än de svenska. I år repriseras dessutom en särskild barndoms favorit.

Förutom luckkalendrar och tv-kalendrar, kan man som vuxen läsa böcker eller se tv-serier i 24 avsnitt (t ex Matador, populärt bland många danskar). Då kan man också välja ett andligare innehåll.

För den som som vill ha ett andligt innehåll kan man läsa dagliga andaktsböcker. Wilfrid Stinnisen dog igår, men har betytt mycket för mångas andaktsliv. Ärkebiskop Anders Wejryd har skrivit en andaktsbok, som börjar just idag, så den börjar jag på.

Advent är väntan och förväntans tid. För oss som väntar går tiden lite fortare, när vi får andras tankar om tron…

Domssöndagen eller Kristus tröstarens dag?

Nu är jag nog ifatt efter kyrkomötet, jag hann vara ledig två dagar innan jag idag återgick i tjänst. Som ansvarig för vuxenverksamheten hade jag ansvar för en föreläsning med Jonas Helgesson. Vi hade bjudit in honom för dels en öppen föreläsning för allmänheten, dels en föreläsning för våra konfirmander.

Jonas har CP, precis som min son. Numera känner jag många barn med CP men inte så många vuxna. Jonas brukar säga att alla med funktionshinder inte är likadana, men det är ändå roligt att se vuxna med CP. En annan vuxen förebild är Lovisa på Bolibompa. De är förstås inte särskilt lika men båda gör att jag hyser gott hopp om framtiden för alla barn med CP som växer upp nu.

Idag är det också domssöndagen och som ni kanske vet hade vi en diskussion kring söndagens namn på kyrkomötet. Jag ogillar bilden av Kristus som en kung, om han vore lik de kungar vi har i vår nutid. Alla bilder av Gud, begränsar Gud, eftersom vi är färgade av de bilder vi bär med oss. Så funderade jag på vem av alla kungligheter som bättre skulle passa in i min Gudsbild. Jag kom att tänka på lady Diana, som hon hette efter skilsmässan. En kvinna som fick utstå offentlig förödmjukelse, men vågade stå upp för sig själv och vad hon trodde var rätt. Som kämpade för andra människor, även de som ingen annan vågade röra. Alla hennes goda handlingar, de står för det goda som bär min tro på Gud.

Efter att ha lyssnat på Jonas undrar jag om inte den stora domen sker här? Vi dömer oss själva, andra dömer oss. Men inför Gud går vi lägga av oss allt och bli de vi är menade att vara. När Jesus en gång kommer åter längtar jag efter hans öppna famn. En dom där nåden är större än allt annat.

Eller som vi sjöng i mässan idag:
Above all powers, above all kings
Above all nature and all created things
Above all wisdom and the ways of man
You were here, before the world began

Above all kingdoms, above all thrones
Above all wonders the world has ever known
Above all wealth and treasures of the earth
There’s no way to measure what you’re worth

Crucified, laid behind a stone
You lived to die, rejected and alone
Like a rose, trampled on the ground
You took the fall and thought of me
Above all

Jag längtar inte efter en kung, utan efter en trösterik, nåderik, barmhärtig Gud!