Mitt namn visar vem jag är. Det avslöjar att jag har rötter i mer än ett land och det avslöjar vilken familj jag gift mig in i. Bara genom att se på mitt namn kan du veta mycket om mig.
Så är det med alla namn. Ett namn kan avslöja att man troligen tillhör en viss generation, var man har sina eller familjens rötter, vilket kön man föddes till osv. Namn är viktiga, valda med omsorg och hör intimt ihop med vem vi är.
Mitt förnamn har en i Sverige ovanlig stavning. Faktum är att när jag föddes i Danmark, var den stavningen inte tillåten enligt namnlagen (fast det är den idag). Stavningen på mitt namn är däremot den vanligaste på Balkan och i Ryssland. Jag är alltså knappast ensam om denna stavning.
Under hela mitt liv har jag fått stava till mina namn, och har ofta fått finna mig i att de ändå är felstavade. Jag förväntas veta att det ändå är mig man menar. Det är dock inte alltid helt enkelt.
På en riktigt fin middag stod det inte Sofija utan Sonja på bordsplaceringen. Så heter min svärmor, och ett kort ögonblick undrade jag om det fanns någon annan Sonja där. Till sist fick jag inse att det var jag som avsågs. Visserligen är Sonja ett ryskt smeknamn för Sofija, men jag har aldrig kallats det. Numera kallar dock en vän som var med på nämnda middag mig skämtsamt Sonja.
På mitt arbete finns en organist som heter Sofie. Det blir en del lustiga situationer när man blandar ihop oss, men det händer också att mail kommer fel, när man väljer lite för snabbt i rullisten på de man mailar oftast.
Det är klart att det blir fel ibland, även när vi anstränger oss. Men vissa fel kan ju bli helt tokiga. Såg igår en annons från en tidning om en mässa idag i Malmö som skulle ledas av biskop em. Christian Odenberg (sic!). Ett snabbt byte mellan två bokstäver blev ett könsbyte!
Uttal blir ofta fel av utrikes födda, även namn som ständigt återkommer. Under den tid Aida Hadzialic var minister lärde sig ingen på SVT att uttala hennes namn rätt och jag grämde mig varje gång. Hennes namn var dessutom alltid felstavat, eftersom vi i svenskan saknar de diakritiska tecken som på ursprungsspråket bosniska markerar uttalet. Det ska vara en hake över Z och en akut accent över C, alltså Hadžialić. Av de fyra tangentbord med latinska bokstäver jag använder, kunde bara det engelska åstadkomma dessa. Jag är häpen över att det är accepterat att man bara tar bort diakritiska tecken. Bokstäverna a, å och ä är olika ljud och uttalas olika, precis som č, ć och ç. Då vore det bättre att medvetet stava fel men följa uttalet, som man ofta gör t ex vid stavning av ryska namn.
Visst handlar det om status. Alla vet att Stefan Löfven uttalas med betoning på sista stavelsen, trots att stavningen inte indikerar att det ska vara så.
Ibland kan en felstavning leda till en helt annan människa, t ex en Karlsson eller en Carlson. Eller när man använder ett smeknamn så ofta att ingen längre känner igen det egentliga namnet, t ex en Per som alltid kallats Lillen. Det kan också handla om betoning av ett namn, t ex namnet Mia som kan uttalas med både långt eller kort i.
Därför är jag noga i mötet med människor. Frågar ofta om stavning av faddrar så att det blir rätt på dopbevis och fadderbrev, kan be om att de ska skriva ner till mig. Lyssnar noga hur föräldrarna uttalar dopbarnets namn. Hör jag ett smeknamn i sorgesamtalen frågar jag vilket de föredrar att jag använder, eller om jag ska använda båda.
När det gäller siffror är vi så vana att det ska vara exakt. En siffra fel i telefonnumret så ringer vi någon annan. En siffra fel i personnumret kan få ödesdigra konsekvenser. I epost-adresser med namn, t ex svenskakyrkan-mailen, är rätt namn och stavning a och o om man vill att mailet ska gå fram.
Min noggrannhet med namn leder till att jag reagerar på felstavningar eller feluttal och att jag rättar. Då uppfattas jag som petimäter, när det faktiskt är ett sätt för mig att visa omsorg om människor. Jag vill att det ska vara rätt, både därför att jag själv vet hur det känns när det blir fel, men också hur svårt det är att dra gränsen för vilka fel som spelar roll och vilka som inte gör det och slutligen att det faktiskt kan uppstå reella problem när man ”bara” stavat fel. Det gäller självklart även mig. Rätta mig gärna, för namn är viktiga!
Sofija L Pedersen 