Hårdrocksmässa

Efter nästan två år från första tanken till genomförande, har jag denna helg fått fira två hårdrocksmässor i GA-kyrkan.
Det var en kollega som kläckte idén, sedan startade vi som var intresserade en arbetsgrupp. Redan från början ville vi att det skulle vara en mässa. Vi följde högmässans ordning, letade bland redan skriven och känd musik efter passande låtar. Det är ett lutherskt föhållningssätt, tänker jag, att använda befintligt material, musik som människor känner igen. Det finns gott om hårdrock och metal med kristet budskap, så det var inte svårt att hitta. Mässan hade kunnat vara betydligt längre – och när vi gör det igen finns det fler låtar som funkar.

Temat var mörker och ljus. Hårdrocken visar tydligt på både det mörka och ljusa i tillvaron. Kanske är det inte så konstigt att det finns åtskilliga texter med bibliska motiv inom genren?
Flera sånger, som jag inte kände till tidigare, blev otroligt berörande, som kollegan Annas version av Alice Coopers Salvation. Eller fritidsledaren Jims growlande i vårt Kyrie. Vi hade fantastiska musiker som vi (anställda) gjorde vårt bästa för att leva upp till sångmässigt.
Vi fick en hel del hjälp av inslag i både tidningar och radio, men det tog också fart i sociala medier. Mellan 400-500 besökare upplevde Guds tilltal i ord, musik, kyrkorummet och högmässans ordning. En hel del var sällanbesökare, inte minst män mitt i livet som vi sällan möter annars. Många delade nattvarden. Vi delade ut 100 Metal biblar (NT samt personliga berättelser av kristna musiker inom genren).
Det finns de som tycker att hårdrock inte hör hemma i kyrkan. Jag förstår inte det riktigt. Det är samma instrument som används i hårdrock som i många lovsångsteam. Om texten förmedlar evangelium, så tycker jag den kan höra hemma i kyrkan.
Jag är otroligt tacksam över att två världar möttes: kyrkan och hårdrocken, där allt tillsammans förkunnade att Kristus är världens ljus!