Nu pågår valkampanjerna som bäst. Det sprids politiska budskap som kastas på marken, man försöker få mest utrymme i media och portionera ut sina budskap. Allt för att svenska folket ska kunna utnyttja sin demokratiska rätt att rösta i fria val till kommun, landsting och riksdag i höst.
Det kommer vallöften. Jag tycker inte om det ordet. Ingen av oss kan förutse vad som händer de närmsta fyra åren. Alla löften är visioner om vad partierna vill. Närsomhelst kan de kullkastas, av dåliga nyheter, omständigheter som Sverige får tackla. Vallöften fungerar bara om allt är som vi tror att det är i augusti 2014, om ett parti får mer än 50 procent av rösterna. I annat fall fungerar det inte som ett löfte. Alla måste förhandla efter valet. Ingen sida är överens och i en äkta demokrati måste valresultatet få styra såväl riksdagens sammansättning som den politiska agendan.
Själv tycker jag att det är bättre att lita på sin ideologiska kompass. Bortse från kortsiktiga löften om vad vi tycker är viktigt här och nu och se på de riktiga visionerna, det som står i partiprogrammet. Vilket samhälle vill ditt parti leva i?
Det finns reklamfilmer och vallåtar, som dyker upp här och var. En har berört mig mer än andra. Det är Socialdemokraternas film med en flicka som sitter i skolan och behöver hjälp med matten för att kunna uppfylla sin dröm om att bli läkare.
Kanske är det för att hon är lite lik mig, som jag såg ut som som barn. Eller så är det för att jag känner igen mig i historien…
När jag skulle börja högstadiet skulle man välja nivå på matten och engelskan. Det fanns allmän och särskild. Det var flest som valde särskild, den som var lite svårare. Men plötsligt började jag fundera. Med två föräldrar som var sjuka, där den friskaste inte hade gymnasiebehörighet, skulle jag verkligen klara matten? Jag visste att ingen av dem skulle kunna hjälpa mig, om jag inte kunde själv. Tack och lov hade jag lärare som peppade mig, som övertygade mig om att jag skulle klara det. Jag gjorde det, själv, och valde så småningom naturvetenskapliga programmet, till och med med en extra kurs i matematik. När jag körde fast hjälpte lärarna mig loss, och mina vänner.
När jag går och röstar om mindre än fjorton dagar, så röstar jag inte bara för vad som är bäst för mig just nu, eller mitt hus, eller ens mina barn.
Jag röstar för alla de barn, som behöver de bästa förutsättningar skolan har att erbjuda. Jag röstar för alla som någon gång kommer behöva sjukvård. Jag röstar för alla som är arbetslösa just nu. Jag röstar för ett jämlikt samhälle.
Inget parti är perfekt. Jag håller inte med om allt. Men jag vill vara med och bygga ett bättre samhälle, för oss tillsammans.
PS Tycker du politik är svårt att förstå sig på? Jag rekommenderar Alla väljare
Sofija L Pedersen 