#modersmål

Jag har haft förmånen att ha haft modersmålsundervisning. Som barn till två invandrare från olika länder hade jag rätt till två hemspråk.

Under mina första skolår, på Rosengård i Malmö, hade jag modersmålsundervisning i dem båda. Underbart, med engagerade lärare!

Så småningom flyttade vi, till en kommun som tyckte att det gott kunde räcka med ett hemspråk. Jag valde det svåraste, serbokroatiskan. Tyvärr blev det inbördeskrig och man renodlade sina egna språk. Jag hade en duktig lärare, som tog hem material från sitt hemland, Kroatien. Tyvärr skiljde det sig plötsligt markant från min familjs serbiska språk, så jag bytte till den lättare danskan.

Jag fortsatte ändå upp på gymnasiet och fick således betyg i modersmål: danska. Förutom att jag fick läsa dansk litteratur och dansk historia, har detta betyg hjälpt mig flera gånger då jag sökt arbete, där man efterfrågat dansktalande personal.

Nu är det mina barns tur, och jag gläds åt deras framsteg i flera språk.

Den som är enspråkig under uppväxtåren invaggas i tron att det är normalt, men i många länder är det helt naturligt att man redan i förskoleåldern talar flera språk. Till skillnad från sjuttiotalets begrepp om halvspråkighet, vet vi idag att det är fullt möjligt att lära sig flera språk parallellt och att alla språken gynnas ju bättre undervisningen är i respektive språk.

Jag tror knappast att efterfrågan efter flerspråkig personal kommer att minska. Det borde gynna arbetsmarknaden på lång sikt att investera i modersmålsundervisningen, förutom att det på kort sikt gynnar elevernas kunskaper i svenska.

Idag hörde jag en del av Sveriges radios granskning av modersmålslärarnas arbetsförhållanden. Jag hoppas att detta ska hjälpa både dem och alla barn som har modersmålsundervisning så att fler får denna fantastiska möjlighet!