Funkislivets lotteri

Att ha ett barn med funktionshinder, eller att själv leva med funktionshinder, är att ständigt leva i ett lotteri. För trots att det finns lagar och regler för att alla ska kunna leva ett jämlikt liv, så är det allt annat. Ibland känns det mer slumpartat om man får hjälp

Det spelar roll vilket sjukhus man tillhör och vem man träffar på där,
det spelar roll vilken habilitering man tillhör och vem man träffar där,
det spelar roll vilket landsting man tillhör och vad de prioriterar,
det spelar roll vilken kommun man bor i och vilka som handlägger ärenden där,
det spelar roll vilken handläggare man får på Försäkringskassan.

Jag önskar att jag kunde säga en bra ort att bo på i en bra ort, med ett bra sjukhus, en bra habilitering, ett bra landsting och en kompetent Försäkringskassa. För jag lovar att vi är många som skulle flytta dit. Men så inser jag det absurda i det hela. Det ska inte spela roll var man bor, man har rätt till ett bra liv ändå!

Nu finns det säkert någon som tycker att jag är gnällig. Detta gäller inte främst mig och mitt barn. I min kontakt med andra funkisföräldrar ser jag så många orättvisor, inte från livet självt utan från samhället. Ett samhälle som gör olika bedömningar av oss och våra barn, beroende på var vi bor. Det måste det bli ändring på!