Postkonfirmation

Den här tiden är speciell. Inför konfirmationen är allt så intensivt, sedan är gruppen avslutad på ett par timmar. Tack och lov har vi återträffar inbokade redan i vår!

Jag har sedan i höstas haft förmånen att vara en av flera ledare för 30 fantastiska ungdomar som valt att konfirmera sig. Vi har fikat, lekt, pratat, läst Bibeln, firat andakter och gudstjänster ihop, sjungit, dramatiserat om många av livets stora frågor.

Uppdelat på tre konfirmationsgudstjänster fick de själva återge vad de tyckt var viktigast. Flera återkom till detta att Gud alltid är med, att de inte är ensamma.

De gjorde klick-klack teater av Fotspår i sanden. (Klick klack teater är en sorts stillbilder som växer fram medan publiken blundar. När berättaren säger klick ska man blunda, när hen säger klack ska man titta. Medan man tittar berättar berättaren vad man ser).
De sjöng fina sånger de själva valt och talade kring deras tolkningar av Guds närvaro: Broken road av Rascall Flats och Breakeven av The Script (Fs version finns på Facebook, bättre än originalet!).
De dansade till Deliverer av Mandisa och en grupp hade gjort en egen dans till The Man av Aloe Blacc, som skulle kunna vara Jesus.
De hade en auktion, för att belysa människans okränkbara värde, eftersom vi är skapade av Gud.

Är ni nyfikna finns det bilder och videos på församlingens Facebooksida för ungdomsarbete: XP ung i Kvistofta församling.

Jag är stolt över alla ungdomarna och tiden vi haft tillsammans. Mitt tal handlade om att konfirmationstiden är som ett påskägg, allt är inte slut än. Resan med Gud fortsätter, även om våra vägar skiljs åt.