Mig veterligen är det endast Jesus som kan tämja stormar så att de lyder honom. Ändå är det kanske föga förvånande att vi människor har så svårt att lyda stormen, när krismyndigheter talar om för oss att stanna inne för att undvika stormen. Människan tror ju allt oftare att hon är Gud numera. Vi har svårt att erkänna våra egna begränsningar och inse att det finns något som är större än vi själva.
I måndags var jag rädd och arg. Rädd för att jag med mitt arbete vet att livet är skört. Rädd för att min man skulle ta sig hem från arbetet mitt i en storm som skördade liv få mil från oss. Arg för att min man uppmärksammat sina chefer på klass3-varningen, men att denna ignorerades till stor del. Arg för att man inte har respekt för naturens krafter, som är långt större än någon människas!
Där satt jag ensam med våra tre barn, och vädjade till mannen att stanna på arbetsplatsen tills det värsta var över, eftersom han inte hade fått gå i tid. Men på denna arbetsplats finns det larm, som gör det omöjligt att stanna t ex över en natt.
Jag anser att man ska följa de rekommendationer som finns och ta klass3-varningar på största allvar. Vid så allvarliga varningar bör man i god tid stänga verksamheter så att folk kan ta sig hem. Endast de som måste vara i tjänst för samhällsnödvändiga funktioner ska vara det.
Jag kan inte förstå de som tar sig ut i stormen utan ett viktigt ärende. Om man drabbas av flygande bråte, då måste räddningspersonal ut för att rädda någon som borde stannat inne från början.
Vi behöver lära oss att ta naturen på allvar. När vi nu kan förutsäga stormar, även om vi aldrig säkert kan veta exakt var de kommer drabba, så bör vi ta lärdom av misstag. Stänga affärer, skolor och företag. Skicka hem folk i god tid. Allt måste inte fungera som vanligt vid extrem väderlek. Det inträffar inte så ofta och varar sällan så länge.
I Danmark dog flera personer under stormen och människor satt fast i tåg som aldrig borde gått. I Sverige gjorde de flesta kloka val, vilket säkert bidrog till att ingen människa dog. Vi borde vara tacksamma för det istället för att klaga, som jag sett flera Göteborgare göra, för att stormen inte drog över det området, som förutspått. Tacksamma för att man ställde in tåg, så att man slapp fastna på spåren (det var ju uppenbarligen rätt beslut eftersom flera tåglinjer hade störningar dagen efter).
