Cancer

Jag brukar sällan använda ordet hata, det är ett starkt ord som inte ska användas i onödan. Men när det gäller cancer då är hat, avsky, maktlöshet ord som ändå inte räcker till för de känslor som väcks i mig.

 

Både som privatperson och i mitt yrke möter jag människor som drabbats av cancer. Det finns de som överlever, men jag har mist mig närstående i denna sjukdom. Ännu en gång lurar sjukdomen nu runt hörnan för en kär ”adopterad” familjemedlem (vi har inga blodsband, men vi är släkt ändå!).

 

Jag sätter inga hjärtan i min Facebook-logg. Däremot gör jag vissa konkreta saker.

Jag ber, för de som är sjuka och de som arbetar med cancersjuka.

Jag stöttar en organisation som bl a satsar på rehabilitering av cancerdrabbade. Tyvärr har Lydiagården i Skåne gått i konkurs, men sådan verksamhet behövs verkligen!

Jag prenumererar på lotter från Cancerfonden och ger dem i tid och otid till människor som redan har allt – eller som jag inte känner tillräckligt väl för att veta vad de kan tänkas önska sig.

Jag skänker pengar till de som arbetar med forskning i Lund, eftersom jag och mina närstående har så fina erfarenheter därifrån, mitt i all sjukdom.

 

Du får bestämma vad du vill göra, men gör något mer konkret än symboler i en statusuppdatering. Så får fler hjärtan klappa längre!