Det är högtryck på sjukhusen i Skåne. Det vill säga, det är gott om patienter och ont om personal. Ofta också platsbrist.
Själv går jag och väntar på flera nya bebisar i bekantskapskretsen. Det är inte utan rädsla, baserat på egna erfarenheter av att föda barn och på pressens rapporter om kvinnor som skickas än hit, än dit, när platserna inte räcker till i Skåne.
Ingången i livet är den största faran vi utsätter oss för, vågar jag påstå. Att födas är oerhört riskabelt. Så borde det inte vara i Sverige idag. Vi har kunskap och teknik så det räcker. Det vi slarvar med i förlossningsvården idag är tiden och personalen. Vi lyssnar inte tillräckligt på de födande kvinnorna och vi har inte alltid tillräckligt med tid. Det gör att rädda kvinnor ibland får föda utan tillräcklig hjälp. Det gör att nyförlösta kvinnor lämnas ensamma med barn, vilket är riskabelt för både mor och barn.
Barnen är det mest värdefulla vi har. Vi borde inte behöva mista en enda mamma eller ett enda barn i Sverige pga för få resurser. Det händer tack och lov inte så ofta. Men det händer förvånansvärt ofta att kvinnor får komplikationer, eller att mamma och/eller barn skadas under förlossningen. Det är kvinnor som får infektioner i livmodern, eller att den spricker (!) under värkarbetet. Det händer att överburna barn dör i magen i slutet av graviditeten för att man inte sätter igång i tid. Det händer att barn får syrebrist som leder till bestående hjärnskador. För egen del kommer vi aldrig att få veta om min sons cp-skada hade kunnat undvikas helt, eller lindras, om jag hade kommit in till förlossningen första gången jag ringde (som rutinerad omföderska borde jag vänta lite till, tyckte de).
Nu har jag ändå inte ens nämnt det faktum att partnern helt ignoreras i eftervården. Är det så vi ska ha det? Är det bara individer som får barn?
Så kära politiker. Vi har inte råd att slarva med förlossningsvården! Vet ni vad det kostar med neonatalplatser (ja, det finns säkert på era papper)? Ni, som förutom att bestämma i landsting även är kommunalpolitiker, vad kostar det när spädbarn drabbas av skador och behöver extra resurser resten av livet? Tänk vad det blir bara under de ca. 18 åren i förskola och skola? Och det är bara kostnaderna för barnen. Medan föräldrarna går på knäna, blir sjukskrivna eller går ner i arbetstid, i värsta fall aldrig till sitt tidigare yrke.
Det är alltid bäst att förebygga. I förlossningsvården har vi alla möjligheter att spara pengar inför framtiden – om vi bara vågar investera i tillräckliga resurser. För alla barn i Sverige har rätt att komma tryggt till världen!
Sofija L Pedersen 