Kollegor

Igår var jag på prästvigning i Lunds domkyrka. En vän och tidigare arbetskamrat blev en av mina nya kollegor. Tio män och kvinnor prästvigdes i mitt stift, men samtidigt vigdes många fler i andra stift. En annan av de nya prästerna kommer att vara pastorsadjunkt i vår församling, så jag fick också en ny kollega i församlingsarbetet.

En sak som vi sällan talar om i Svenska kyrkan är kollegialitet. Vi har turen att vara en stor kyrka med många präster och andra anställda. Att vara präst kan vara ett ensamt jobb. Men vi är inte ensamma, vi är många som kan hjälpas åt. Jag kan inte nog understryka glädjen i att ha kollegor man trivs med och kan lita på, både präster och andra medarbetare. Som stöttar och hjälps åt, när det blir lite för mycket. Som man ge gentjänster tillbaka.

Efter prästvigningslöftena säger prästerna: Jag, NN, vill med Guds hjälp och i förtröstan på Guds nåd leva enligt dessa löften.

En del av den hjälpen och nåden kommer till oss genom våra kollegor. Så idag tackar jag Gud för goda kollegor, ber om hjälp att själv vara en, och ber om förlåtelse för de gånger jag misslyckats.