Trots vabruari blev det en Fastekalender även i år.
Här finns den för nedladdning som pdf
Som vanligt går det att få daglig uppdatering genom att Fastekalenderns sida på Facebook, med mindre man fastar från sociala medier. Då får man skriva ut den istället
Den här terminen behöver jag fokusera på mina konkordanser, men först nu i slutet av terminen, med en deadline inför seminarium i januari har jag riktigt fått tid och ro till det. Det händer något när andra går på julledighet, då tystnar bruset och jag får utrymme till forskningen. Även om jag blev avbruten av två dygn på sjukhus för observation med ett av barnen. Min kära dotter lånar ut sitt rum, hon har ett större skrivbord och en säng där jag kan ha böckerna uppslagna.
En del tid har också gått till genomgång av Nytt Norsk Salmeleksikon, där jag samlar berättelser om hur sånger blir psalmer i norsk kontext. Här går det också att följa melodier med namn, enligt engelsk tradition, som ADESTE FIDELES. Den tror jag ni kan, men hymnary.org är fantastiskt och jag tillbringar många timmar där.
Då och då lämnar jag skrivbordet och träffar människor. I oktober var jag på första träffen i nytt danskt hymnologiskt nätverk, en samling i Odense med tjugo psalmnördar, där presenterade min forskning. Jag kände flera men fick också några nya bekantskaper. I vår har jag blivit inbjuden att skriva ett kapitel till en antologi om den danska psalmboken, utifrån ett nordiskt perspektiv.
I november var jag på Forum för finlandssvensk forskning i Åbo, också det arrangerades för första gången. Det bor omkring 300 000 svensktalande i Finland och de verkar alla känna varandra. Jag var nog den udda fågeln, särskilt som skånska väl knappast kan räknas som rikssvenska, men efter presentation av min forskning fick jag lite nya kontakter och det positiva omdömet: det här var ju mycket mer intressant än det verkade i presentationen (note to self, skriv roliga introduktioner). Men besöket gav också en förmiddag för handledning och fika (inklusive lakrits från Limhamn) med min handledare Jakob.
Som skaparen av Facebooksidan Fastekalendern skapade jag i år Adventspsalmkalendern med Spotifylista på nya och gamla adventspsalmer, eller bara psalmcitat för varje dag. När jag lade ihop alla som står i den svenska psalmboken, tillägget, Psalmer i 2000-talet och Förslag till nya psalmer blev det en per dag.
Jag och de andra redaktörerna har jobbat en hel del med det senaste temanumret av Hymnologi Nordisk tidsskrift som utkom i dagarna före jul. Där finns flera rapporter och intervjuer med mig vid pennan. Men mest gläds jag åt den stora bredden av bidrag från olika länder (artiklar, essäer, recensioner och rapporter), olika synvinklar och många olika skribenter som ger både djup och höjd åt tidskriften. Tack till alla som läser och bidrar!
Jag har fortsatt ha föreläsningar, ett sätt att sprida akademiska upptäckter i mer populärkulturella sammanhang, så det blev till föreläsning på en kyrklunch i grannförsamlingen, Hos Lekmannakåren i Raus och på IKT i Lund, med adventsfika. Det är alltid kul att få frågor, få veta vad som uppfattas som intressant. På ett ställe fick jag också tips om stipendium att söka! Men jag kan ha fler under våren…
Ett stipendium blev beviljat, av Letterstedtska föreningen, men bara en fjärdedel av vad jag ansökte om. Det var ett resestipendium för min planerade resa till Oslo i mars, då jag vill besöka Menighetsfakultetet där Svein Ellingsens arkiv finns. Det gör att jag nog inte kan stanna så länge som planerat, tyvärr.
Trist nog fick jag ingen utdelning på något av de arbetsstipendier jag sökte. Visserligen var det ansökningstid för ytterligare ett i november, och därmed är det två stipendier jag sökt som först ger besked i vår. I januari och februari får jag ta nya tag. Det är också tungt att få avslag som ges enbart på finska, och att få dem på fredagsmorgnar. Det var en tung inledning på adventshelgen, när jag fick det sista.
Men det finns också en del stora glädjande nyheter: Jag har skrivit på ett avtal för en bok och fått en redaktör, som har fått ett manus i nästan färdigt skick. Till våren hoppas jag att den är tryckt och kan köpas. Det känns riktigt roligt att det verkligen blir en bok från en teolog med förkärlek för praktisk teologi och psalmer. Ännu har vi inte bestämt titel men det är en introduktion till psalmboken för konfirmandledare, med material och övningar som kan användas i undervisningen.
Jag har slagit på stort och köpt ett antal nya psalmböcker som jag nyfiket undersöker. Jag har också fått några. Psalmerna fortsätter att bjuda på ständigt nya skatter. Jag har även denna period upptäckt nya saker, hittat exempel på översättningar som verkligen är tolkningar snarare än översättningar av originalet och också på hur vi räddar historiska psalmer i nutiden åt varandra.
Dessutom har jag fått nya kontakter.
Jag har varit inbjuden till firande av Sven-Åke Selanders bok, Psalmer behövda, på Centrum för teologi och religionsvetenskap i Lund. Stort att vara en av fyra särskilt inbjudna gäster, utöver de som huserar i huset.
Men det säger något om de åldersstigna hymnologernas produktivitet att man i åttio- och nittioårsåldern fortfarande ger ut böcker. Här tänker jag utöver Selander på Gustav Björkstrand, Jens Lyster och Ove Paulsen som alla gett eller är på väg att utkomma med nya publikationer. Forskningsivern är det då imponerande!
Antal sidor avhandlingstext: 84, 33 904 ord (+21%)
Antal konkordanser: 13, samt en nytillkommen nyckel över de finlandssvenska psalmerna som är gemensamma och vilken av de fyra konkordanserna som kommer ingå som bilaga till avhandlingen de återfinns i
Antal avslagna stipendier: 4, ytterligare ett sökt i november. Väntar nu på två svar.
Nivå på Duolingo (finska): Section 2, Unit 19 Talk about technology
Jag har tappat räkningen på antalet Fastekalendrar, även om jag började senare med den i advent. Andra har kopierat och gjort egna varianter, inte minst Snällkalendern från Bris.
Det är fint och bra, men jag vill ha fokus på ett adventsfirande som fokuserar på att Gud blir människa i Jesusbarnet.
Eftersom jag är psalmforskare i vardagen och det i år finns tillfälle att pröva psalmförslagen, även de fyra som jag bedömt som adventspsalmer räknade jag ihop alla, från psalmboken, tillägget, Psalmer i 2000-talet och de nya förslagen. Hör och häpna, det passar precis!
Varje dag är det små citat. På själva dagen kommer jag att publicera länk till sången via Youtube på Facebooksidan för Fastekalendern.
Här finns den, som pdf.
Kolla också in spellistan på Spotify (de psalmer som inte finns på Spotify, saknas därav de kortare antalet)
Jag har avslutat det första doktorandåret och påbörjat mitt andra år, därav att mina kvartalsrapporters numrering följer ett läsår snarare än kalenderår. Detta första år avslutades med att jag jobbade som komminister i Helsingborgs pastorat under juli månad (jag är tjänstledig därifrån för forskarstudier på heltid resten av året). Det var ett sätt att säkerställa lite inkomst ifall jag inte skulle få stipendier för hösten. Det fick jag, trots motgångar, veta att jag fått i sista stund. Tack Einar och Elisabeth Råbergers forskningsstiftelse för stipendium som möjliggör forskning på heltid september till december i år!
I augusti var jag på två konferenser. Först Christian Congregational Music Conference i Cuddesdon, mitt i Oxforshire i England. Ett prästseminarium som ibland kallas Holy Hogwarts. Det var fyra intensiva dagar av keynote sessions, panel sessions och roundtables om församlingsmusik i alla möjliga geografiska, kulturella och religiösa sammanhang, från hela världen och inte bara den världsvida kyrkan. Dock hade jag gärna sett och hört flera från katolska och ortodoxa sammanhang. Själv presenterade jag, tillsammans med Helen och Samuli, en översikt av den svenska debatten om brudöverlämning i Svenska kyrkan under 2024. Presentationen väckte reaktioner och gav nya perspektiv, för i de flesta länder som var representerade är brudöverlämning (i brist på bättre ord) det vanligaste.
De flesta som var på konferensen, är i första hand musiker av olika slag, och många av dem musiketnologer, det var nyttigt för mig med deras perspektiv på församlingens musik. En mera noggrann rapport kommer i decembernumret av Hymnologi Nordisk tidsskrift. Tre av fyra redaktörer var på plats, med ytterligare tre vänner från Norden, så vi var väl representerade. För mig som aldrig varit utanför London, var det en upplevelse att få vandra på den engelska landsbygden i sensommartid men också att uppleva Oxford under en halvdagsutflykt. För denna konferens fick jag medel av Polininstitutet i Åbo, tack!
Hemma blev jag intervjuad av en journalist om frånvaron av kända svenska höstpsalmer i Sydsvenskan/Helsingborgs dagblad/Nordvästra Skånes Tidningar.
Två veckor senare reste jag på konferens i praktisk teologi i Århus. Innan den egentliga konferensen var det forskarskola och vi var fem doktorander från Åbo på plats. Jag fick tillfälle att presentera min forskning och få klok respons. Särskilt glad var jag att få träffa både gamla bekanta och nya dito från Menighetsfakulteten i Oslo. Jag planerar en vistelse där i mars nästa år. Det var intensiva dagar med fler keynotes och parallella valbara presentationer. Jag presenterade samma redovisning av debatten om brudöverlämning i Svenska kyrkan 2024 som vid CCMC i Cuddesdon och det är intressant att se reaktionerna den svenska vigselseden väcker även i Norden. För denna konferens fick jag resestipendium från finska Kyrkostyrelsen, varmt tack för detta!
Jag tillbringade också två fullmatade dagar i början av september med hela redaktionen för Hymnologi Nordisk tidsskrift i Köpenhamn. Vår danska redaktör Helen stod som värd, tillsammans med hennes hemförsamling, Sankt Jakob. Vi fyra var oerhört produktiva med att både jobba med texter inför kommande nummer (vi räknar med bortåt 20!), inklusive en intervju med Ann-Christine Ruuth, som reste över sundet enkom för detta, samt att arbeta igenom instruktionerna för vårt och skribenternas arbete inför publicering på hemsidan. En del arbete fortsatte vi var och en på hemmaplan. Nästa nummer kommer i december! Det är ett temanummer om psalmer i marginalen.
Samtidigt som jag var i Köpenhamn presenterades den nya kulturkanon, med flera anknytningar till psalmer. Det astronomiska uret i Lund spelar ju In dulci jubilo, Malmøsalmebogen som jag envisas med att det ska skrivas, och min favoritpsalm vad gäller berättelser om migration, O store Gud, som ju först vandrade österut och översattes till tyska och ryska innan den hittades av en engelsk missionär, i nuvarande Ukraina. Bland Jan Johanssons Jazz på svenska finns också flera visor som sjungs med psalmtexter, som Visa från Rättvik/Gå varsamt, min kristen.
September är som vanligt stipendieansökningstid. Jag har sökt fem olika stipendier, för såväl uppehälle (läs motsvarighet till lön) som specifikt för vårens vistelse i Oslo. Jag har redan hunnit få ett avslag, från en stiftelse som inte ger bidrag till doktorandstudier. Jag har en Excel-fil för att hålla reda på alla stipendier. Det svåra är att många har egna formulär att fylla i, och trots att det finns skriftliga instruktioner, så är dessa inte alltid i enlighet med de faktiska formulären. Det gäller alltifrån olika kategorier att söka i, till var eller hur man ska lämna referenser (bara kontaktinformation eller separata filer med färdigskrivna brev från handledare eller andra). Ett tag behövde jag pausa från min forskningsplan för jag blev alldeles matt av att anpassa den till olika format.
I början på månaden hade vi ett digitalt seminarium (för Vikinglines färjor var på storstädning) och jag hade digital handledning. Efter kloka inspel har jag den senaste tiden arbetat dels med att sortera i min innehållsförteckning som en synopsis för att se vad jag gjort och vad jag behöver göra, dels arbetat med det kapitel där jag presenterar psalmböckerna och deras sammanhang. Det ska jag presentera för mina eminenta doktorandkollegor på seminarium på plats i Åbo. Dessutom har jag börjat läsa på om såväl översättningsteori som migrationsteorier.
Det har också varit kyrkoval, vilket tog en del av min tid. Men för första gången på många år innebär det att jag just nu inte är på kyrkomötet…
Jag var på en konferens som Helsingfors universitet bjöd in till, för alla doktorander i teologi och religionsvetenskap i Finland. Vi var på ett vackert beläget kulturcentrum, Sofia, i utkanten av staden och fick möjlighet att gå i skogen vid flera tillfällen. Temat var resiliens, hopp och uthållighet. Jag tror att jag återkommer till det temat i nästa rapport. I övrigt fick vi möjlighet att presentera ett problem i grupp med såväl andra doktorander som andra handledare, över teologiska indelningar. Bara att presentera min forskning för t ex bibelvetare gav mig nya insikter som jag bär med mig. Men jag blev också ”introducerad” för en makalös kvinna, en pionjär inom pingströrelsens hymnologi, Frida Vingren, som var missionär i Brasilien. Ibland blir jag så oerhört gripen av livsberättelserna bakom psalmerna!
Min publikationslista har fyllts på. Under sommaren kom Verbums bok Kyrkoåret 2025/2026 med en text om att välja psalmer som jag skrivit, liksom Svenskt Gudstjänstlivs årsbok nummer 100 med en recension av Wigorts Yngvessons bok Att tolka psalm. Dessutom har jag fått en bok av den makalösa Sven-Åke Selander, som 90 år ung ger ut sin bok, Psalmer behövda: om reformationspsalmer i funktionellt pastoralteologiskt perspektiv. Ett imponerande verk som systematiskt går igenom 1500-talets svenska förlagor till den svenska psalmboken.
Som alternativ inkomstkälla har jag i år också startat företag, med det underbara namnet Psalmiak, tack Emelie) för att kunna fakturera när jag föreläser. Bland annat har jag träffat Eslövs pastorats präster och musiker för att presentera och kommentera psalmförslagen. Det är alltid kul att arbeta konkret med praktiska teologiska och musikaliska frågor. Inkomsterna därifrån möjliggör bland annat inköp av hymnologisk litteratur.
Bland mina projekt så försöker jag också lära mig lite finska. Jag har studerat många språk, inklusive bibelhebreiska och bibelgrekiska, men finska är nog det svåraste. Jag vet inte heller om Duolingo är det bästa sättet att lära sig. Kanske borde jag köpa en finsk grammatik när jag är i Åbo nästa vecka, så jag fattar varför vissa saker böjs och hur hela mönstret ser ut. Ni vet ju att jag gillar listor och systematik…
Apropå vad jag skrev sist om att ha olika arbetsplatser, har jag under sommarmånaderna suttit mycket i soffan i vardagsrummet, eftersom det då är vårt svalaste rum (förutom barnens rum i källaren). De sista veckorna har jag däremot återgått till att dricka en kanna te varje morgon efter frukost, vid mitt skrivbord. Gärna medan jag lyssnar på klassisk musik, det skärper mitt fokus. Jag lyssnar ofta på programmet Hej P2 på Danmarks radio och inte sällan får jag höra psalmer. Igår var det Sorgen och glädjen, de vandra tillsammans
Antal sidor avhandlingstext: 73, 28 087 ord (+19%)
Antal konkordanser: 13
Antal sökta stipendier i september: 5
Nivå på Duolingo (finska): section 2, unit 13 Talk about nature
Alltsedan psalmförslagen släpptes har det retat mig att de förvisso är indelade efter psalmbokens huvudrubriker vad gäller teman, men därefter inte efter dess underrubriker, utan i bokstavsordning.
Här finns en lista över psalmförslagen som följer såväl Den svenska psalmbokens huvudteman som underrubriker. Det är min sortering och den kan man givetvis ha synpunkter på, men jag hoppas att den hjälper någon mer än mig själv.
Efter sex mandatperioder för en annan nomineringsgrupp, och 18 fullgjorda år i Kyrkomötet, kandiderar jag i år för ViSK, Vänstern i Svenska kyrkan, till Kyrkomötet, Svenska kyrkans högsta beslutande organ. Jag, som alla andra kandidater, bör vara öppna med var vi står, så här kommer ett försök.
Den perfekta kyrkan finns inte. Tro mig, jag har bytt både samfund och församlingar. Det beror på att kyrkan består av människor, levande stenar, som inte alltid får ihop tro och liv. Men jag älskar Svenska kyrkan och vill vara med och ta ansvar, för att hon ska bli så bra som möjlig i denna världen. Det innebär en kyrka som tar ansvar, också när det blivit fel.
Det perfekta sättet att styra en kyrka finns inte heller. Kyrklig demokrati är dyrt, men det jag älskar med kyrkovalet, är att precis varenda medlem får en röst. Den rösten som är lika mycket värd, oavsett om du gick i kyrkan förra söndagen eller inte, oavsett hur mycket du betalar i kyrkoavgift, oavsett vilka titlar du har. Det är det som just nu gör att jag fortfarande menar att Svenska kyrkan är en folkkyrka och finns representerad i hela landet. Inte en kyrka bara för anställda eller vigda diakoner, präster och biskopar.
Den perfekta nomineringsgruppen finns inte heller. När min drygt tjugoåriga erfarenhet och kunskap från kyrkopolitiken inte togs på allvar, eftersom jag flyttat under mandatperioden, och de lokala demokratiska processerna brast, välkomnades jag med öppna armar i ViSK, Vänstern i Svenska kyrkan. Det är en nomineringsgrupp som växt mycket den senaste mandatperioden och som fortfarande jobbar med nya roller och nya ansvar på många platser. Men det är också en nomineringsgrupp som är ärlig med vad den tycker, har en transparent styrning, är närvarande på kyrkomötet, som är modig och orädd, som står på de svagas sida, i solidaritet. Här ryms jag, jag får bidra på många olika sätt och jag får kandidera på valbar plats, tack för det!
Det perfekta partiet finns inte heller. Men jag väljer just nu att stå utanför alla partier, i ärlighetens namn för att jag blev bränd, men också för att det känns befriande att kunna stå helt oberoende av statsmakten, oavsett vem som styr.
Det perfekta samhället finns inte. Samtidigt har det aldrig varit någon hemlighet att jag tror på ett samhälle där vi får möjlighet att vara fria, jämlika och leva mera som syskon (så ensambarn jag är), där inte ursprungsfamiljens ekonomi styr livets möjligheter och där man inte behöver tigga om allmosor för att få stöd när livet händer. Kyrkan och staten separerade, men som temat var på det senaste tematiska kyrkomötet, så är kyrkan en del av det offentliga rummet. När vi ska navigera i det rummet, redan nu som en av många kyrkor, är det viktigt att göra det i Jesu fotspår, så gott vi kan. Genom att se varandra i ögonhöjd och ta Skapelsen på allvar. Jag tänker som den danske teologen och samhällsbyggaren Grundtvig: Människa först, kristen sen.
Slutligen, för er som orkat läsa hit: Den perfekte kyrkopolitikern finns inte heller. Jag är det verkligen inte. Jag är sällan ödmjuk och jag har svårt att hålla tyst, det är mitt Balkanursprung i kombination med min danska mamma med skinn på näsan. Jag är passionerad, debattglad och kritisk, och det märks. Jag älskar, trots allt, kyrkomötet och dess demokratiska arbetsformer. Jag är stolt över hur många motioner jag fått igenom i kyrkomötet, även om jag vet att det från och med nu kommer vara betydligt svårare. Det har lett till att Svenska kyrkan har dopkampanjer, att vi jobbar mer med funkisfrågor, att vi har ett gemensamt konfirmandsök, att vi har jobbat igenom prästers själavård, att det finns en app för barn om kyrkan, för att bara nämna några. Dessa motioner, om kyrkans insida, har jag, inte sällan tillsammans med andra, fått stöd för.
Jag tror att jag har mer att ge. Jag tror dessutom att det nu mer än någonsin behövs en psalmnörd och forskare i praktisk teologi i kyrkomötet. Om du tror det också, så kan du rösta på ViSK oavsett var du bor. Den som bor i Skåne och Blekinge kan rösta på mig, genom att sätta ett av sina tre kryss vid mitt namn. Det finns gott om andra goda kandidater på ViSKs lista för de andra två kryssen!
Här kommer lite länkar:
Svenska kyrkans information om kyrkovalet:
https://www.svenskakyrkan.se/kyrkoval
Avge vallöfte, få en kort sammanfattning av ViSKs politik och lyssna på Vänsterkören
Gå mera på djupet med ViSK
Sist skrev jag mycket om externa resor, men kanske behöver jag skriva en del om arbetet jag gör hemma, forskningens vardag.
I ett samtal med David Scott Hamnes från Norge konstaterade vi att konkordanser är tidskrävande, och kräver full koncentration för noggrannhetens skull.
Så jag sitter med mina böcker: psalmböcker och psalmlexikon samt med mina digitala redskap: konkordanser i olika filer, hoppar mellan olika tabbar i samma fil, använder ljudfilerna på dendanskesalmebogonline.dk och det fantastiska men inte så nordiskt uppdaterade hymnary.org – utöver Wikipedia och Google.
Att forska innebär att en hittar inte bara upptäckter om andra, utan även att en kan hitta missar en själv gjort.
Jag har tidigare sagt (och skrivit i stipendiansökningar) att det inte fanns någon finsk psalm i den danska psalmboken, och det stämmer utifrån det logocentriska perspektiv vi ofta antar om psalmer (texten är det definierande). När jag gjorde min melodikonkordans över den danska psalmboken hittade jag dock en finlandssvensk melodi: DDS 659 är Nina Broms Löfmans melodi…
https://www.dendanskesalmebogonline.dk/salme/659
Jag har såklart en teori om varför just denna kom med, men det får ni avvakta lite med. Jag konstaterar i alla fall att ibland är det himla fint att ha fel! Det sägs att forskning innebär att ständigt upptäcka allt en ännu inte vet…
Jag har också konstaterat att när jag arbetar med enahanda arbetsuppgifter är det dels bra att ha flera uppgifter samtidigt, så att jag kan växla mellan dem när jag tröttnar, dels är bra att liksom Britt G Hallqvist, fysiskt förflytta sig vid dessa olika uppgifter. T ex använder jag ibland mitt skrivbord och ibland köksbordet. Då kan arbetet flyta på, även om jag är fast eller för trött för någon av dem. Under detta kvartal kom förresten podden Snedtänkt med Kalle Lind med ett avsnitt om Britt G Hallqvist, som jag rekommenderar, även om det inte är sant att Måne och sol skulle vara den allra populäraste psalmen.
När jag fastnar helt -och det händer- så är avbrott bra. En promenad, en runda i trädgården, en stund i tvättstugan. Ibland är det bäst att sluta för dagen, och då händer det att jag vaknar nästa morgon med en lösning eller en insikt. Då skriver jag ned med det samma!
Ett annat bra avbrott är att sjunga i kör. Näst efter att tjänstgöra på påsken är det bästa att få vara med som körsångare. Jag fick i år byta kör, då min körledare slutade och min lilla mysiga kör lades ned. På långfredagen framförde vi 7even words av Jens Bragdell Eriksson, uruppförandet kan höras här
Vissa uppgifter, som kräver mycket koncentration, kan jag nästan bara göra när jag är själv hemma, eller med hörlurar, och bara korta stunder. Det innebär att mina veckor ser rätt olika ut beroende på om min man och mina barn är hemma eller ej.
Vi har också ett utmärkt stadsdelsbibliotek i närheten, Kirsebergsbiblioteket, dit jag går ibland, men helst på förmiddagar. På eftermiddagarna kommer skolbarnen som inte har datorer hemma och då hörs det även in i det annars tystare tidningsnummer där jag brukar sitta.
Som ni hör funkar jag bäst på morgonen och förmiddagen. Det händer att jag smyger upp lördag morgon, när vi inte har barnen och min man ligger och sover, medan jag skriver som bäst mellan kl 6-9. Jag jobbar generellt mera med avhandlingen på barnfria veckor, om jag inte har prästjobb då. I genomsnitt jobbar jag som präst en helg i månaden, oftast i Malmö, men jag gör inhopp där det behövs och där jag har vänner som känner till min situation. Under juli månad går jag in på heltid som komminister i Helsingborgs pastorat, från vilken jag är tjänstledig. För mig som praktisk teolog känns det viktigt att ha kvar ett ben i praktiken, att möta församlingsbor och deras liv och önskemål i relation till kyrkan.
Det händer att min forskning kommer väl till pass. Som när brudpar har rötter i andra länder, eller den avlidne hade tyskt ursprung och vi vill sjunga psalmer på flera språk samtidigt.
I år är det ekumeniska arbetet i centrum, 1700 efter Nicaea och hundra år efter Stockholmsmötet. En av sakerna jag nyligen (alldeles för sent) upptäckt är att man i den engelskspråkiga traditionen namnger alla melodier. Det finns en melodi som heter Nicaea. Det är John Bacchus Dykes melodi som vi sjunger Helig, helig, helig, Herre Gud allsmäktig till (sv.ps. 3). Tips till alla ekumeniska gudstjänster, om ni skriver ut tune: Nicaea
Även som redaktör för Hymnologi Nordisk tidsskrift har jag hunnit fundera över Nicaea då en av essäerna handlar om musikaliska gestaltningar av den nicenska trosbekännelsen (jag kan skriva så med gott kyrkohistoriskt samvete eftersom jag gjorde en längre utvikning i förordet…). Vi har blivit välsignade med en ny norsk kollega, så vi nu är fyra redaktörer som tillsammans arbetat med detta tredje nummer. Vi har olika språk, men är också bra på olika saker. Jag är till exempel inte så bra på layout, men hoppas lära mig av de andra. Nu är i alla fall det tredje numret ute, sedan tidskriften återuppstod digitalt. Jag har även bidragit med en liten essä där populärmusik möter teologi.
Sen gör jag ständigt nya små upptäckter som leder till roliga insikter, ibland lite sidospår som jag kanske kan fördjupa mig i vid något annat tillfälle.
Som att alla nordiska psalmböcker har olika melodier till Tänk, när en gång av Andreas Wexels. I Norge används en melodi av denna spännande kvinna,
https://montgomery1960.se/?page_id=67
Undrar om hon är släkt med syskonen och skådespelarna Gyllenhaal? I NoS står hon som svensk-italienska men hennes pappa var spanjor som tjänstgjorde i Milano och mamman österrikiska. Nästan lika blandas som jag 😉
Men kanske störst är att jag under denna period använde en hel dag åt att gå igenom alla 233 psalmförslag till Svenska kyrkan, samma morgon de släpptes. Jag har fått vara med och spela in en del här i Sankt Johannes i Malmö och nu fick jag se helheten. Nu ska de provsjungas under drygt ett och ett halvt år i församlingarna. Hittills har jag funderat en del på det som saknas… Men det får vi återkomma till.
När jag har möjlighet är jag med på seminariet för praktisk teologi och kyrkohistoria i Lund och där lade jag fram mitt första kapitel på avhandlingen i maj, med mycken värdefull input från mitt alma mater.
Jag har också förhandsläst Susanne Wigorts Yngvessons nya bok Att tolka psalm på uppdrag av Verbum samt skrivit en recension av den till Svenskt Gudstjänstliv, som kommer i höst.
Sent på terminen fick jag veta att jag fått stipendium för nästa termin av Elisabet och Einar Råbergers forskningsstiftelse, varmt tack! Sen kom det dessutom ett mindre stipendium från Ebba, Bror och Caroline Bancks stiftelse, för inköp av Nytt norsk salmeleksikon, som nu är beställt. Hurra och tack för forskningsunderstöd!
Antal sidor avhandlingstext 57, 23 614 ord (+15%)
Antal listor: 10 (över respektive psalmbok, respektive lands koralbok, de helt gemensamma och de nya svenska psalmförslagen).
Antalet listor har ökat med 50% under denna period, vilket är rimligt eftersom konkordanserna var i fokus denna termin, och efter att jag insett att jag måste behandla text och musik både var för sig och tillsammans. Dessutom har jag nog slutgiltigt bestämt en modell för hur jag klassificerar de gemensamma psalmerna.
Midsommarafton är ingen kristen högtid. Ändå finns kristendomen närvarande även i sång och lek kring midsommarstången, eftersom den var närvarande i folks vardag. Det är exempelvis Prästens lilla kråka och sista versen i Så går vi runt kring ett enebärssnår, där vi går till kyrkan.
När jag läste på, att Så går vi runt… är en engelsk sång från mitten av 1800-talet som kommit hit, är den ju inte uråldrig. Dessutom finns det inga rätt eller fel, utan mera av lokala traditioner, både kring hur en sjunger och vilka rörelser en gör.
Alla sjunger inte om enebär utan om eneris, och på midsommar kanske det passar bäst att sjunga om en midsommarstång?
Men kanske vill en inte alls sjunga om att gå till kyrkan? Då kan en sjunga om att gå hem, eller som man gjorde på Sofiero utanför Helsingborg ”Så göra vi när vi dansar framför spegeln”… Lite oklart varför en gör det tidigt en söndagsmorgon dock.
Men det vanligaste sättet, efter en snabb koll på Facebook, spritt över hela landet, är att man sjunger i sista versen att man går till kyrkan och då går två och två i armkrok. Möjligen är en mera sekulär tolkning att en samtidigt ser trött ut efter en slitsam arbetsvecka, och en mera from version att en gör korstecken.
Själv firade jag midsommar i Lövvik i Höga kusten. När vi kom till sista versen överraskade lekledaren mig och fick igång forskarhjärnan. För hon tyckte att vi gick i kyrkan, istället för till, och började fundera på vad man gjorde där. Hon kom då in på de liturgiska praktiker som stiftsadjunkten Elin Lockneus här i Härnösands stift undersökte i sin doktorsavhandling, Kyrkbänksteologi. Jag kan avslöja att lekledaren föreslog att sitta, att be och att sjunga psalm, tre av de åtta praktiker som identifierades i avhandlingen.
Det intressanta här är att Elin undersökte vad kyrkobesökare och hon som forskare själv identifierade av vad som faktiskt sker i kyrkan under gudstjänstens gång. Men här var det vad lekledaren, gissningsvis en lekman som kanske inte jätteofta frekventerar kyrkan, identifierar som liturgiska praktiker. Då gladde det en psalmforskares hjärta att ”sjunga psalm” var en av praktikerna som nämndes, även om det är minst sagt svårt att mitt i en annan sång, åskådliggöra psalmsång.
Det är spännande med lokala variationer men mest tycker jag nog det är spännande när det sekulära möter kristendomen och hur det kristna beskrivs. Det handlar inte bara om den självbild självbild vi som kristna har, utan om den andres identifikation av vad som är typiskt för oss kristna. Så tack till dig som var lekledare, för vad du ser när du tänker på att gå i kyrkan – och för att du då valde just psalmen!
Andra terminen på forskarutbildningen, nu med stipendium från Julius Polins förfäders minnesfond.
Denna termin behöver jag fokusera helt på mina konkordanser, och jag är nu i slutfasen av koralkonkordanser för den danska och norska psalmboken (den svenska och den finlandssvenska är jag klar med).
Året inleddes med att jag vikarierade i Svenska kyrkan i Hamburg. Det gav tillfälle att turista, även med psalmtema. Jag är fortfarande chockad efter mitt besök i Sankt Katharinenkirche, där Philip Nicolai var kyrkoherde fram till sin död. Han blev erbjuden att bli professor vid flera av Östersjökustens universitet men stannade i Hamburg. Det var förvisso inte där han skrev dem, men han har skrivit koralerna som kallas både Koralernas Drottning och Koralernas Kung, Du morgonstjärna, mild och ren samt Wachet auf ruft uns die Stimme (mest känd genom JS Bachs Schüblerkoraler). Båda dessa finns i de flesta lutherska psalmböcker, men han nämns överhuvudtaget inte i den kyrka han verkade i fram till sin död 1608. Man blir varken rik eller berömd av att skriva psalmer, kan vi nog konstatera…
Annars är Hamburg en musikstad av stora mått och stolt över sina andra musiker, som CPE Bach, Leo Hassler, Telemann och Brahms m fl. Vi besökte ett superfint dubbelt musikmuseum i gamla staden, där vi hade kunnat vara i flera timmar. Den ena delen var Brahms barndomshem. Just därför står Nicolai i så stark kontrast som bortglömd. I kyrkan finns epitafier över andra hamburgare, men alltså inte denna psalmgigant.
Jag hade tillfälle att tillbringa nästan en vecka i Åbo!
Det var en fullspäckad vecka, då jag inledde med att träffa den fenomenale Gustav Björkstrand.Inte nog med att han skrivit en bok om alla finlandssvenska psalmförfattare, han har varit folkhögskolerektor, forskningsminister med ansvar för nordiskt samarbete, professor i praktisk teologi, biskop för Borgå stift och rektor för Åbo akademi (!!!).
Vi pratade intensivt under två timmar och jag fick ännu en bok av honom, enligt honom själv hans magna opus, om Jacob Tengstrand. Enligt en kommentar på Facebook från Anders Wejryd, ärkebiskop emeritus, rekommenderas den dessutom som ledarskapsbok.
Jag blev varmt mottagen av Gustav och fick riklig uppmuntran. När vi åt lunch träffade vi dessutom Finlands ärkebiskop! Sånt händer nog bara i Åbo.
Dagen efter hade praktisk och systematisk teologi ett seminarium med en annan tidigare biskop i Borgå stift, Björn Vikström, professor i systematisk teologi, som återgick till akademin efter tio år. Jag presenterade en text om psalmens hermeneutiska funktion där jag följde Ricoeur, inte minst läst genom Björn Vikströms avhandling, tillsammans med Bengt Kristensson Ugglas, även han numera professor i Åbo. Ni anar kanske ett tema?
Bland de nya doktoranderna fanns en dansk kollega, som det ska bli spännande att följa. Hon ska skriva om Løgstrup och Bonhoeffers ansvarsetik.
Jag hade också flera samtal med mina handledare och ett rent handledningstillfälle. Jag har så otroligt vänliga och generösa handledare. Min huvudhandledare Jakob Dahlbacka verkar vara född in i akademin, båda hans föräldrar har arbetat på Teologen och Gustav rekommenderade en artikel av Oloph Bexell i hans fars, Ingvar Dahlbacka, festskrift. Både far och son har kyrkohistoria som ämne. Det kan ju tyckas vara en bit från mitt ämne, men jag får svar på alla mina praktiska frågor och dessutom om sånt som jag inte har kunskap nog för att fråga om. Snabbt går det, dessutom. Professor Cecilia Nahnfeldt är uppmuntrande och har en förmåga att snabbt sätta fingret på knutar och med varsam hand leda till lösningar. Vi är nu totalt tio doktorander i praktisk teologi, så det är i sig ett stort, brett och mycket levande seminarium. Då och då kommer vi att ha samseminarium med systematikerna och det känns fint att få korsbefrukta varandra.
Jag fick en egen nyckel till byggnaderna Teologen och Annexet. Gustav berättade för mig att de tidigare bostäderna skänktes som gåvor av förmögna familjer när Åbo akademi bildades. I några rum finns fantastiska bibliotek, så hela miljön utstrålar kunskap och bildning. Jag satt ett par timmar i Auditoriet för där finns två hyllor fulla av hymnologisk litteratur. Jag fick även flera böcker med mig som är utgivna på Kyrkohustoriska arkivet, som Birgitta Sarelins avhandling liksom Catharina Östmans pro gradu (magister/master-uppsats) i svenska språket, om psalmrevisioner, liksom festskriften till Ingvar Dahlbacka.
Denna gång träffade jag fem professorer totalt och alla är så stöttande och lättillgängliga för oss doktorander, som när vi gick och fikade efter seminariet. Det blev dessutom introduktionen till min första Runebergstårta, en bakelse som serveras såhär års, inför Runebergsdagen den 5 februari. Johan Ludvig Runeberg var Finlands nationalskald och föddes denna dag 1804. Jag köpte även här i Sverige när det var dags, gick att förbeställa från en kedja som börjar på G och har namn efter det franska ordet för, lämpligt nog, tårta…
Vid handledningen pratade vi mycket de poäng jag behöver ta som doktorand. Jag har fått tillgodoräkna kurser i liturgik och hymnologi, från Göteborgs Universitet och Enskilda Högskolan Stockholm, som jag framförallt läste mellan min masterexamen och att jag blev antagen som doktorand. Psalmkursen på EHS går snart igen, med den enda aktiva svenska teologen i hymnologi, den systematiska etikern Susanne Wigorts Yngvesson.
Men som doktorand utan lön med stipendium för bara denna termin, har jag nyss avslutat stipendieansökningstider. Jag har sökt fem stipendier för nästa termin och hunnit få ett avslag, men också en begäran om komplettering, så hoppas, hoppas…
Min artikel om lärdomar från nyare nordiska psalmböcker i Svensk Pastoraltidskrift publicerades i årets första nummer (SPT 1/2025). Jag har skickat in en text till Verbum till nästa kyrkoårs Kalender om psalmval, som publiceras i höst.
Dessutom har jag haft två föreläsningar om psalmer och min forskning.
Jag har jobbat med forskarID på Orcid (https://orcid.org/0009-0002-2566-0315 ) och att använda referensprogrammet Zotero, men även att vara mera aktiv på LinkedIn.
Till den årliga rapporteringen av publikationsverksamhet i forskningsdatabasen AboCRIS kunde jag lägga in tre texter från Hymnologi Nordisk tidskrift 2/24 (förord, rapport från seminariet i Roskilde och recension av Hymnos årsbok 2024) samt artikeln i SPT. Dessa publikationer och dess registrering i databasen gör att jag medverkar både till att forskningen vid Åbo Akademi och dess output blir synlig och mätbar, men den är också ett kriterium för universitetens basfinansiering.
Jag åkte på en inspirationsdag för danska Folkekirken på Vartov i Köpenhamn med Leipzigprofessorn Alexander Deeg och musiker Uwe Steinmetz, där jag bland annat fick höra att även den evangelisk lutherska kyrkan i Tyskland, EKD, ska förnya sin psalmbok…
Ibland deltar jag i andra forskares evenemang, som när mina vänner släppte sin bok om predikan (https://www.verbum.se/teologi/predika-ord-som-gloder-p52639566) eller när professorn i praktisk teologi i Lund installerades och det blev ett rundabordssamtal om kyrkan i det offentliga rummet.
Senare samma kväll var jag med när det spelades in ”nya” psalmer, i det urval av psalmer som ska publiceras snart, som kom in i Svenska kyrkans psalmbrevlåda. Det var drygt 9000 och ska bli ungefär 250. Förutom att tryckas, spelas alla också in och ska läggas på Spotify. Det ska verkligen bli spännande att se helheten och hur de funkar ute i församlingarna!
Min senaste resa gick till Helsingfors, där nätverket Nordhymn hade seminariedagar. Jag har varit med i åtta år nu och det är årets mest spännande dagar, sett till psalmforskning. Årets tema var Psalmer vid marginalen och vi höll till på Vetenskapernas hus. Båda mina redaktörskollegor Helen och Samuli höll presentationer, om kyrktagning och om queer hymnodi. Vi hade en internationell gäst genom forskaren Kinga Marjatta Pap, finlandsungrare, som studerar Lutherska världsförbundets sångböcker. Den första kvällen åkte vi till Dickursby kyrka där vi leddes i psalmlek av Sirkku Rintamäki, som doktorerar på ”vilda psalmer”. Vi åt en fantastiskt middag med utsikt på tionde våningen.
Nästa dag hölls presentationer av Leena Lampinen om tillgänglig musik, av Mattias Lundberg (ja, musikprofessorn, tillika ordförande i Nordhymn) om utsjungning, av David Scott Hamnes om ett ekumeniskt projekt i Norge och av Sofia Beckne Wastesson om Frälsningsarméns psalmer.
Det som kan verka som en salig blandning, är just det (med betoning på salig) och samtidigt ett sådant uppmuntrande och delande forum. Denna gång var de flesta musikvetare, och som praktiskt teolog suger jag åt mig så gott jag kan av deras kunskap. Flera av oss är dessutom anmälda till konferens Christian Congregrational Music utanför Oxford i augusti. Vi blir ett litet nordiskt gäng på min första konferens utanför Norden! Med mina redaktörskollegor Samuli och Helen ska jag dessutom utgöra en seminariepanel, så det finns ett paper att skriva, om debatten om brudöverlämning i Svenska kyrkan och hur det möjligen påverkar musiken brudparen väljer.
Jag och Helen stannade en dag extra i Helsingfors. Vi blev bjudna på en finsk middag hemma hos Samuli och hans make och förmiddagen därpå hade vi ett redaktionsmöte på Sibeliusakademien där vi välkomnade vår nya norska redaktör Solveig. Vi ser verkligen fram emot gott samarbete! Liksom Samuli är Solveig ordförande i den norska hymnologiska föreningen (varken Danmark eller Sverige har någon, än eller just nu, beroende på hur man ser på det). Nästa nummer av tidskriften kommer i juni och vi har gott om material att publicera också i detta tredje nummer.
Det finns många lustiga skillnader mellan rikssvenska och finlandssvenska för mig att upptäcka, som att bullar kan innebära vetelängder, och att en semla också kan innehålla t ex ost eller skinka. Jämför rikssvenska och skånska, där nedanstående på rikssvenska heter fralla och på skånska en bulle (vilket gör den skånska specialiteten bulle med bulle helt logisk, en franskbrödsbulle med en chokladboll inuti).
Någon frågade mig om det inte är ensamt att sitta hemma och skriva, men som ni ser är jag iväg en del och får massa input. Dessutom har jag varannan vecka alla fyra barn hemma och är deras bläckfisk. Jag är så tacksam för denna möjlighet att ge dem tid och utrymme, samtidigt som jag har ett eget projekt. Båda ger mig tillfredsställelse och lycka!
Nu får jag återvända till mina konkordanser, men först en sammanställning:
Antal sidor avhandlingstext 53, 20 548 ord (+23%)
Egentligen säger detta inte så mycket, eftersom fokus inte just nu är på att skriva avhandlingstext, men bra att lägga in saker efterhand som man upptäcker dem.
Däremot säger denna bilden en del. Det är min avhandling och alla mina konkordanser utskrivna (för någon månad sen, nu finns det två till). De fyller en vanlig pärm till ungefär häften:
Igår inleddes årets första fasta, inför påsk.
Jag skulle på ett evenemang på kvällen, som inleds med mässa, men där skulle inte ske tecknande av aska, så jag gick på morgonmässa i min närmaste kyrka.
Kyrkorummet genomstrålades av vårsolen och kyrkomusikern (min körledare) inledde med ett pianostycke som precis lyckades fånga stämningen i tiden, med melankoli och ändå med en aning av hopp.
När prästen gav oss förlåtelsen blev det en freudiansk felsägning:
…förlåter dig, på Jesu Kristi uppståndelse, uppdrag…
Det blev så fint att just på askonsdagen så tydligt i förlåtelseorden knyta samman förlåtelsen med uppståndelsen, att också fastan inleds med vissheten om vad som väntar.
I sociala medier spreds nya och gamla bilder av pannor och händer med askkors, mer eller mindre synliga. Bland dessa arkiverade bilder, finns en panna med ett par ögon, som jag vet är min vän Ewas. Hon lever inte längre, bland oss här, men varje askonsdag påminns jag, inte bara av det kors jag själv fick, utan också av att möta Ewas blick:
”Kom ihåg att du är stoft och åter skall bli stoft. Omvänd dig och tro evangelium”
Därefter gick jag hem och jobbade vidare på min avhandling om de psalmer vi delar i de nordiska länderna. Bland dem finns två självklara fastepsalmer: Se, vi går upp till Jerusalem samt Herre, du vandrar försoningens väg. De är från olika epoker och har olika ursprung men lyckas förmedla fastans evangelium till oss alla.
Sofija L Pedersen 